Ja, vad mer än så behöver jag egentligen säga? Kärlek liksom.

Jag är så trött just nu. Till och med för trött för att orka gå ut, för trött för att skriva jobbansökningar, för trött för att orka företa mig någonting. Jag har ingen aning om varför vilket är det läskiga i historen. Hur som helst så orkar jag sitta och vänta på att min älskling ska komma hit. Vet inte när han dyker upp men det spelar ingen större roll, jag ska få krama honom inatt i alla fall, det räcker att veta det! Fast kanske lägger jag mig och sover innan han kommer...

 Jag tänkte på det idag när jag cyklade från Campus hem hur roligt det är att kolla på folk, se vad de har för sig, hur de lever. Ibland, eller ja, ganska ofta faktiskt, kan jag se någon som på något sätt ser intressant ut (jag sa inte snygg) och undra hur han eller hon lever sitt liv, vad de tänker just då, vart de är på väg, vad de har upplevt och är på väg att uppleva. Tänk hur många potentiella bästa vänner eller till och äkta kärlekar du har passerat! Tänk om du visste lite om killen mitt emot dig på bussen eller tjejen som snor ditt provrum på MQ, kanske hade du aldrig låtit chansen till en relation gå dig ur händerna då. När man tänker så inser man också hur slumpmässigt du träffat alla de som står dig nära (utom släkten då förstås).
Ta mig som exempel. Jag träffade Christoffer på en fest på Tågaborg när jag var tillsammans med Navel. Jag visste inte vem han var, han visste inte vem jag var. Vi har genom gemensamma bekanta kommit fram till att jag var tjejen i sängen som han tyckte synd om och han var den store killen i soffan med ölen. Om jag hade vetat då... I så fall hade jag av rädsla för att aldrig få uppleva vad jag upplevt nu sett till att jag kunde få kontakt med honom igen, på något sätt. Faktum är att det finns två mycket kritiska punkter i vår historia (bland flera). Hade Christoffer inte bott i hotellrummet ovanför Navel och Jonas i Spanien hade de aldrig blivit vänner och jag hade aldrig träffat honom på det sätt jag nu gjorde. Och hade inte Christoffer, mot alla odds, vaknat (bara 2 h senare!) efter att ha deckat hemma hos Jonas och på grund av fyllan vågat "förnedra sig till" att fråga Toilet om mitt nummer när han inte tänkt på att fråga mig under kvällen och ringt upp mig, hade vi inte setts mer. Han jobbade hela november, helg som vardag, och jag slutade umgås med Navel och därmed med hans vänner. Vill man hårddra det hela ska jag vara tacksam Malin Håkansson den kärlek jag nu delar med Christoffer. Det var nämligen genom henne (jag ska berätta hur en annan gång) jag på sätt och vis träffade Navel även om inte de två känner varandra.
Det är läskigt, ja nästan otäckt, att i efterhand veta hur mycket jag aldrig hade fått uppleva om vi ovetandes om dem inte hade klarat dessa två stunder! Sedan finns det fler ställen där det kunde gått fel såklart, men vid dessa två hade det varit helt kört. Med Christoffer har jag upplevt de bästa stunderna i mitt liv! Jag hade inte vetat vad jag gick miste om, men jag är så, så tacksam för att det blev som det blev.
Ibland har man bara svårt att tro på slumpen.