Ja, då var det dags för ännu ett steg i livet. Somliga skulle göra det lättvindigt, andra tar det på allvar, för dess riktiga betydelse, precis som jag. Det senaste året känns det som om jag gått från tonåring till vuxen på allvar. Man har alltid saker kvar att göra och att lära, men jag skulle inte kalla mig tonåring längre (med andra ord: jag skulle inte vilja vara en). Dessutom blir man av omgivningen behandlad med en ny sorts respekt nu. När man tar sådana steg som jag pratar om vill man inte bli sedd ner på som ett barn som inte begriper vad det faktiskt gör. Så som tonåringar många gånger gör saker, som blir med barn eller nåt.

Lugn, jag planerar inget sånt (!). Inte på flera år än. Nej, först vill jag ha ett eget liv. Ett som jag delar med Christoffer, men jag vill inte vara bunden vid den här staden eller av rutiner förrän jag känner att det faktiskt skulle vara riktigt trevligt att bli det.
Jodå, jag kommer att bli en såndär riktigt vanlig människa tror jag. Utåt alltså, men barn och lägenhet och det där, precis som i stort sett alla blir tillsist. Men bara om jag trivs med det. Om jag skulle känna mig instängd så kommer jag också att resa jorden runt och hoppa bungyjump och slåss med lejon eller nåt. Fast om det nu skulle vara så otroligt tråkigt att skaffa vovve, villa och Volvo, varför lägger då folk ner miljoner som de inte ens har för att förvekliga det? Av rädsla för något annat? Nej, i motsats till vad tonåringar tror så är jag ganska säker på att det inte är så. Människan har alltid gjort så och få är olyckliga med det. Och om de är det, beror det varken på djuret, huset eller bilen utan på den de delar sina liv med eller för att de inte lever ut sina drömmar. Det flesta har inte drömmar om att resa jorden runt och vara borta i åratal, utan kanske att börja spela trummor på äldre dar, eller börja med hunduppfödning eller vad vet jag.

Jag ska bara göra vad jag känner för med andra ord. Och vill jag bli villaägare (vilket jag inte alls vill, jag vill ha en bostadsrätt med 5 kvadratmeter gräsmatta, max!) så låt mig då bli det. Att vara tråkig behöver inte alltid vara tråkigt!