Ja, då sitter man här igen. Djupt begraven under högar av böcker och denna gången dessutom tyngd av den så kallat tunna lagboken, som nog ändå väger sina modiga två kilon i alla fall. Har ingen våg, så det är bara en begåvad gissning. Så, till lärdomarna, they are far more interesting. Eller, den ena är att jag i alla fall inte ska bli jurist. Hur fan står man ut? Inte blir man piggare ens av att tentafrågorna handlar om gamla män som skiter på golvet i lägenheten (ska man vräka honom?) och huruvida man får runka av psykiskt och intellektuellt funktionshindrade patienter på ett vårdboende. (Jo, det är faktiskt sant, det är två av de elva frågorna vi ska svara på). Mitt personliga svar på frågorna (som jag tyvärr nog inte hade fått många poäng för): Släng ut gubben eller köp blöjor, eller varför inte både och? Runka av dem, gör det, men vänta dig ingen tacksamhet från dem eller respekt från oss andra. Jag menar, visst är det synd om dem, men skulle lära ut vara helt omöjligt? Äh, sorry, nu snöar jag in på tentan igen, detta som var menat som en paus i arbetet.

Så hur blev det nu med de där lärdomarna (förutom de juridiska)? Mjo, saken är den att bara för att man är ung behöver man inte vara dum. Det hindrar dock inte att man ändå saknar en del visdom och därmed är mer än lovligt kortsynt. Jag och Christoffer angrep igår dock en av mänsklighetens mest fundamentala frågor; varför fungerar inte förhållanden mellan människor som ändå älskar varandra? 1: Man litar inte på varandra. Men de som litar på varandra mycket och ändå inte kan få saker att fungera? 2: De håller fast varandra. Ofta, ofta är det så. Jag ser det överallt och kan tusen historier där detta dödat förhållanden. Jag har inte tänkt så noga på detta innan. Men ibland får man faktiskt öppna ögonen och se sig själv och andra ur nya perspektiv och samtidigt fråga sig vad man håller på med. Det borde alla göra, girl and boys. Så ta mitt inte alls lättvindiga råd; släpp din älskling fri. Det är bara så han (och du) kan bli lyckliga.