Day 2 - Your first love
Första kärleken... det finns egentligen flera olika historier att berätta när man talar om första kärleken. Från första oskyldiga intresset, via förälskelse, första killen att älska och till den stora kärleken.
I lågstadiet tyckte jag illa om killar. De var högljudda och sprang mest runt och var störiga, tyckte jag. Först på mellanstadiet kunde jag umgås med dem, men att "vara ihop" med någon - nej tack! I sexan började jag väl få ett visst intresse och jag och min dåvarande bästa vän Sabina hade vars en kille som vi "gillade". Vi åkte inlines och spanade efter dem på helgerna, haha! Sabinas favorit var Jacob, en ett år yngre kille på skolan och jag höll mig till Joakim som gick i samma klass som jag. Tala om oskyldigt, och hemska tanke att någon av killarna skulle få reda på att vi faktiskt gillade dem! Jag hälsar fortfarande på Joakim när jag ser honom, men det var länge sen senast.
En bild på en något äldre Joakim än vad han var när han var föremålet för mitt intresse. Fråga mig inte varifrån jag fått den, men jag hade den visst på datorn.
I åttonde klass blev det plötsligt betydligt mera allvar. Återigen var föremålet för mitt intresse en kille i samma klass (mindre begåvat kanske, särskilt på högstadiet, men förälskelse är knappast logiskt). Och håll i er nu, ni som inte redan visste det; hans namn var Roger! Jag hoppas innerligt att han aldrig kommer att läsa det här (minimal risk såvida ingen av er tipsar honom), men snygg var han inte. Liten, kort och tunn med råttfärgat hår och underlig ansiktsform. Inte särskilt speciell på något vis, egentligen. Likaväl var han definitivt min första riktiga kärlek. Jag var galet förälskad i honom! Vi pratar inte allmänt tonårsintresse, utan riktig förälskelse med hjärtklappning, svimningskänslor, svårt att sova och allt det där ni vet (eller kanske inte vet). Den enda jag verkligen sett som drabbats så av förälskelse var han! Men tyvärr riktad mot denna Sabina... Vilka draman detta ledde till under de nära två åren jag var förälskad i honom och han i henne varken orkar eller vill jag ta upp här och nu. Det blev i alla fall aldrig vi två, och lika bra var kanske det. Jag säger bara: herregud, skönt att inte vara tonåring mer!
Rogers presentationbild på facebook. Ganska lik sig får jag nog säga, men kanske något snyggare ändå.
Under senare tonåren träffade jag Navel, eller Daniel som han ju förstås heter egentligen. Om man går tillbaka i arkivet till 2006 kan man läsa delar av slutet på en rätt tragisk kärlekshistoria. Vi blev tillsammans, han blev den första killen jag verkligen älskade, och så gjorde han slut utan synbar anledning. Några månader senare var vi tillsammans igen och sedan gjorde han slut en gång till. Vi hade otroligt roligt ute i Ödåkra med hans vänner och Fia till att börja med, men en riktig heartbreaker är han, och till på köpet en tämligen underlig person som jag aldrig riktigt blev klok på (och fortfarande inte har blivit klok på!). Det tog verkligen tid för mig att komma över honom, men innerst inne trodde jag ju aldrig att det skulle vara livet ut, ens medan vi var tillsammans. Samtidigt är han en stor anledning till att jag och Christoffer träffades, och till att jag har den relationen jag har till Fia idag, och han lärde mig väldigt mycket. Så tacksam mot honom är jag på något sätt ändå.
Navel som han såg ut precis efter att vi gjort slut. Det är viss skillnad idag.
Den stora kärleken behöver nog inte presenteras närmare. Christoffer är mitt allt, bättre kan det inte sägas. Jag tror inte heller på flera stora kärlekar, för en av dem är alltid störst. Och vad som än händer, vem jag än möter, kommer jag aldrig att träffa någon annan som blir en större kärlek för mig än Christoffer, det är jag helt övertygad om. Mer om detta i något senare avsnitt.
Min blivande make!
Ja det är ju det som är så sjukt, fantastiskt och alldeles underbart! Ni ska ju faktiskt gifta er!!=)
Ingen är gladare än jag att du och Cn träffats och det ni har fyller mej av lycka! Om man tittar på fotona måste man säga att du har god smak. Alla ser fantastiskt bra ut (utom möjligen Roger) men det är insidan som räknas och då vinner din blivande man med hästlängder! Önskar er all lycka!
Kram på er båda.
Roger kan vara glad att han slapp vara ihop med en sådan med din intelligens (som tydligen härstammar från din mamma...)
Det finns gränser för hur dum man får vara när man skriver något som kan läsas av alla på Internet..
PS! Roger får veta, och kommer evt. att höra av sig med en stämning...