Glädje

Ar1.jpg 

Ar1.jpg

Kolla in våren i bakgrunden!

Vilken vecka det har varit, så jävla bra! Vädret har som sagt mycket med humöret att göra. I helgen somnade jag och min Gou utomhus på en filt i solen, i mars, fatta det! Sedan spelade vi fotboll med Isac som hade fått nya fotbollsskor. Haha, han är ju värsta Zlatan (eller i alla fall bättre än jag fast han är typ sådär 15 år yngre...).

Sen i måndags var jag med Fia och Patrik hos hans syster utanför Perstorp och red, yeah! Som jag har saknat det i detta underbara väder! Dock fick jag ett litet odjur till häst som bestämde sig för att slänga av mig när hon inte fick springa så mycket hon ville. Det gick inte trots hennes försök att efterlikna en rodeohäst. Ja, tro mig, jag är lika förvånad som ni att jag satt kvar! Dock med en öm svanskota, träningsvärk dagen efter och blåsor mellan fingrarna. Äh, det hör till. Efter ridningen var det grillning. Vi fick köra och handla och sen hjälpte vi Linda (hans syster) att laga mat. Efter hand dök det upp den ena märkliga men sköna typen efter den andra och kvällen slutade med massor av skratt runt bordet. Öl och vin och likör hade sin verkan på alla som inte skulle köra hem (bil, som jag, eller MC, som de flesta...) och till sist vek vi oss av skratt åt Lindas och Patriks historier om deras vänner. Bland annat en som ringde från avlyssnad telefon och ville veta hur man rymde från psyket (där det kanske i och för sig inte var så konstigt att han hamnat). Bland annat hade han kommit med en slips runt huvudet någon dag för att han trodde huvudet skulle sprängas annars och sen hade han hällt ammoniak i sitt nya akvarium så fiskarna dog och ringde och beklagade sig över att flickvännen "hade hängt upp sig på det". Ja, gud, det var sjukt roligt var det när det berättades i alla fall. Jag åker gärna dit igen och rider och grillar! Men det kan ju bli svårt eftersom min mycket "trevliga" och "tillmötesgående" styvmor helt enkelt inte har lust att låna ut bilen till mig. Ja, för den är ju inte pappas också i alla fall... kärringhelvete. Men, man kunde ju gärna kräva av pappa att han för en gångs skull tog ställning också, för det lär nog bli sista chansen för det. Jag tänker inte ha mer med henne att göra, och detta är hennes sista attack om jag får bestämma, för det är nämligen så att jag på inget sätt någonsin kommer att sätta mig i beroendeställning till någon av dem igen. Inte till pappa heller, därför att hon genast kommer se en chans att lägga sig i då. Ja, tyvärr så överdriver jag inte det här, men det tror ni säkert. Well, go ahead, det finns de som vet hur det är.

Förutom den lilla detaljen har min vecka varit toppen! Hade en helt underbar dag igår med min älskade Christoffer. Vi var på Väla och köpte skor (mycket snygga bägge paren men det var nästan så jag tyckte hans var finare, haha) och sedan gosade vi bara i flera timmar. Jag är aldrig så lycklig som i hans famn! Saknar honom något otroligt efter en härlig morgon imorse, vilken tur att vi ska ses imorgon!

Bilderna där uppe är ifrån i eftermiddags när jag och Naffie käkade glass i stan och stötte på Jocke, Ricky och Kalle. Helt sjuka människor, jadå. Men det behövs sådana i världen och livet också, bara man får en lagom dos åt gången, haha! Det är härligt med lite sånt emellanåt. Vi blev intervjuade av Xtra också, så ta en sådan vid bussen imorgon bitti. Det var inte roligare än att han frågade vad vi skulle göra i helgen och tog en bild, men i alla fall. Om det är någon på de bilderna som skrämmer er så är det lugnt, det är bara Ricky kan jag tipsa om... haha.

Nä, nu är det snart natti natti! Jag ska försöka skriva oftare men det finns så mycket annat man måste göra ju... som att gosa. Jag skriver på kvällarna i princip men nu upptas de flesta av dem av Christoffer ellr någon vän så det blir inte så mycket skrivit. men lugn, jag planerar inte att lägga av för det. Då ska jag varna först, haha. Så fortsätt håll utkik!

Vår

Det känns som jag kan säga "jag klarade det". Det är nästan med förvåning jag tittar tillbaka på vintermörkret och insåg att jag överlevde. Inte för att det varit en dålig vinter utan tvärt om den bästa på länge tack vara mitt möte med Christoffer, men det känns som om jag går i ide på vintern. Aldrig känner jag på vintern vad jag ibland kan känna på våren och sommaren, och faktiskt ibland även hösten; ett lyckorus utan anledning, en känsla av att "fan vad allt är härligt" utan att det finns någon direkt anledning att känna så där och då. Tänk att man är så otroligt väderberoende, det är ju hemskt. Ljuset och solen gör en sådan enorm skillnad!
Igår var jag med Fia och Marielle och satt på muren i solskenet för att riktigt njuta av vårens ankomst. Sommartider, Summer of '69 och så vidare var soundtracket och nudlar med friterad kyckling var tillbehören. Äntligen är vintern slut. Även om den gör en sista framryckning så är den ändå slut för den här säsongen, så är det bara. Haha!
Sedan hjälpte jag gou med ansökningar till högskolan och KY och så lagade vi Sportskij. Mm, det ni! Därefter var det Age of Empire II ett tag innan sängen. Jag sover så gott i en liten 90 säng med honom. Otroligt egentligen, men det kommer kännas konstigt att sova i sin egen säng sedan när jag flyttar hem igen. Jag vill inte flytta hem, men sedan är det ändå vår och sommar och till hösten flyttar vi ihop om vi bara kan få tag på en lägenhet. Det blev inget med Ingegärds, fan då. Fast å andra sidan så ville hon hyra ut i andra hand och det måste jag säga att jag inte är så sugen på, om i fall att hon skulle få för sig att flytta hem mitt i allt, vad skulle vi gjort då? Vi hittar säkert något, det är dags att börja leta på allvar snart.
Gå ut med er nu så fort solen tittar fram, och njut av att det äntligen, äntligen är vår!

Fin han är!

Fin han ?r!

Ja, fin är han, och duktig med.

Jag vill bara få vara glad åt det jag har, utan att känna skuld mot andra. Ni vill kombinera saker och ting, och det vill jag också, varför kan jag inte få göra det?

Ar2.jpg

De vet ingenting om oss

Sorry Moneybrother om jag strukit ett par rader i texten, men det som finns kvar stämmer mycket bra.

På en sekund genom din blick jag frös
så kändes gammalt tjat bara så meningslöst
Så varför ligga här själv varje natt
när du kan ta på mig som ingen annan kan


Har du hört
Dom tror vi klarar några dar
Att vi kanske kan ha
Några få veckor kvar


Men hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Är det din önskan så är det min lag
Du vet jag släpper allt och flyger ner idag


Det finns dom
som lovar att det svalnar snart
Låt dom prata på
Det är underbart


Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Dom skulle tänka sig för
Om dom förstod
Ett hjärta som slår som mitt gör
Det går på för det får aldrig nog


Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Detta är inte taget ur luften och det blir allt mer klart att det finns få som kan förstå. Det är kanske på ett sätt kul att dela något som ingen annan kan förstå men det ställer till sina problem också:

Nathalie säger:

ja, saker och ting var ju annorlunda innan kärleksknarkandet kom in i bilden


Jag tycker det är synd att detta ses så, men det verkar dock som ett par av Christoffers vänner börjar förstå sammanhanget. De har i och för sig sett en del av det med egna ögon. En mycket liten del kanske, men i alla fall. Jag önskar att människor kunde förstå att jag inte är förblindad av kärlek utan fortfarande ser ganska så klart, allt enligt vad min erfarenheter har lärt mig om att ta saker och ting för givet, men att jag vet att jag har hittat rätt. Det bara vet man, och jag hoppas verkligen att fler kommer finna varandra på det här sättet. Då kommer de förstå.
Man säger något i stil med att du ska vänta på killen som kallar dig vacker istället för het, även när du vaknar på morgonen med smink under ögonen och rufsigt hår, han som följer dig hem mörka kvällar hellre än hoppas på att dina vänner ska göra det, han som smeker dig över kinden istället för att lägga en hand på din bak och som får tårar i ögonen när han säger hur mycket han älskar dig. Att du ska vänta på killen som stolt visar upp dig för sina vänner, även när du är osminkad och klädd i joggingbyxor, han som ringer upp dig så fort ni har lagt på för att han saknar dig så mycket och som hellre ser att du klarar tentan än träffar honom eftersom det är bättre för dig. Att du ska vänta på han som säger att du är det finaste han mött, tar hem dig för att träffa hans föräldrar och som berättar för alla han känner; det är Hon!
Varianterna av denna beskrivning är många och detta är väl snarast min, men Christoffer stämmer in på alla jag har läst. Kanhända skryter jag lite med honom, men det är bara för att han är så underbar i mina ögon.

Förresten, fortsättningen på mordhistorian är ungefär denna:
I tidningen stod det senare att mordet (eller i alla fall knivhuggen som ledde till döden) skett på trottoaren där Wieselgrensgatan (eller vad den heter) möter Nedre Eneborgsvägen, det vill säga precis under det bortre vardagsrumsfönstret och att blodspåren lett in i vändzonen, alltså under det övriga två fönstren i vardagsrummet... Ganska läskigt och konstigt att vi inte hört något, faktiskt. Det är jag dock glad att vi inte gjorde, då hade dagarna nu varit fulla av förhör och sedan rättegång och vittnesmål senare. Nej tack, fy och usch. I övrigt är polisen inte bara fördomsfull utan också högst förvirrad eftersom de ringde till Christoffer och frågade varför inte jag hade varit hemma under dörrknackningen. Eh, jag satt i förhör precis som han? Och dessutom bor jag inte på den här adressen, hur kunde de då veta att jag "inte varit hemma"? Haha, ja, de behöver nog visst hjälp av länskrim för att reda ut det här brottet. I alla fall kan man nog konstatera att mannen dog eftersom han var efterlyst och därmed inte omedelbar sökta sjukhus. Det kunde ha blivit en annan brottsrubricering än rånmord.


Mordutredning

För att göra historien rättvisa måste jag ju börja med att berätta att jag bor hos Christoffer nu och två veckor framåt. Mycket härligt. Sitter här nu och väntar på att han ska komma hem och hålla mig lite sällskap eftersom jag är ledig (lämnade in den äckliga tentan idag! yeah) i regnet som öser ner nu.

För att komma till saken:

HELSINGBORG. Polisen vet fortfarande inte var på Söder i Helsingborg det överfall skedde, som ledde till en 50-årig mans död natten till söndagen.
Mannen, som var hemmahörande i södra delarna av Norrland, besökte restaurang Punkten på Gasverksgatan på lördagskvällen. Någon gång efter klockan ett lämnade han stället, och en stund senare bad han en privatperson om hjälp. Då befann sig mannen i korsningen av Södergatan och Nedre Eneborgsvägen. 50-åringen hade blivit överfallen, misshandlad, rånad och knivskuren av flera gärningsmän, och han ville ha hjälp att ringa efter en släkting.
Den kvinnliga släktingen kom och hämtade mannen i bil, och hon körde honom till sin bostad i närheten av Stattena. Hemma hos släktingen blev mannen plötsligt snabbt sämre, och ambulans tillkallades. Det är oklart om mannen levde när han kom fram till Helsingborgs lasarett, men på lasarettet blev han dödförklarad, och först i samband med det kopplades polisen in.
Innan mannen transporterades iväg i ambulansen hade han hunnit berätta för släktingen att det funnits vittnen till rånet och misshandeln.
Polisen vet fortfarande inte var på Söder mannen blev överfallen och knivstucken. De poliser som nu arbetar med mordet är mycket intresserade av att komma i kontakt med de vittnen offret uppgav skulle finnas till händelsen.
Polisens tekniker undersökte på söndagsmorgonen den bil som släktingen hämtade 50-åringen i, och man undersökte också släktingens bostad. Om den undersökningen gett någonting är okänt.
Polisen betcknar det inträffade som mord. Man vill i nuläget inte uppge var på kroppen mannen blivit knivstucken eller vilka andra skador han fått vid överfallet. Mannens kvarlevor kommer att transporteras till Lund för rättsmedicinsk obduktion.
Dörrknackningar och hundsökande gav inget resultat på söndagkvällen.
HD idag


Ja, dörrknackning vill jag lova att de ägnade sig åt. På söndagsmorgonen (ja, runt 12 var hon kanske då men jag hade inte gått upp) ringde det på dörren och Christoffer öppnar i boxer med en telefon i handen. Utanför står 4 uniformerade poliser som helt sonika går in i lägenheten med skor och allt. De frågar om det finns någon mer där och han nämner att jag sover, öppnar dörren till sovrummet och och säger att polisen är här. Eh? Jag fick knappt gå på toa och sätta i linserna innan de leder in mig i vardagsrummet, förbi Christoffer i köket tillsammans med en polis och sätter mig ner och berättar att någon blivit mördad utanför under natten. Sen frågade han naturligtvis vad vi hade gjort och om vi hade sett något. Förvisso var det ett förhör, men det kändes snarare som om de ville sätta dit en på något sätt än få fram bra information. De frågade mig om Christoffers namn och han om mitt, men våra egna namn behövde vi aldrig säga. Sen att de förhör oss var för sig också... jaha, men tack då, det var inte jag som mördade honom i alla fall. Jag tycker inte om poliser, de har fördomar värre än några andra. De trodde helt uppenbart att jag var någon stackars fjortis som min store, stygge, dominerande pojkvän snärjde härom veckan. Tänk vad fel de kan ha! Det vet de inte än idag och det kan ju kvitta, men det säger en del om yrkesgruppen. Jag ska bli socionom, jag tycker inte om fördomar.

Min gou, hela natten har vi kramats! Jag är lite sömnig men nu ska det snart lagas mat och sen kan jag ju tänka mig att det blir ett parti Age of Empires, haha. Härligt det är att bo här, jag längtar så tills vi får en egen lägenhet. Kanske har vi hittat en, och i så fall flyttar vi 1:a augusti... Vilken känsla, tänk om vi verkligen kan få det att klaffa! Då flyttar mormor och morfar till Veckogatan, mamma till en tvåa någon annanstans, Ingegärd och Boa till ett hus och jag och Christoffer till Långvinkeln. Byta boende med varandra är det väl inget fel på? Om man som sagt bara kan få det att klaffa!