Ja, det kan man fråga sig faktiskt. En till nu. Vad får folk att inte se en enda utväg och välja att göra det mest själviska man kan göra? Och varför ska killar alltid hänga sig? Hur schysst är det?! Tänk för fan efter, det är någon som ska hitta dig också...
Visst har man allvarligt lekt med tanken när allt känns totalt svart, det kan jag erkänna. Men att verkligen göra det? Nej... det räcker att tänka på alla som skulle sakna en, det finns alltid någon man skulle göra verkligt illa. Man måste ha en tro någonstans på att även om det inte ser ut att finnas någon ljusning just nu så kommer alltid bättre tider. Jag ser mig själv som ett levande exempel på det. "Nothing last forever, even cold November rain", som Guns n' Roses säger. Fast vissa saker önskar man att de ska vara för evigt... Om jag säger såhär:

- Första gången vi träffades väcktes intresse för personligheten
- Första gången vi pratade ville jag veta mer
- Första gången vi pratade på riktigt ville jag inte sluta
- Första gången jag fick ett telefonsamtal kunde jag inte sluta le
- Första gången vi träffades själva gick det som det gick
- Första gången vi sågs mitt i veckan kunde vi inte säga hejdå
- Första gången vi stack iväg någonstans upplevde vi den bästa stunden i våra liv
- Första gången vi var vakna en hel natt tillsammans sa vi saker ingen av oss kan glömma
- Första gången vi uttalade orden Jag älskar dig visste jag att jag hittat rätt
- Och för första och sista gången i mitt liv vet jag att jag har hittat min Mr Right. Han som jag vill leva med.