Jaha, då var man student, novisch. Tillbaka i skolsalen igen, men det ska bli roligare denna gång. En något underlig klass man har hamnat i, fast säkert helt normal för socialhögskolan. Åldern 18-45 år, med medelåldern runt 20-25, haha. Oj, känns väldigt förvirrat än så länge med kårer och studentföreningar, litteraturlistor och timscheman. Äh, det klarnar säkert snart.

I helgen var det ut med Naffie igen i fredags på Tivoli. Åh, nostalgi till max när hälften av tjejerna från 9F stod på scenen och dansade tillsammans! Jag, Naffie, Klang, Hahn, Nalle & Fåke för att använda de gamla hederliga smeknamnen. Sabina, Marie, Pungis, Elin och Söder, ni skulle varit där. Haha. (Vem kom på alla dessa namn?! Svaret är i minst 50% av fallen Nathalie...)
Sen blev det även lite dans med Jocke, Alex och Zandro bland andra.
I lördags blev det inte riktigt som tänkt förvisso vilket var tradigt, men jag och Naffie var hemma hos Jocke med Alex och Henke och det var riktigt skoj stundtals faktiskt. Sen blev det djupa samtal också framåt natten sådär. Men inte sånna kommentarer som förra helgen.
Mattos var oslagbar då med sin... ja... är "komplimang" rätt ord?
"Alltså, om Cn hade haft en sån rumpa som du så skulle jag velat vara tjej!"
Tala om att krångla till saker och ting, haha!

Ja, jag inser till fullo vad det är jag har förlorat och det är inte lite. Det enda jag kan trösta mig med är att det finns inte en enda sak jag hade kunnat göra annorlunda för att det inte skulle hända. Jag har det bara bra även utan er, saknar ingenting egentligen och jag har roligt ändå men tomrummet kan ingenting fylla. Det är som det är med det.
- Hon och jag tog hissen upp som hänt mig så många gånger förr men om jag inte vände mig om var det du som stod bakom mig.
- Han mätte sin hand med min och skrattade som hänt mig så många gånger förr men allt jag såg genom tårade ögon var din hand.
Ni fattas mig, det är bara så tyvärr.