Japp, nu är det slut på krypterade bloggar. I alla fall för den här enda gången.
Ja, det finns mycket jag skulle kunna säga om dagen men det skiter jag i. Jag var på Väla, så, intressant? Nej, och det räcker där. Ni får för övrigt ursäkta mina "kraftuttryck", känns som det kommer bli en del av den varan...

Just nu är jag så jävla förbannad som man bara kan bli. Sviken, förbannad, ledsen, iskall men inte förvånad. Tänk, jag gråter inte ens, haha. Jag visste att vi inte sett slutet på den här jävla historien. Och jag har hela tiden tvivlat på vad ni sagt allihop; från Navel och Fia till Jonas och Toilet. Man kan inte lita på nån av er och det har jag länge vetat om alla utom Navel. En gång var han på min sida, och det var Fia också. I vintras snackade vi kärlek på riktigt, riktigt mellan mig och honom. Fia har jag också litat på ändå.
Men nej, det finns inget kvar av något nu. De kan inte stå för någonting någon av dem och ljuger och slingrar sig. Måste vara jävligt jobbigt! Toilet och Jonas, vad bryr jag mig ifall de ljuger? Jag vet om det och jag skiter i vilket just eftersom jag känner till det. Så nära dem har jag aldrig stått att det spelat någon större roll.
Men Fia och Navel?! De två personer som så sent som i våras stod mig allra närmst och som jag skulle kunnat göra allt för. De två svek mig båda på en gång, men det var länge sen nu på sätt och vis. Sedan jag hittade de där sms:en i Navels mobil så har det varit ett enda långsamt farväl åtmintone med honom. Ändå kunde ville jag inte gå vidare förrän han sa som han gjorde i bilen. Jag är tacksam att jag tog tag i mig själv och började försöka bli fri då. Det har jag igen nu. Fia... ja, det var detta sista som tog knäcken på den vänskapen. Redan innan jag visste vad jag vet nu. Det blir svårt att undvika varandra när man tillhör samma familj men kan jag ha en sån relation som jag har till hennes mamma så varför inte till henne också?
Ingen cencur som sagt, så alltså: Navel och Fia tycker om varandra. Så sött då. Men för fan, knulla ni då. Jo visst bryr jag mig, såklart. Annars hade jag väl inte suttit här och varit förbannad. Men det är fel. På många sätt. Av alla människor på hela denna jord; måste ni för det första välja varandra? Om ni nu har känslor för varandra så se till att kväva dem innan de blir äkta om ni inte vill skada mig och Krisse som ni kind of säger. Men ni tänker på er själva, det var inget nytt. Men det är återigen inte det som är saken. Till och med när jag konfronterar er med sanningen så ljuger ni samtidigt som ni ser mig i ögonen. Bägge två. Där har vi det. Det är så fegt så det finns inte. Ja, men nu vet jag och det är jag jävligt glad för. Toilet och Jonas hade rätt ändå och som Toilet sa:
"Det är jag och Jonas som kommer gå skrattande därifrån den dagen sanningen kommer fram". Tja... skrattar ni är det ju en aning elakt kanske... Aja, ni ljög inte första gången ni sa nåt. Men sen hade ni ju inte sagt nåt. Nånstans ligger en lögn. Men det spelar ingen roll ändå. Men dagen innan sanningen kom fram var det faktiskt jag som gick skrattande därifrån när jag mötte Toilet på stan. Han tittade bort och jag skrattade... Haha, det är lite ironiskt faktiskt.

Ja, som jag sa till Navel: jag vill ha ett nytt liv och håller på att skaffa mig ett. Det är dags att på allvar kasta ut personer som inte hör hemma där längre som jag visst det kommer sakna otroligt. Men jag vet vad jag måste göra. Naffie och delvis därigenom Alex och Jocke Fast är en del av mitt nya liv. Charre och Emelie som jag fortfarande har kontakt med en del som följer med från det gamla. Och Christoffer. Gårdagen i bilen fick mig att inse många saker. Aldrig har det varit så svårt att säga hejdå och veta att man snart ska ses igen. Det tog 2 h... Och stilen vi kör; jag kan (särskilt efter detta) bara älska den. Total öppenhet, på gränsen till att vara för bra nästan. Det är perfekt och det enda som skulle funka just nu faktiskt. Jag kan troligen aldrig mer lita på någon som jag anar döljer något. Med Christoffer och faktiskt alla jag väljer att "ta med mig" får jag vara mig själv, säga vad jag vill, göra vad jag vill. Sålänge jag inte sårar nån såklart. Det är nog därför jag väljer er.

Jaha som sagt nu gör jag som ni just idag; tänker på mig själv. Det här inlägget är inte vidare schysst mot berörda. Men med den hänsyn ni visat mig så känner jag inget dåligt samvete precis. Jag tänker inte fortsätta skriva såhär rakt på sak som idag så läs och njut, haha.

Och ja, som en del i denna nya öppenhet: Christoffer, I'm falling for you
Jag kommer kunna "Come undone" tills på lördag... hihi