... men härliga! I torsdags var det Valborg. Inledde med grillning på Viskan tillsammans med Paulina, Matos, Björn, Sandra & Johan. Sedan mötte vi upp Zurka och Charlotte och stack hem till oss. Till att börja med var festen faktiskt nästan lite seg, vilket faktiskt inte hör till vanligheterna när vi drar ihop våra kära vänner för spritkalas. Men det lättade snabbt och snart kom mössorna fram. Sedan gick det vilt till. Folk överallt; i vasken, i garderoben, bland ytterkläderna, ståendes på händer, dansandes... ja, överallt! Lovar att bjuda på lite bilder sedan, men jag pallar inte ladda upp dem tre på natten. Sjukt roligt blev det i alla fall.

Gårdagen spenderade vi i köket hos mamma där vi lagade mat till dagens släktkalas och sedan gick vi hem och tittade på nya Bond på dvd. Bond är Bond, inte mer med det.

Idag hade vi som sagt släktkalas, men vi hann faktiskt sola en stund på Råå innan det var dags. Vi var över tjugo personer på kalaset, men det blev en kort tillställning. Alla hade gått hem redan efter tre timmar vilket var både synd och lite skönt. Sedan drog jag, Fia och Christoffer vidare till fest hos Navel och Marielle och drog med oss Emelie som ringde och sa att hon var uttråkad. Vet inte om det blev bättre för henne av att följa med dit, men det hände något åtminstone. Kände inte för att dricka idag igen, men det var helt klart trevligt för min del ändå.

Det fanns fler ljuspunkter idag. För det första var det många av Christoffers släktingar som gav saker som enbart var till mig, som till exempel ett par jättefina örhängen med matchande halsband som jag fick av hans farmor. Det värmer. Och sedan levererade Simon en fin kommentar till mormor som tyckte att han borde klippa sitt Magnus-Uggla-krull: "Men du, vi har ju faktiskt i princip samma frisyr!" Haha, den hade alla roligt åt!

Mest betydde en i era öron kanske oansenlig kommentar som jag inte var menad att höra, från Klas (Christoffers pappa) till min mormor; "Ja, de passar bra ihop." Det är mycket stora ord för att komma från honom. Även Christoffer blev glad när jag sa vad jag hört. Jag påpekade för Klas att jag hade hört vad han sa och då blev han nästan generad. Det syntes nog hur glad jag blev. Jag känner aldrig att jag är tillräckligt bra i hans ögon, som om jag måste bevisa att jag är smart och duktig nog. Jag tror inte att han funderar i de banorna och därför är det dumt av mig att tänka så, för om jag verkligen hade velat imponera på honom borde jag skita i hans åsikt. Cirkelresonemang. Ja, men glad blev jag i alla fall.

Nu är det natti natti, snart dags att gå upp igen! Ska utnyttja morgondagen också, förhoppningsvis med en utflykt. Södra Skåne kanske?