Idag är det tre år sedan det blev vi, ofattbart! Tre år sedan han sa "Jag tycker att vi gör det officiellt", bara en vecka efter att han suttit och sagt att han inte ville göra det officiellt, att han ville vänta, och jag trodde att han skulle dra när han fått vad han velat. Oj, så fel jag hade. Nu sitter vi här i vår andra gemensamma lägenhet, och alla nära och kära ser vårt förhållande som lika självklart som att solen går upp på morgonen. Det gör nog vi också, men vi glömmer inte bort att vara rädda om varandra och tacksamma för att vi får vara tillsammans. Fortfarande skickar vi tramsiga, gulliga sms, kallar varandra för smeknamn och har egna ord för saker. Fast inte så att andra märker förstås, man vill ju behålla någon värdighet utåt... haha.

Samtidigt som tre år är en lång tid, kan jag inte förstå att jag för tre år sedan inte kände hans föräldrar, syskon och släktingar eller att jag inte visste vem Zurka och alla de andra var. Känns ju som att jag känt alla de här människorna hela livet! För att inte tala om Christoffer! Jag visste vem han var redan för tre och ett halvt år sedan, men då kände jag honom som CN, den som skulle överdriva allt han gjorde och som jag tyckte var ganska skum... Inte undra på när det nästan fanns vandringshistorier kring honom i mitt umgänge då. Fast min uppfattning ändrade sig snabbt när jag väl lärde känna honom. Han visade sig vara världens kärleksfullaste och snällaste människa! Nu är han helt enkelt det bästa som finns för mig och jag älskar honom över allt. Kan inte beskrivas bättre än så. Är lite kul att gå tillbaka i bloggen och läsa vad jag skrev om honom vid den här tiden för tre år sedan, 2006. Tänk om jag hade kunnat gå framåt i tiden då och läsa det här inlägget... det hade gjort mig glad i så fall!