Japp, japp. Då var den diskussionen överstökad. Hoppas jag. Mamma tänker inte flytta, eller i alla fall tänker hon inte sälja till mormor och morfar. Gör hon rätt i, det hade blivit en förlustaffär för henne. Så alltså; så fort vi hittar en lägenhet så drar jag. Så otroligt jävla skönt det ska bli. Can't wait!

Snart klara med uppsatsen, snart Korfu, snart sommarlov. Jag och Christoffer grillade ute igår med Zurka, Göran och Rigi. Det är alltså redan sommar. Vad ville jag säga med detta då? Jo, jag mår helt enkelt så jävla bra att jag inte har så mycket att tillägga i bloggen. När allt var skit var det skönt att få säga det. Som en för allmänheten öppen dagbok som innehöll de sådär halvdjupa tankarna. Men, nu känns det inte som jag behöver någon sådan mer. Jag mår (för en blogg) tråkigt bra. Hur kul tycker ni det är att läsa att jag är så jävla lycklig? Som Fia en gång sa; "Jag orkar inte läsa din blogg mer, det är så snutti-tussi-gulligt bara ju". Mm, men jag kan ju inte spendera timmar med att fundera ut saker som inte är bra när jag mår bättre än jag någonsin gjort. Innan juni -92 jag mådde så bra senast kanske. Jag orkar inte fundera över allt som är dåligt, som ekonomin som är bra mycket sämre än dålig för tillfället, när jag inte saknar något väsentligt i livet. Jag har en underbar pojkvän som älskar mig lika mycket som jag älskar honom (och det är mer än någon av oss ens kan greppa faktiskt), föräldrar som älskar mig, världens sötaste katt och vänner. Samt en livsplan. What else is there to have? Ja, jag skulle kunna säga en häst, börja träna, mer pengar, en fet bil, men liksom... Antingen så kan jag skaffa det sen, eller så kan jag vara utan det. Hästen blir förstås svårt i längden... Ah, you get it.

När jag kommer på något som är tråkigt ska jag skriva om det. När jag känner att jag måste skriva. Jag känner inte det så ofta; alltså skriver jag inte så ofta. Men som sagt; än har jag inte gett upp.