Sorry Moneybrother om jag strukit ett par rader i texten, men det som finns kvar stämmer mycket bra.

På en sekund genom din blick jag frös
så kändes gammalt tjat bara så meningslöst
Så varför ligga här själv varje natt
när du kan ta på mig som ingen annan kan


Har du hört
Dom tror vi klarar några dar
Att vi kanske kan ha
Några få veckor kvar


Men hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Är det din önskan så är det min lag
Du vet jag släpper allt och flyger ner idag


Det finns dom
som lovar att det svalnar snart
Låt dom prata på
Det är underbart


Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Dom skulle tänka sig för
Om dom förstod
Ett hjärta som slår som mitt gör
Det går på för det får aldrig nog


Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss


Detta är inte taget ur luften och det blir allt mer klart att det finns få som kan förstå. Det är kanske på ett sätt kul att dela något som ingen annan kan förstå men det ställer till sina problem också:

Nathalie säger:

ja, saker och ting var ju annorlunda innan kärleksknarkandet kom in i bilden


Jag tycker det är synd att detta ses så, men det verkar dock som ett par av Christoffers vänner börjar förstå sammanhanget. De har i och för sig sett en del av det med egna ögon. En mycket liten del kanske, men i alla fall. Jag önskar att människor kunde förstå att jag inte är förblindad av kärlek utan fortfarande ser ganska så klart, allt enligt vad min erfarenheter har lärt mig om att ta saker och ting för givet, men att jag vet att jag har hittat rätt. Det bara vet man, och jag hoppas verkligen att fler kommer finna varandra på det här sättet. Då kommer de förstå.
Man säger något i stil med att du ska vänta på killen som kallar dig vacker istället för het, även när du vaknar på morgonen med smink under ögonen och rufsigt hår, han som följer dig hem mörka kvällar hellre än hoppas på att dina vänner ska göra det, han som smeker dig över kinden istället för att lägga en hand på din bak och som får tårar i ögonen när han säger hur mycket han älskar dig. Att du ska vänta på killen som stolt visar upp dig för sina vänner, även när du är osminkad och klädd i joggingbyxor, han som ringer upp dig så fort ni har lagt på för att han saknar dig så mycket och som hellre ser att du klarar tentan än träffar honom eftersom det är bättre för dig. Att du ska vänta på han som säger att du är det finaste han mött, tar hem dig för att träffa hans föräldrar och som berättar för alla han känner; det är Hon!
Varianterna av denna beskrivning är många och detta är väl snarast min, men Christoffer stämmer in på alla jag har läst. Kanhända skryter jag lite med honom, men det är bara för att han är så underbar i mina ögon.

Förresten, fortsättningen på mordhistorian är ungefär denna:
I tidningen stod det senare att mordet (eller i alla fall knivhuggen som ledde till döden) skett på trottoaren där Wieselgrensgatan (eller vad den heter) möter Nedre Eneborgsvägen, det vill säga precis under det bortre vardagsrumsfönstret och att blodspåren lett in i vändzonen, alltså under det övriga två fönstren i vardagsrummet... Ganska läskigt och konstigt att vi inte hört något, faktiskt. Det är jag dock glad att vi inte gjorde, då hade dagarna nu varit fulla av förhör och sedan rättegång och vittnesmål senare. Nej tack, fy och usch. I övrigt är polisen inte bara fördomsfull utan också högst förvirrad eftersom de ringde till Christoffer och frågade varför inte jag hade varit hemma under dörrknackningen. Eh, jag satt i förhör precis som han? Och dessutom bor jag inte på den här adressen, hur kunde de då veta att jag "inte varit hemma"? Haha, ja, de behöver nog visst hjälp av länskrim för att reda ut det här brottet. I alla fall kan man nog konstatera att mannen dog eftersom han var efterlyst och därmed inte omedelbar sökta sjukhus. Det kunde ha blivit en annan brottsrubricering än rånmord.