Jah, hur ska ni lösa det här?
Jaha, i lördags satt jag och Fia här på kvällen och drack Kimmas skumma brännvin blandat med Fanta innan vi skulle bege oss rakt över gatan till Jonas. På vägen sjöng Fia och jag fick världens skrattanfall. Det var nog starkt brännvin det där för det var inte ett dugg kul egentligen. Haha.
Jaha, så skulle vi komma in också. När Jonas mobil var av, Toilet inte svarade och Alex var på Roma och käkade pizza fick jag den brillianta idén att ringa Jocke. Fumliga fingrar och det blev hans gamla nummer. Tur var det för det visade sig vara Jonas nya, haha. Vad är oddsen att jag skulle kommit på det annars? Och Jocke var inte där.
Jaha, där uppe var inte överdrivet med folk men kuliga typer. Skumma, sköna, sjuka människor. Men det var ju inte som att jag inte visste att de är det. Ja, Mattos med hans som vanligt konstiga tankar som jag inte förstår var de kommer ifrån, Dennis som älskar alla, Jonas som körde 20 frågor och gjorde mackor till mig, Toilet som som vanligt klankade ner på oss (det starkare könet), Cassie som bara skrattade åt alltihop, Alex som lekte feminin, Pippi som rymde med Alex kaninöron, Cn & Jocke Fast som gjorde det till en sport att slå varandra i magen och en del andra. Jocke hade en enorm, röd näve på magen sen, haha!
Fia stack till Marielle tidigt men jag stannade. Ja, framåt natten till började folk försvinna, och Cn deckade i Jonas säng, haha. Han ville ju bli askalas så han lyckades kan man säga. Han blev sur när Toilet våldsamt som vanligt slängde sig över oss i sängen så han tyckte väl att det var lika bra att decka sen. Jaha, sen var det såklart då det blev nattamat som Jonas fixade. Bara jag som ville ha men sen skulle det stjälas från mig. Hm!
När snacket vid 4-tiden (sommartid) övergick från Göran Persson, Reinfeldt och Lasermannen till att handla om Andra Världskriget gav jag upp och gick hem. Innan dess gick en kille förbi Cn där han låg utslängd på sängen:
"Shit, den killen är inte liten! Jääävlar vilken biff." Hahahaha!
Jag sov sååå gott klockan kvart över 6 när mobilen ringde. Jag fattade inte ens vad det var som lät. Tur att jag var törstig för precis när jag somnade om ringde det igen. Tror ni jag fattade nåt om vem det var och vad han sa den första minuten? Nej, inte en chans, haha! Jag tror jag trodde det var Jonas först. Men det var Cn som ville säga hejdå, för det hade han ju inte sagt. Aw, haha. Han trodde jag hade gått nyss. Jag bara: "Eh, nä... det var typ 2 h sen och jag sov väldigt gott nyss men okej...". Haha. Och när jag kollade på mobilen i morse hade vi snackat i 58 minuter. Nog mitt rekord på mobil, lätt! Herregud, vad hade vi att säga så länge? Jag trodde typ vi snackade i 20 min eller så.
Jag lovade Jonas att komma och städa igår. Eller snacka och städa då. Eller bara snacka. Ja, det var så han sa, haha. Men nej, tenta, så det kunde han glömma, haha. Jag hann dock med att ta en kopp riktigt äckligt kaffe med Alex och Jocke Fast innan den andre Jocke och Naffie kom och hämtade mig och vi körde hem till Jocke. Och vilka var där? Jo, Jonas, Toilet och en nykter Cn. (Alltså, nej, han är inte alkoholist om det var det ni trodde, haha.) Du bröt ditt löfte. Men ja, det var ju tack vare bloggen så, haha.
På tal om ingenting (som vanligt en av mina upphoppande tankar alltså, haha) Varför skulle det regna så jävligt den där lördagen för en månad sen eller vad det var? Åh, tänk vad lite vatten kan förstöra då. Annars kunde man ha tittat upp på en stjärnklar himmel från en bänk till exempel. Istället för att åka bil. Hallååå.är
Jaha, vem som ljuger i den här härvan ni skapade den här helgen är fan inte lätt att reda ut, men låt oss hoppas att somliga tror på vad de säger åtminstone oavsett om det är sant eller ej annars saknar de hjärta. Och det tror jag inte trots allt! Vill inte tro. Även om det är intrigälskande folk man umgås med. Sämsta sidan, lätt! Fast å andra sidan så blir det ju aldrig tråkigt då. Men shit, varför ska det alltid handla om sex för? Fan, sluta med såna dumheter folk! Sex ställer till mer problem än det gör nytta, utom i ett förhållande. Ändå är det liksom beroendeframkallande.
Haha, vilken kväll!
Så körde vi ner i stan och jag och Fia gick in på Tivoli. Egentligen hade vi ingen riktig lust sådär som man bör ha när man går ut men vi kom överrens om att om vi kom in innan 12 så skulle vi in ändå. Jo, vi kom in, hängde jackan och så ringde mobilen. Jahaja, det var pappa och Maj-Lis som ville bli hämtade i Åstorp, eller förlåt, utanför Åstorp. Det tog en timme att hämta och lämna dem och sen var vi tillbaka på Tivoli lite efter 1. Så hittade vi Cn i schlagerbaren och han övergav nästan tacksamt Göran, haha. Ja, så dansade vi då och sånt, och träffade en allmänt lycklig och allmänt full Zurka. Han sa nåt om toffiefyllning och det var en komplimang till Cn, ah, jag fattade ingenting. Vem gjorde liksom? Haha.
Så skulle vi köra därifrån, jag hade Fia, Cn och Lise i bilen. Max och dem stod på gatan utanför Tivoli så jag stannade till och vi snackade lite med honom. Han hände sig in genom bakfönstret och så kom det en bil bakom, så jag skulle flytta min eftersom jag stod mitt i gatan. Jag körde lite sakta in till kanten och väntade mig såklart att Taxen skulle flytta sig, men han sa nåt om att jag körde över hans tå. Haha, jaja, så körde vi. Så körde vi till McDonald's på Stattena och köpte hamburgare som vi käkade hemma hos Cn. Lise somnade nästan när hon käkat klart. Så vid 5 så begav vi oss till Per Eskilsgatan och bytte till Forden och sen fick jag köra Lise hem. Jag har aldrig kört så fort till Ödåkra och hem igen kan jag lova! Hejdå körkortet om farbror blå hade varit ute.
Så får jag ett sms av Max. Han skrev helt kort att han hade inre blödningar och en spricka i sin tå... Jag hade alltså verkligen kört över honom! Hahahaha! Jag trodde han skämtade ju. Jag var såklart tvungen och ringa och fråga om han menade allvar och han berättade att han just kommit hem från akuten... En blandning av att ha dåligt samvete och vara full i skratt. Det var liksom ganska kul ändå. Tänk, då har man kört över någon också! Mohaha. Men stackars Max!
I morse (okej, klockan halv 2 då) tyckte Jonas att jag skulle komma över och städa "för gammal vänskaps skull". Joooviiisst! Haha, Toilet tycker tydligen att jag är slö i vändningarna också, men vafan, nu får du ta det lugnt! Jag är trots allt jag ändå. Även om jag blivit "roligare". Haha, ja de sa verkligen så de där två. Helt knäppa, helt sköna människor är dem!
Piercing, piercing!
"Men, alltså, jag har ju inte förberett mig. Mentalt!"
Hur det än gick till så kom vi in där och så var det dags. Charre skulle vara först, hon vägrade titta på mig annars. Hon skulle pierca brosket där framför örat ni vet. Det såg aj ut när han gjorde det men hon sa att det mest var obehagligt. Snyggt blev det faktiskt!
Så var det då min tur... Piercaren bara: "Du får nog strippa lite annars blir det svårt". Skön typ var han. Sen satt han där med skjutmått och läkarpenna och fixade, haha. Så säger han till mig att lägga mig ner, hjälp! Vad han sen gjorde ville jag inte iaktta men det gjorde helvetiskt ont i alla fall, haha. (Typ lyfte med en tång, stack igenom nålen, satte i smycket och tvättade rent). Charre sa att det såg aj ut och det var det. Vi snackar smärta, okej? Men nu har man i alla fall den; piercing i bröstvårtan. Hihi. Sen vet jag att vissa tycker att det är sexigt medan andra tycker att det är fult. Dessutom tycker en del att om man är tjej ska man ha i båda bröstvårtorna. Men vet ni; I don't give a fuck. Jag tycker detta är perfekt. Ska dock byta till en mindre och snyggare stav när jag inte behöver läkstaven mer.
Var hos Naffie sen också och såg Ice Age 2. Ettan är bättre, lätt. Men Scrat (min idol) fick större plats. Trevligt att träffa min vovve! Och Hanna med för den delen.
Så ja, sen har Mackan, Krisse och Navel försökt slå mig. Den enda som lyckades få in en bra träff var Mackan. Aj som fan!
Haha, nu har typ hela vänkretsen sett den. Nästan. Aja, vad då då? Inget som de inte sett förr (eller ja, inte piercingen förstås) och det gäller nog alla tror jag. Utom kanske Mackan, jag vet inte, haha.
Åh, vi ska till Ullared också. Kanske på tisdag, men det får vi se. Charre, Emelie och Fia också hoppas jag? Om jag är klar med tentan då vill säga (dags igen). Ja, men det får jag helt enkelt vara. Känns lite roadtrip. Det skulle jag vilja göra i USA nån gång. Underbart kul det skulle vara!
Jag och Naffie funderade på det; att skriva blogg är som att skriva dagbok. Ja, det är ju det jag gör, fast jag vet att andra kan läsa den och skriver därefter. Konsten är att skriva så att de som ska förstå förstår precis vad man menar utan att andra fattar. Är man sen riktigt skicklig så förstår inte de som inte är menade att fatta allt att de ens missat något. Jag lyckas med det ibland.
Åh, livet är inte lika spännande nu. Men känner jag världen rätt så ordnar universums krafter det så att det snart blir spännande igen. Helt utan min hjälp. Alltför spännande kanske, som det lätt kan bli. Sällan är det lagom liksom.
Höstkänsla och gamla minnen
Dagens är i princip att det är svårt att förstå att andra människor lever samtidigt som man själv gör. Alltså, alla vet vi att det händer saker bakom vår rygg hela tiden. Men...
Det är svårt att sätta ord på sina små insikter märker jag! Men såhär då; det pågår ungefär 9 miljarder parallella liv exakt samtidigt. Där få berör andra. På ett sätt. (På ett annat berör folket på andra sidan jorden mig, men nu ska vi inte krångla till det.) Det innebär att ca 9 miljarder olika tankar och känslor tänks och känns just som du sitter och läser detta. Är det inte en svindlande tanke? Det tycker jag att det är. När man är kär undrar man ständigt vad ens kärlek sysslar med i detta nu. Tänk om man kunde veta...
Ah, ni får ta det för vad det är. En tanke ur röran i mitt huvud.
Vad jag skrev innan tänker jag inte skriva om exakt som det var. Det orkas inte. Men i princip stod det att i fredags var jag och Naffie hos Jocke med Alex, Henke och den andre Jocke. Hanna ringde och berättade saker om folket jag kände en gång. De som gick i min högstadieklass och som har förändrats en hel del om man säger så; precis som jag då antar jag! Åh, om det blir som Hanna planerar ska vi festa ihop vi tjejer. Herregud, inget i världen kan få mig att missa det i så fall! Mohaha. Sedan snackade jag & Naffie gamla minnen och skrattade så tårarna rann (bokstavligen) så att boysen kände sig lite utanför. Jag säger bara; damn vad vi har snackat sex vi i 9F! Fattar inte att vi kunde komma på så många saker att ta upp i samma ämne! Vi har diskuterat allt tror jag! Ta bara att någon (inga namn) ringde upp sin pojkvän efter att vi ritat en liten, hm, karta, och ropade "Vet du, jag har hittat den!" helt glatt. Det säger det mesta liksom, hahaha!
Sedan fick jag sällskap hem igen (av Jocke Fahst den här gången) och jag bara undrar; är jag så skoj att promenera med? Haha. Men det här gången var det verkligen inte fråga om drickapaus och blåbärssoppa för som jag skrev i mitt gamla inlägg: det var inte direkt Vasaloppet.
I lördags var hade jag och Fia seriösa sysselsättningsproblem och inte för att det inte fanns alternativ, men vi ville typ leka dunkgömme... Det ville inte Cn, Jonas, Krisse & Navel. Tråkmånsar! Så vi gick ut och gick istället men hann inte långt innan Glaspunktenbilen gled förbi och vi hamnade i Ödåkra. Hem till Navel först och det var långt ifrån vad jag önskade mig vill jag lova. Fast jag fick träffa Frida igen. Aw, jag fick pussen! Vilken ära faktiskt. Men sen var det hem till Krisse och där blev vi kvar hela natten. Navel hade jour och alla stannar uppe med honom. How the fuck does he do it?! Haha.
Jaja, det var roligare och mycket mer välskrivet förra gången. Men ska det cp:a sig så ska det väl.
Bara en sak till (ytterligare en liten tanke):
Vem uppfann arbetsbyxorna? Ni vet såna med verktygsfickor och sånt. Well, whoever it was I'm a big fan! Fast vilken dum jävel kom fram till att det ska vara en tröja till?! Well, whoever that was I'm no fan! Haha, ni fattar vad jag menar va?
Men det är ju som jag vill?
Igår hade vi redovisning om "Fallet Mattias utifrån ett behavoristiskt perspektiv". Fråga inte om det heller så är ni snälla. Men i alla fall, för att visa på skillnader före och efter behandling så skulle vi spela upp sketcher. Jag fick äran att vara Mattias, vilket alltså innebar att få vredesutbrott över spagetthi. För att tala klarspråk: jag (iklädd ey-yo-tröja och keps) hoppade jämfota, sparkade på saker och skrek en massa trevligt. Jag fick i alla fall beröm för mina skådespelartalanger, haha! Det var riktigt kul, fast jag var lite hes sen. Därefter var jag och Charre på stan. Hittade äntligen den där röda BH:n. Yeah, det blev hett med linnet. Köpte matchande trosor till så snyggt utan med, haha. Vem som nu skulle se det liksom, men jag trivs så skit samma.
Har Zorina själv imorgon. Ska rida ut med henne en lång runda tänkte jag när man är ledig och det är ljust. Härligt!
Såg Hitta Nemo idag. Haha, den är så söt! Kommer ihåg när jag och Naffie såg den i stort sett varje dag, då när den kom, haha. Men kan man annat än älska sköldpaddorna i "Ö4:an"?
- "Maneter?! Woooooow! Respeeeekt."
- "Tyyyyyyyyyp"
och så på ren gottländska. Underbart. Eller måsarna, men då ska det vara på engelska:
"Mine, mine, mine, mine, mine, mine, mine..." o.s.v. Haha.
Jaha, så nu är livet så som jag vill ha det ju. Jag borde vara överlycklig men det är jag inte. Inte olycklig, absolut inte, men jag väntade på att den där... vet inte, sinnesfriden kanske, skulle infinna sig. Så fan heller den gjorde. Kanske ett mitt emellan som man kan stå ut med en längre tid, ja, men inte nåt som känns statiskt, varaktigt. Hur kan jag bli besviken på att få exakt vad jag ville? Kanske för att det jag önskade mig var protester, innerst inne? Fast jag skulle nog hellre dö än erkänna det. Eller?
Tack ändå
Och ja, sen var det ju bara det att Marielle och Fia skulle på förfest hos Jaquline efteråt. Så, ja dit kunde jag ju följa med. Sån var tanken. Shit, jag halvsov i soffan och klappade Zlatan där ute lite innan jag gick in och tittade på ett popcornskrig. Så så festig blev den förfesten för mig men även om jag inte ville erkänna det så var jag nog inte riktigt frisk ändå. Ah, nykter var jag i alla fall hela kvällen. Sen var det taxi ner i stan och så liksom bara hamnade jag på Tivoli. Jag skulle ju inte ut ju! Äh, jag var ju i stan ändå och så. Så var det upp på Barcelona först naturligtvis. Den här gången blev det inga tequilashots för min del! Nästan alla de som var där förra lördagen var där den här gången också utom Navel, men han var väl bara glad att slippa eftersom jag var där. Jag fattar inte, men det är kanske inte meningen heller? Max då, hahaha, då var det inget "Hej snygging" och värsta kramen utan lite sådär lagom hej och kram ni vet. Hehe, fint att han vet att han är avslöjad i alla fall!
Sen försvann de alla, en efter en. När klockan var halv 2 hade jag tappt bort precis alla utom Cn. Otroligt att så många människor kan försvinna. Hursomhelst så var jag trött och ville ta sista bussen hem men Cn lovade att han skulle följa mig hem om jag stannade kvar tills de stängde. "Haha, viiisst" tänkte jag men ville ändå se hur han skulle krångla sig ur det. Det gjorde han inte. Faktum var att han inte bara följde mig ända fram till min brevlåda (en halv mil i fel riktning eftersom han bor i stan) och sedan gick hem själv klockan 4 på morgonen, han bar mig till och med en bit på vägen. Haha! För att han läst min blogg. Typ. Sweet anyway!
Jaha, nu är Zorina officiellt vår foderhäst då! Kontraktet undertecknades igår och gäller åtminstone fram till sommaren. Som om hon visste vad som var på gång så fick jag henne ner på tygel för första gången igår och hon liknar inte längre en giraff med halsen så högt det går när man rider. Funkar perfekt helt plötsligt.
Sen i övrigt var gårdagen en (nånting negativt här) kan man säga. Det hade kanske också biologiska orsaker, men det var inte bara så. Det kändes bara så hopplöst och olösligt och jag vill inte att det ska vara så. Ja, jag vet att jag kanske inte säger allt på rätt sätt men vad som egentlligen hände var ett klassiskt exempel på att män kommer från Mars och kvinnor från Venus. Om ni förstår. Vi talar olika språk. Ändå lyckades mitt meddelande nå fram i alla fall, för att leka lite med orden, och som många gånger förr togs det emot med respekt och en vilja att ändra vad som är fel. Det är underbart att bli bemött så. Så därför; tack ändå.
SJUK(t tradigt)
Annars... klippte jag till Krisse häromdagen. Okej, det var kankse inte helt förtjänat, men han måste fatta att när man håller på att bli strypt på allvar blir man inte på såå gott humör. När jag blir lite sådär jävligt förbannad så har jag inte riktigt koll på vad jag egentligen gör. Särskilt när man samtidigt har svullna mandlar som inte underlättar andningen vill man inte bli strypt, haha. Okej, sorry, men enough is enough, okey?
Jaha, annars har ju dagarna bestått av att sova, alternativt titta på TV sedan i måndags. Om man undantar mina besök på Campus och hos doktorn förstås och det gör ju inte livet så spännande och därmed inte bloggen heller. Eller ja, det man kan säga om TV-program som faktiskt är lite spännande är... eller har ni sett "Las Vegas"? Gick idag. Har tänkt på det innan, men damn vad karaktären "Danny" (Josh Duhamel) är lik Navel. Fast han ser kanske lite mer pojkaktig ut. Ah, het är han i vilket fall, haha.
Josh Duhamel 
Damn, det är skrämmande likt på vissa bilder. Andra inte alls. Men dessa två? Yeah.
Zorina och nattmänniskor
Så fin är vår "lilla" häst nu. Och ännu vackrare ska hon bli!
Har inte blivit så mycket ridande i helgen. Äh, det tar vi igen sen när vi kan sätta igång henne på allvar.
Var och fick armarna vridna ur led och blev bestulen på 320 kr idag i Ödåkra. Alltså, det var inte så allvarligt som det lät men mycket roligare. Ett tag i alla fall.
Jasså, så djungeltelegrafen gick varm redan idag? Mhm, jaja, det var lika bra. Vad jag älskade med gårdagen var att jag kunde släppa allt där ett tag. Det fick man som vanligt i nacken idag i form av känslor men det hör till verkar det som. Men fan då. Ett steg fram, två tillbaka känns det som jag tar. Fast egentligen kanske det är ett steg fram och ett halvt tillbaka? Jag hoppas det.
Trots allt har jag kommit en bra bit på vägen. Ändå kan jag bli kall emellanåt fortfarande när telefonen ringer eller det säger "di-di-di" på msn.
Jag har lärt mig att man får gråta eller njuta en dag i sänder så då gör jag väl det. Igår njöt jag, idag gråter jag. Jaha, då får vi se vad jag gör imorgon då? Jag shoppar med Fredrik, det gör jag! Haha. Lite terapi, lite vardag. Det behövs.
För att bli lite djup och helt allvarlig nu:
Som Lars Winnerbäck säger: "Jag är en av alla dem som skrivit ner sin hemlighet för många gånger, minst hundra gånger om. Men jag är en av alla dem som drabbas då och då av nåt jag vill förklara. Och jag är en av alla dem som faktiskt aldrig bara ville vara, en av alla dem."
Det är därför den här bloggen existerar, för att jag helt enkelt måste säga det. För att jag vill väcka känslor. Vad det är jag måste säga vet jag inte riktigt, men skriva är väl min terapi på något sätt. Sen kan jag inte skriva vad jag vill här, det är en öppen blogg. Jag skulle kunna lösenordsskydda den och bara ge lösenordet till de jag vill ska läsa men då förlorar den sin tjuskraft på nåt sätt. Jag vill att de som inte får läsa den ska läsa den ändå, på nåt sätt. Jag vill föreställa mig att folk faktiskt sätter värde på att det som står här, att det betyder nåt för nån. Rolig läsning bara eller ett intresse för vad som sker i mitt liv, jag ger fan i anledningen.
Ibland känner jag för att skrika ut till hela världen hur jag känner men eftersom jag är en ganska behärskad människa så gör jag naturligtvis inte det. Jag vill skriva så att den som läser känner vad jag känner... och ändå gör jag aldrig det för så personlig vill jag inte bli. Jag vrider det till lite galghumor istället så gott det går. Zandro är bäst på det men jag försöker.
Jag är en nattmänniska. Det är på nätterna jag lever, tänker, känner. Det är med mörkret tankarna kommer och ändå tycker jag inte ens om mörker. Jag är nog mer jag på natten än på dagen. Ta en promenad med mig när ingen annan är vaken om du vill veta hur jag tänker. Hm, ja så är det nog. Ligg i min säng och prata bort natten med mig om du vill veta vem jag är.
Jag vill ha någon jag kan dela allt med. Kommer jag någonsin finna honom? Ja, det måste jag ju tro att jag kommer, annars får jag aldrig ha brudklänning. Oj, vad seriös jag blev nu.
Vi stannar här, innan jag skriver saker jag inte borde. Haha. Så att jag slipper gå in och radera halva inlägget imorgon och hoppas att inte så många har läst. Gör jag kanske ändå i och för sig.
Hollywood, haha
Såhär mycket folk var det på dansgolvet igår på Hollywood när vi kom dit. Japp, för alla er som kan räkna till 0 så räcker det för en uppskattning.
På Melrose och Hollywood sammanlagt var där typ 15 personer + vi... 10 kanske som kom dit. Skit i det, vi hade kul som fan ändå. Tror att vi alla hade det i alla fall. Men nu går jag händelserna i förväg här.
Jag och Fia städade bilen, körde och hämtade korn, var ute och gick med Zorina och demolerade träd i Duve och annat sånt skoj på dagen. Och Fia fick en liten hjärtattack också, haha! 3 st 7-9-åringar fick Fia att tro att det spökade i stallet och hon nästintill bar ut mig i jackan när hon vilt skrikande rusade ut i regnet. "Men... det var ju bara vi" sa barnen, hoppade ner från loftet och såg undrande ut. Haha, jag hade ont i magen som jag skrattade!
Sen stack vi till Jocke på kvällen där Hanna och Naffie satt och drack Redbull-vodka. Senare kom Pippi, Cliff & co. Så tog jag och Fia taxi till stan med Jocke, Henke, Hanna och Naffie. På Barcelona satt Cn, Navel, Alex, Toilet, Tutti, Jonas, Mattos, Dennis, Max, PL... och gud vet alla. Eller snarare; alla. YEAH, haha. Där blev vi kvar ganska länge och jag lyckades till och med spotta ut 25 kr på golvet. Ja, har ni satt tequila i halsen så vet ni varför jag spottade. Det brände fan ända ner i lungorna en kvart efteråt! Haha. Naffie, Hanna, Jocke och Henke försvann sen. Tradigt. Men, ja, det var fler som försvann. Till slut var det bara Max och PL kvar på Barcelona med mig och Fia men vi visste vart vi skulle hitta resten; Melrose. Vi gick dit och då hade typ Navel... var det bara han? försvunnit. Ja, det var nog bara han. Känn inte er sårade om jag inte märkte att ni inte var med längre bara. Om jag glömde nån och så menar jag...
Anyway, Cn var inte sån så när han såg att dansgolvet var tomt på Hollywood så gjorde han en insats för den stackars DJ:en och dansade. Haha, gött du! Och jag och Fia gjorde en insats för Cn och snart var där kanske 7-8 pers på dansgolvet. Och en blatte på 30+ som trodde han var bäst på att dansa. PL och Fia höll på att dö av skratt.
Så satt var vi där och alternerade mellan Melrose och Hollywood och hade allmänt kul. "I don't believe that anybody feels the way I do about you now"-allsång och dans och drickande och sånt. Sen uppstod svartsjukedrama i bästa filmstil (Hollywoodstil, hahaha, nu var jag fyndig!). Svartsjukan flödade lite överallt tyckte jag?
Ja, inte för att Max kommer läsa det här eftersom han troligen inte vet att min blogg existerar ens, men annars kan jag ju bara säga följande; You are so busted, boy! Som man ser på film där upprepningar är med för att vara komiska, exakt så var det! Haha. Han stod för fan likadant också! Händerna mot väggen. Den klassiske film-playern. Det var komiskt, men om han gick in och sa nåt dumt till Cn när jag stack sen. Ja då.
Fick ju gå hem själv klockan halv 5, kul! Men annars var det en mycket skum, mycket rolig kväll.
Trodde jag hade bättre koll
Jag trodde jag kunde distansera mig, kontrollera mig, koncentrera mig på annat. Och jo, det kunde jag. Visst, det gick fint! Jag blev riktigt duktig på det. Så gjorde jag saker efter mitt huvud tillslut. Eller vad det var som bestämde. Anyway. Så var jag inte riktigt lika bra på det mer eftersom huvudet inte hängde med längre. Inte som jag ville att det skulle. Äh, jobbigt, jag bara vecklar in mig nu. Men:
Vi tror att vi klarar av mer än vad vi gör på det området, är väl allt jag kan säga. Men jag har lärt mig nu... skulle jag vilja påstå men kan bara hoppas. Fler som har lärt sig? (Det är bara en fråga alltså.)
Hämtade hem Zorina i söndags! Fick köra över 30 mil men jag slapp i alla fall köra med transporten. Det blev inte i Väla by hon fick stå utan hos Kristoffer. Nja, mittemot är kanske än bättre beskrivning då, haha. Frågar du honom så står hon lååångt från hans hus.
Hon såg inte exakt ut som vi tänkt oss... och Karin (ägaren) var inte helt lycklig över att hitta henne i det skick hon var. Långhårig efter utevistelse, omusklad efter ingen träning (nästintill underhals dock), sliten svans och oklippt man. Dessutom början till vad som förmodligen var mugg och så såg hon... ja, ledsen ut faktiskt. Ja, en häst kan se ledsen ut! Men hon kvicknade till när hon kom till nya stallet och Karin gav sig genast på manen med saxen. Snart har vi fixat både pälsen och musklerna också ska ni se, så blir hon en riktig heting, haha. Men sjukt stor är hon... jag som brukar rida ponny... gud.
Tentan inlämnad och klar, hoppas bara man får godkänt också. Ja, det får man säkert. Annars gråter jag! Haha.
Får se vad som sker imorgon och helgen i övrigt. Häst förstås, har henne 7 dagar i veckan till att börja med men Fia fixar imorgon. För mig blir det skola först, sen kanske shoppa lite med Fredrik om jag hinner och förhoppningsvis en liten fika med Zandro också. Sen får vi se vad kvällen har att erbjuda!
Grattis Krisse! 19 år idag, du börjar ju bli gammal och grå snart! Men vad gör det att man är ett år äldre om man får en sportratt för 2500 kr i födelsedagspresent? Jag hade gråtit, men han sken som en liten sol, haha. Skulle festat på Villan med Charlotte och Philip idag men det var en hel del som motarbetade mig vad det gällde det projektet. Tradigt, men det får vi väl ta igen en annan dag. Fick träffa Rikard idag liksom alla de andra åtminstone, och det var ju icke fel det heller.
Åh, måste bara lägga till en liten aforism också på slutet, den bästa på länge, fundera på den. Det stämmer i alla lägen:
Människor kommer att glömma vad du sagt och gjort, men aldrig hur du fått dem att känna