Jävla tenta, har suttit med den i två dagar i sträck nu och är nästan, men inte riktigt klar med fråga 1. Av 4... va fan ska den vara så svårt för? Kräver timmar av läsning och tankeverksamhet innan man ens kan börja skriva.

Jag trodde jag var en riktig bloggare, och jag höll ut i många månader faktiskt, för att det var roligt. Det tycker jag fortfarande att det är, men saken är den att jag sällan sitter vid internet längre. En av anledningarna är tenta, en att jag tappat intresset lite, en att jag alltid är med Christoffer på helgerna om jag inte gör något annat och i veckorna är jag för lat. Och sen att jag X antal år efter alla andra upptäckt hur kul Age of Empire II är, haha. Roligare än internet i alla fall. De där engelsmännen ska få på nöten imorgon, haha! Sist jag satt här var förra tisdagen och då haffade Ida mig och tyckte vi skulle spela biljard. Gärna det! Jag vann 3 av 4 rundor trots att jag spelade sämre, åtminstone i början. Men man får akta sig för den lille svarte, haha!

Jag måste ju bara berätta: när jag, Zurka, Göran och Christoffer var och spelade nattbowling förra lördagen så var det nån jävla kille på banan bredvid som inte var alltför liten som envisades med att sno mitt klot. En 7:a, men kom igen! Alla andra killar runt oss spelade med 13 eller 14 eller så men mina fingrar passar inte till dem. John hette han såg jag på datorn. Skärp dig, John! var min tanke. Så kommer jag hem till Christoffer på måndagen när han hade lagat nationalrätten och han visar mig tidningen. På framsidan var där en kille med armen i mitella och gissa hans namn? Just det, John någonting. Han hade varit med i en truckolycka och klämt ansiktet och en nerv i armen som försvagat den. Därför hade han stulit mitt klot! Haha, inte ofta man får veta anledningen till sådana saker men där ser ni (säger den blivande socionomen inom mig); man ska inte döma människor för snabbt!

Känns som jag har bytt hela mitt tidigare liv mot Christoffer. Inget dåligt byte i och för sig men det är absolut inte min avsikt! Men av någon anledning som faktiskt! inte jag kan styra har vissa, inte alla då ju, dragit sig undan. Ja, om jag säger så här; vissa delar av det var verkligen dags att byta ut, om än inte alla människorna i det! Andra saknar jag. Mer än en. Men här talar vi delvis klarspråk nu, det är lika bra. Naffie, inte fan vet jag vad jag har gjort men åtminstone kan du ju tala om det för mig. Jag har frågat många gånger men inte fått något svar och då backar jag. Du är välkommen tillbaka när som helst, men jag har lagt ner nog energi utan att få någon respons nu. Sist vi pratade sa du "Jag ringer dig sen" och det var det sista jag hörde. Detta är mitt sista ord i det hela, it's your call now.

Min älskling är så klok, så klarsynt. Det ger mig verkligen någonting att prata om saker med honom. Han förstår vad jag menar och han ser det som jag annars så ofta är ensam om att se. Det innebär att han ser brister hos mig också men det är ett billigt pris att betala för det möte det skapar, han är lika genomskinlig för mig och det är så vi vill ha det. Jag kan inte riktigt greppa hela det som är vi, det är för stort, för bra för det. Jag gör bara vad jag kan för att njuta av det, det är ofattbart underbart. Jag ska aldrig, aldrig, ta det för givet, det är ett heligt löfte.