Haha, jag och Charre har länge snackat om att pierca oss men först på allvar förra veckan. Så vi bestämde att vi skulle gå på stan idag och kolla runt lite, boka tid och så. Vi gick in på Seadragon på Bruksgatan och sa att vi ville beställa tid. Han frågade vart vi ville pierca oss och sa sedan helt lugnt att han kunde ta oss nu. Whaaa? Charre bara:
"Men, alltså, jag har ju inte förberett mig. Mentalt!"
Hur det än gick till så kom vi in där och så var det dags. Charre skulle vara först, hon vägrade titta på mig annars. Hon skulle pierca brosket där framför örat ni vet. Det såg aj ut när han gjorde det men hon sa att det mest var obehagligt. Snyggt blev det faktiskt!
Så var det då min tur... Piercaren bara: "Du får nog strippa lite annars blir det svårt". Skön typ var han. Sen satt han där med skjutmått och läkarpenna och fixade, haha. Så säger han till mig att lägga mig ner, hjälp! Vad han sen gjorde ville jag inte iaktta men det gjorde helvetiskt ont i alla fall, haha. (Typ lyfte med en tång, stack igenom nålen, satte i smycket och tvättade rent). Charre sa att det såg aj ut och det var det. Vi snackar smärta, okej? Men nu har man i alla fall den; piercing i bröstvårtan. Hihi. Sen vet jag att vissa tycker att det är sexigt medan andra tycker att det är fult. Dessutom tycker en del att om man är tjej ska man ha i båda bröstvårtorna. Men vet ni; I don't give a fuck. Jag tycker detta är perfekt. Ska dock byta till en mindre och snyggare stav när jag inte behöver läkstaven mer.
Var hos Naffie sen också och såg Ice Age 2. Ettan är bättre, lätt. Men Scrat (min idol) fick större plats. Trevligt att träffa min vovve! Och Hanna med för den delen.
Så ja, sen har Mackan, Krisse och Navel försökt slå mig. Den enda som lyckades få in en bra träff var Mackan. Aj som fan!
Haha, nu har typ hela vänkretsen sett den. Nästan. Aja, vad då då? Inget som de inte sett förr (eller ja, inte piercingen förstås) och det gäller nog alla tror jag. Utom kanske Mackan, jag vet inte, haha.

Åh, vi ska till Ullared också. Kanske på tisdag, men det får vi se. Charre, Emelie och Fia också hoppas jag? Om jag är klar med tentan då vill säga (dags igen). Ja, men det får jag helt enkelt vara. Känns lite roadtrip. Det skulle jag vilja göra i USA nån gång. Underbart kul det skulle vara!

Jag och Naffie funderade på det; att skriva blogg är som att skriva dagbok. Ja, det är ju det jag gör, fast jag vet att andra kan läsa den och skriver därefter. Konsten är att skriva så att de som ska förstå förstår precis vad man menar utan att andra fattar. Är man sen riktigt skicklig så förstår inte de som inte är menade att fatta allt att de ens missat något. Jag lyckas med det ibland.

Åh, livet är inte lika spännande nu. Men känner jag världen rätt så ordnar universums krafter det så att det snart blir spännande igen. Helt utan min hjälp. Alltför spännande kanske, som det lätt kan bli. Sällan är det lagom liksom.