Japp, nu är jag officiellt en frukostbrud!
Och inte nog med det, jag råkar dessutom vara tillsammans med myntaren av begreppet; Christoffer Nilsson him self! 18 november. Inget datum man kommer glömma.

Vi har nyss spenderat nästan ett dygn tillsammans. Först var vi och de där paren på 50 + ute och gick i Pålsjö. Vårt ställe nu nästan ju men dock höll vi på att gå vilse för vi har tydligen lika dåligt lokalsinne båda två, bara på olika sätt, haha. Sen satt vi i bilen och samlade mod inför vad vi tänkte göra sen. Ja, egentligen vet jag inte ens om jag vill säga det. Nej, det skiter jag i, haha. Men jag kan säga såhär; om jag nån gång ska vara otrogen när jag är gift så vet jag vad jag ska göra nu... (Har ju dock inga planer på det förstås). Okej, jag vet att det inte blev så svårt att räkna ut det nu, haha.
I morse käkade vi frukost tillsammans och jag blev därmed officiellt frukostbrud. Gött! Sen körde vi ner till havet och satt bara i bilen ett tag medan vi observerade en man som kom körande, samlade tång i sopsäckar, skulle skölja händerna i havet och blev våt upp till axeln och sedan slängde in säckarna och stack. Okej, liksom?!

Jag och Christoffer har på sätt och vis känt varandra i 3 veckor exakt idag. Utan fest och sprit och andra runt omkring. Det känns som ett år eller som en timme. Det finns på något sätt en öppenhet som gör att nästan ingenting är pinsamt. Inte ens att hämnas på höga priser... om vi säger så. Jag kan inte förstå att det kan gå som det faktiskt gjort, så snabbt som det gjort. Det är helt underbart. "Jag känner mig helt rusig" var nog ett mycket bra uttryck. Jag sitter och lyssnar på System of a down i bilen (jag!) och tycker dessutom att det bitvis är skitbra... det borde säga en del faktiskt. Det och att vi bockat av att bo ihop och resa nånstans på listan av diskussioner. Sen får vi ju se vart verkligheten tar oss.
"För bra för att vara sant. För bra för att hända i verkligheten" är textrader som slagit mig faktiskt. Just när en del av mitt liv rasar samman till ett skitigt ingenting, kommer detta från ingenstans och ger mig något att vara glad över. Det är en jävla förvirring och en storm av känslor men mitt i allt är jag faktiskt just bara glad och inget annat. How wierd is that? Jag är inte längre inblandad i vad de sysslar med ute i Ödeåkra och det är en lättnad som det inte finns ord för.

Tu amor será mi alivio, te voy a enamorar. Ja du Christoffer, hur bra var du nu på spanska? Hihi.