... att kanske skulle man återuppliva den här gamla bloggen? I vilket fall har den fått en liten ansiktslyftning. Det är inte precis något jag har lagt ner mycket tid på, men en aktuell bild kan man i alla fall sätta in, för trots allt kommer bloggen att finnas till allmän beskådan även om jag inte skriver.

Jag har tänkt mycket på det som förra inlägget handlade om. Flera nätter sedan dess har jag drömt samma dröm, att vi träffas hon och jag, och att vi har extremt roligt. Jag minns bara just detta av drömmen, men vi viker oss av skratt tillsammans åt något som jag inte kan minnas i efterhand. Jag vet inte vad drömmen betyder, bara att jag nog går och tänker en del på det som har hänt. Kanske betyder det att jag vill göra eller åtminstone se henne glad igen, jag vet inte.

Jag skriver om "henne", i tredje person, kanske för att det är lättare. Och jag vill heller inte att människor som inte känner henne nyfiket ska uppdatera sig via min blogg. Det får de göra via hennes i så fall, om de känner till adressen. Gör de inte det, har de heller inte någon anledning att läsa det hon skriver. Så tycker i alla fall jag. Därav att jag inte har någon länk till den.

Jag har förstått att hon träffat ett par vänner, men inte mig ännu. Hon sa att vi får ses någon dag och det vill jag gärna, men jag har inte bråttom. Om vi ses nästa vecka, nästa månad eller nästa år spelar inte så stor roll, jag ska inte försvinna. Jag befinner mig på ett svårt avstånd från henne. Inte så nära att jag går och knackar på i Ramlösa, inte så långt bort att jag kan låtsas som ingenting. Man ställs, som vän, inför en ny situation i det här läget. Vi har inte hörts varje dag tidigare heller. Men man måste ändå se till att hålla kontakten och visa att man inte bara drar sig undan och försvinner, vilket jag inte har planer på att göra. Tänk vad bra tekniken är i det läget. Lite för bra kanske.