Små ord eller pussar och kramar som bevis på uppskattning, en kyss i hissen eller middagen på bordet. En lapp, ett sms, ett ögonkast. Det är det som gör ett förhållande till något extra. Det är det som kallas att inte ta varandra för givet när relationsexperterna kommer med råd. Det är egentligen himla enkelt, om man bara är medveten. Inte ens kärlek och lycka är gratis.

Sen var det ju detta med Sjunka mossa (se dec 06). Om jag hade varit religös hade jag sagt att det var guds sätt att tala om för oss att det skulle vara vi. Själars möte, om jag var poet. Nu är jag ateist och emot sliskiga uttryck, men jag vill ändå säga att det var... ja, inte riktigt av denna världen kan man kanske uttrycka det som. Man blir övertygad om att det är värt jobbet med någon som tillsammans med en själv kan öppna sig så att två blir en. Man vet när man har hittat rätt, när det inte finns ett enda rimligt alternativ. Då är det bara att köra stenhårt. Man kan bli inte bara sårad, utan bokstavligen krossad till småsmulor, men om det var på riktigt skulle det vara värt det.