Ville bara göra en uppdatering kring det underbara soviet-lika Helsingborgshem. Jodå, vi fick visst betala hyran tillsist ändå. Men vi fick i alla fall en ursäkt av chefen för att det gått till som det gjort. Och biobiljetter. Fattar ni, biobiljetter!! Det är ju rena hånet, men för all del, nu kan man ju i alla fall trösta sig med en bra film... haha. Ja, jag ska i alla fall se till att tala om för var och en jag möter vilken stil det företaget kör.

Nu blir det sängen. Natti, natti!

Kom just hem från en verkligen mysig kväll med Charre och Emelie. Jag och Charre träffades redan halv 4 och sedan kom Emelie också en timme senare. Gick på stan utan att köpa något (duktiga jag). Sedan gick vi i regnet hem till Charre som bjöd på kladdkaka. Sedan blev det förstås tjejsnack på det. Varför fikar man någonsin ute när det är så mycket mysigare att vara hemma hos någon? Dessutom får man ju äta hur mycket kladdkaka man vill!

Efter sådana här kvällar förstår jag verkligen varför vi tre blev vänner och varför vi fortfarande är det! Så olika, men ändå rätt lika när man tittar lite närmare. Tycker verkligen mycket om er, tjejer! (Varför skriver jag det här? Vi träffades för en kvart sedan och jag kunde ju ha sagt det då. Jaja, huvudsaken är att det blir sagt!)




Kräftskiva -08. Sweet bild... haha.

FLYTTA ALDRIG NÅGONSIN TILL HELSINGBORGSHEM

De vill åt dina pengar, men är överhuvudtaget inte intresserade av sina hyresgäster. Gör dig själv en tjänst och gå ur den bostadskön om du någonsin gjort misstaget att ställa dig i den. Jag önskar att jag själv hade gjort det, innan det var försent. Från dag 1 har informationen från det företaget varit en bra bit under minimum, och de fortsätter att komma med trevliga överraskningar om våra skyldigheter och deras rättigheter, varje gång man pratar med dem. Jag är så arg att om jag hade kunnat dra mig ur den här lägenhetsdealen nu så hade jag gjort det. Jag bor hundratusen gånger hellre hos en hyresvärd som bara sköter sina åtaganden lite då och då, men som man i alla fall kan diskutera med, än hos Helsingborgshem. Vi har säkerligen inte sett slutet på deras lilla powertrip ännu. Den lilla privatpersonen mot det stora, starka företaget. Rena David & Goliat, bara det att vi inte har någon stenslunga.

... på någonting. Nästan vad som helst. Jag vet att jag är bra på många saker, och på vissa saker bättre än genomsnittet. Som att hantera en penna, att skriva eller rita med. Men jag skulle vilja vara bäst. Lite löjligt, jag vet, men hade det inte varit härligt att kunna trösta sig med att man är bäst på någonting de dagarna när man känner sig ganska så värdelös? Om man då kunde tänka "Ja, men jag är ju i alla fall bäst på att..." någonting. Vad det är, är lite mindre viktigt. Men visst hade det varit kul att vara bäst på att sjunga, spela något instrument, teckna eller vara bäst på sitt jobb eller sin hobby? Någonting som kräver kreativitet.

Men så sitter jag här och funderar och känner mig lite värdelös och kommer plötsligt på att det finns en sak som jag faktiskt tror mig vara bättre på än någon annan i hela världen. Att vara Christoffers flickvän/fästmö/sambo. Det är väl det som är hela idéen med att vara tillsammans?

Riktigt nice med helg, känns som att det faktiskt behövs. Skulle hälsat på min kisebebis idag men det blev inte så. Han/hon? är antagligen som allra sötast just nu. Får sitta här och plugga på det jag borde gjort innan i veckan istället. Ska hämta katten i november någon gång när vi kommit i ordning efter flytten. Ska bli härligt att ha en liten pälsklädd skugga som kommer och möter en och tigger mat när man kommer hem.

Jag och Christoffer var ute hos Klas i veckan och meckade lite med bilen. Definitivt roligare än att plugga... Var som vanligt helt underbart att komma bort från stan och glömma att det finns stress. Norra Häljaröd är som en annan värld. Så vill jag bo! Vi hade ett bra middagssamtal också, om än inte så särskilt roligt. Men man kan inte förändra livet åt andra.

Verkar som om mamma äntligen upptäckt internet och hittat min blogg efter tre och ett halvt år eller så. Lite läskigt... Fast det man skriver måste ändå kunna läsas av vem som helst. Det gäller bara att komma ihåg det.

Snart är Emelie hemma igen. Även om jag såklart avundas henne resan hon har gjort så hoppas jag att hon har haft det riktigt roligt! Saknar henne definitivt. Måste ta mig tid att träffa både henne och Charlotte snart, trots all flytt och allt plugg som det är just nu.





Det näst bästa i hela världen.
Ingen kisebebis kan hota den platsen!

Slarvig sminkning, ännu sämre hårstyling och mycket otrevliga stylister. Underbar studio (tolfte våningen i Turning Torso), en trevlig fotograf och bilder som var helt sjukt, oförskämt dyra. Men för all del, bilderna blev bra. Eller vad sägs om smakprovet?