Ja, idag började man med att försova sig. Yes, inte en helt bra start på en tuff dag. Kom till skolan och så skulle vi öva kommunikationsteknik. Vi fick öva oss i rollen som terapeut medan en av våra kompisar, eller vad man nu ska kalla dem i arbetsgruppen som vi började jobba i igår, berättade om ett problem de hade. Saken var den att det var inte rollspel utan problemen var äkta och mycket personliga. Jag trodde inte det skulle vara enkelt, men det var ju fruktansvärt svårt att sitta där och ställa de rätta frågorna! Frågor som inte är tröstande utan på gränsen till provocerande men samtidigt inte ledande eller sårande. Jag kan säga att jag klarade det inte. Hade det varit för några år sen hade jag rest mig och gått därifrån men nu satt jag kvar i alla fall. Och led. Tillslut visste jag inte vad jag skulle säga överhuvudtaget. Känns ju som det kommer bli en bra yrkeskarriär det här för mig...
Usch, det här är inte som att gå i skolan. Och jag tycker inte om det, samtidigt som det är mycket intressant. Det är för personligt, låt mitt privatliv vara ifred! Man tvingas vid varje sådan här övning visa väldigt mycket av sitt rätta jag för det är omöjligt att spela en roll. Vi kommer varandra nära i grupperna, men usch, jag känner bara för att backa ibland!

Ja, sen kom man hem och somnade tillsammans med katten i soffan. Jag och Fia åkte ut till Zorina senare och red bort till ridhuset. Rikard ringde och frågade om jag kunde flytta på min bil men det kunde jag ju inte för jag var ett par kilometer bort. Istället kom han och Krisse till ridhuset och studerade min katastrofala hoppuppvisning. Okej, den här hästen är för stor för mig, jag orkar inte använda så mycket ben som krävs för att hålla henne där hon ska vara. Yeah, ännu ett misslyckande idag... Fast Fia åkte i och för sig av, haha, så det kändes ju lite bättre. Det första hon säger när hon reser sig upp:
"Jaha, det var första gången". Haha, hon räknar allting idag!
Rikard tycker inte Zorina är stor. För honom, nej. Men liksom, lilla jag där uppe, mycket jag har att säga till om? Nae, haha.
Så kom jag tillbaka och så hade de puttat undan bilen. Ja, alla sätt är bra... får väl skylla mig själv för att jag inte låste den. Men nog moget att ändra alla speglarna och vindrutetorkarna? Typiskt dem, haha.

Ja du, jag förstår att du inte vet vem du ska tro på för det visste fan inte jag heller. Fast i det här fallet, lita på den du vill tro på för det är sant. Inte förrän i förrgår visste jag vad jag skulle tro. Tack Toilet för det i alla fall. Haha, "Jag och Jonas kommer gå skrattande därifrån den dagen hela sanningen kommer komma fram men det kommer inte du" sa han idag. Nej, säkert inte. Men jag har i alla fall varken ljugit eller hittat på så jag ser ändå fram emot den dagen. Som ändå aldrig kommer komma. Varför då? Jo, alla ljuger och det kommer ni aldrig sluta med. Så tråkigt! På allvar alltså, jag vill inte tro sånt om er.

Mhm, och så nya missförstånd. Jaha, och så redde vi ut dem på det vanliga sättet. Inget msn här inte, men det är ju bra i och för sig. Det verkar som detta är enda sättet vi kan kommunicera utan missförstånd och bråk numera och är det så, så får det väl bli så också. Jag önskar vi kunde prata som förr, det finns inget jag saknar mer. "Jag behöver inte ljuga för dig". (En av) de finaste saker någon sagt till mig.

Gäsp, ska lägga mig tidigt idag. Ska upp och hoppa i någorlunda tid imorgon tänkte jag och jag är såå nannig nu. Ja, inte innan 11 sak jag upp då alltså, men innan 2 i alla fall, haha. För det var nån som sa att han vaknar tidigt när han druckit. Får vi väl se om han kan stå för det, haha. För jag visar ingen nåd, jag ringer!