Det är förmodligen helt onödigt att upplysa de flesta av er om att ja; vår förlovning innebär att vi tänker gifta oss. I och för sig är den traditionella betydelsen att det ska ske inom ett år, men jag måste tyvärr göra er besvikna och säga att vår ekonomi inte tillåter att vi bjuder er på bröllop så snart, haha. Så har ni redan köpt risgryn får ni konservera dem i ett skåp eller så tills om några år.

Jag kan ju också passa på att säga, fast det tror väl i princip ingen på, att jag bara tänker förlova mig en gång oavsett vad som händer i livet. Det finns bara en för mig. Jag kommer aldrig sluta älska honom, fast ju ingen helt kan garantera att vi får behålla vandra för alltid. Det är bara säkert om vi själva får bestämma.

Jag är otroligt rädd för att dö. Jag vetifan om jag någonsin kan acceptera att vi alla ska det någon dag. För då får jag aldrig mera se min älskling. Jag bara hoppas att jag har fel och att det finns en andra sida, men jag har svårt att tro det.

Det där var dystert. Vi har ett långt liv att leva först, och jag ser verkligen fram emot det på alla sätt!
Nu ska vi först leva en kväll på födelsedagskalas i Svalöv, so got to go.