Nu är vi tillbaka i kalla Sverige igen, bruna och tjocka precis som jag sa att vi skulle vara... haha. Kom med flyget igår eftermiddag efter en extra natt i Barcelona eftersom flyget var försenat så att vi missade anslutningen till Köpenhamn i förrgår. Idag är det nyår, och jag har inte tid att sitta här. Resan berättar jag om när jag har bättre tid och bjuder på en eller annan strandbild så att ni kan bli lite avis! Hemskt med minusgrader när man vant sig vid 30 grader.

Gott nytt 2010 alla!

...i min "bojkotta-företag-kampanj": Folksam. Jag har en hemförsäkring student som den 14 januari ska övergå i en vanlig hemförsäkring. Hur svårt kan det vara? Tydligen otroligt svårt. Jag har ringt fyra gånger om samma sak och fått inte mindre än fyra, eller var det kanske fem räkningar inom loppet av tre månader. Det ni! Är det inte så att vi har en studentförsäkring som bara täcker den ena av oss (kan det ens vara så?) så har vi en studentförsäkring och en vanlig hemförsäkring, samtidigt! Eller så stämmer perioden i försäkringsbeskedet och på räkningen inte, eller så ska jag faktiskt inte betala de räkningarna som kommer hem till mig, vilket har varit fallet med tre av dem. Tänk om man snällt hade betalat och inte protesterat, hur mycket pengar hade de egentligen fått av mig vid det här laget? Hur jävla svårt kan det vara att få rätt på? Jag kan snart namnen på de som jobbar på kundtjänst... och det är inga genier direkt, verkar det ju som. Ingen kan tydligen lösa det. Jag tänker bara; om jag hade behövt försäkringen då? Ska man hålla på ännu värre för att få ut pengarna då? Nej, aldrig mera Folksam! Tackar vet jag Länsförsäkringar, aldrig har jag varit med om att något bolag varit så hjälpsamt som de var när någon körde på oss på City Gross och sedan stack. Vi fick hjälp fast vi bara hade bilen trafikförsäkrad!

Och ja, jag håller fast vid att det är första och sista gången jag bor i Helsingborgshem. De är värre än Folksam, tro mig, för de vet att jag inte kan byta bolag om jag inte är nöjd. Fast sedan vi flyttade in har de skött sig. Får väl se hur det blir när vi flyttar ute en gång i tiden...

Nej, nu ska jag till skolan och plugga så att mitt arbete kan bli klart någon gång och vi kan åka till Gran Canaria! Woho! Ett sista inlägg innan resan blir det kanske imorgon, om jag hinner! Annars hoppas jag på en vit jul för er och en riktigt solig för oss!

...

Förlåt för min otroligt dåliga uppdatering! Sämre kommer det dessutom bli, tyvärr. Har haft väldigt mycket att göra och kommer ha enda fram tills på lördag. Fly away, fly away... ner till värmen och ljuset! En högst välbehövlig recovery från det här snöblandade regnet, mörkret och inte minst plugget! Det är bara så att jag ska bli klar med det tills på fredag. Det ska sedan firas med lite vin och middag (nej, det är ingen dejt med en hemlig beundrare), en god natts sömn och tio dagar på stranden. Bara för det kommer det vara femton grader och molnigt på Islas Canarias hela tiden...

Det enda jag ska ha dåligt samvete för att lämna kvar är stackars Cisco som måste vara tio dagar hos surtanten (=Dylan). Hon fräser så fort han kommer närmre än två meter ifrån henne. Han som bara vill hälsa! Dessutom var han hos veterinären idag och fick sin första vaccination och medicin för öronen. Stackars liten, han tyckte inte alls om att bli inlåst i en bur, åka bil, möta hundar hos veterinären, bli stucken i nacken och petad i öronen för att sen bli inlåst och instoppad i bilen igen. Det är kanske inte så enkelt att vara katt ändå!

Skulle kunna berätta om min helt galna julmiddag hos farmor i fredags också, nu när jag ändå flyr plugget. Jag nöjer mig dock med den korta versionen: Syrran tar med sig pojkvän och hund. Hund är illa uppfostrad och på lekhumör. Hund springer in i bord och välter värmeljus med massor av stearin över farfar. Farfar bli rejält förbannad (inte konstigt!) och slänger ut hund. Matte och husse försvinner efter hund. "Kära" styvmor rusar efter matte. Tystnad... så man nästan kan ta på den. Pappa åker och letar efter alla som försvann men kommer tillbaka ensam. Krismöte mellan farmor, farfar och pappa i köket. Christoffer säger: "Vart tog alla vägen? Gick de ut och avlivade hunden?" The end. Historien skulle bli mycket intressantare om ni kände min släkt, visste hur stel middagen var redan före, hur fel skämtet var, hur mycket kusiner och alla vill säga och göra rätt saker och hur mycket stackars farmor hade ansträngt sig för att allt skulle bli trevligt. Det är en omöjlig uppgift att göra en julmiddag trevlig när kära styvmor inte vill vara där och ingen annan vill ha henne där heller, utom möjligen mina systrar/hennes döttrar. Stackars farmor & farfar, sedan säger jag inte mer. Ord är överflödiga.

...vad tror ni att jag borde göra nu? Just det, helt rätt. Och jag ska göra det också eftersom det är T minus five and a half day. Ska bara gå och klä på mig och boka tid hos frisören och veterinären. Långt hår? Nej, tror inte det ändå, det ser bara hemskt ut. På något underligt sätt så tror jag alltid att om jag skriver att jag ska göra någonting i den här rutan så får det mig att ta tag i det. Tyvärr funkar det inte så. Pelle har rätt, det finns alltid något roligare att göra än att plugga. Ska nog gå och kolla om det inte behöver städas under diskbänken i alla fall...

Igår hade jag tur. Idag kommer ingen att ringa på dörren mitt i allt. Vilket i och för sig också är tur, för jag tänker inte sitta och plugga på stranden i Gran Canaria. Skjut mig hellre! Trevligt var det i alla fall igår, äntligen fick vi ihop det med att träffas alla tre vilket händer alltför sällan. Folk blir bara mer och mer upptagna! Ska jag säga... Nej, det finns bara ett bot mot pluggångest: att göra det!

Hur kommer det sig att varje gång jag ska sätta mig ner och plugga (typ nu) så slutar det alltid med att jag skriver blogg istället? Bra för bloggen, men mindre bra för magsåren som jag snart kommer att ha av all stress med den sista uppgiften på hela utbildningen. Sex dagar kvar att arbeta med den, om jag räknar bort helgen. Jag har skrivit snart tre sidor, slutresultatet ska hamna på ca femton = ångest. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer ska sitta på en föreläsning! Vi har några seminarium, däribland sista examinationen, men inga mer föreläsningar. Fyra veckor till i skolan. Fattar ni, någonsin (om jag inte känner för det igen någon dag)! Woooho! Mamma har planerat in en examensfest med hemliga gäster hos oss i januari. Varför man nu ska fira att man blir arbetslös... igen. Studenten all over again. Förra gången ringde de från Scandlines och ville att jag skulle komma och jobba när jag var tio minuter ifrån att gå in igenom dörren på arbetsförmedlingen. Tror knappast på samma tur en gång till. Som arbetslös socionom får jag först gå till arbetsförmedlingen och sedan söka ekonomiskt bistånd... vilken ironi, den som i så fall sitter på andra sidan skrivbordet kan ju med lite otur vara en klasskamrat. Haha. Nej, nu ska vi tänka glada tankar, något skitjobb kan man väl alltid få. Behövs ju alltid städare på Knutpunkten...

Åter till pluggandet, eller nej, saved by the bell! Bokstavligen. Charre och Emelie ringer på om någon minut. Snabba, snabba... så jag inte behöver återgå till plugget. Jag skriver en mening till, och en till, om ingenting, så ringer det på dörren snart...

Ja, så fick det bli. Fråga mig inte varför, men han är en riktig Cisco! Eller kanske Sisco. Varför heter Dylan, Dylan då? Samma svar där. Inte minsta aning.



Visst är detta en Cisco? Den här bilden ser verkligen ut som han i alla fall.


Och detta. Alltid full i bus, och kan inte ligga stilla länge nog för att det ska gå att få en bild som inte är suddig. Att fota med blixt är bara att glömma, det blir bara vita blänk på en kolvart bakgrund och ingen kan se att det är en katt.



Men han sover ibland. Bara alldeles för sällan...

Jag vill bara pussa den mjuka nosen!

Jag och Christoffer (läs min idé) har bestämt oss för att varje kväll elda den där centimetern eller vad det blir på adventsljuset, och inte göra någonting annat under tiden. Bara sitta och prata och mysa, och så öppna chokladkalendern förstås! Det, pepparkaksbak och sedan julmiddag hos farmor får bli vår jul, vilket är helt perfekt lagom mycket. Kisen är förstås inte mycket för julefrid, han vill helst busa, men till och med han somnade hos oss i soffan igår.