...väntar kanske ibland för länge. Jag har märkt ett visst intresse av fortsättningen på "Introduce yourself". Det kommer, men det kommer antagligen att bli ett långt inlägg om första kärleken också, så det krävs tid.

Hela den här helgen har bestått av bordshockeyspelande. Fredag med Matos och Björn, lördag med Isac och Helena, söndag med Klas, måndag med Zurka. Det är så kul att vara barn på nytt! Minns att det blev en hel del bordshockey på fritids efter skolan i lågstadiet.

Jag brukar vara hyfsat bra på att fatta mig kort i skrift, men på bloggen är det fan omöjligt... det jag egentligen ville berätta var om den vackra kvällen igår. Vi körde ut till Klas på kvällen och himlen var alldeles klar och luften nästan krispigt kall. Eftersom det inte finns en enda gatlykta på vägen mellan Kattarp och Norra Häljaröd (förutom i Utvälinge) såg man varenda stjärna. När vi var mitt ute bland fälten dök någonting upp i högra delen av framrutan. Ett stjärnfall så tydligt att jag aldrig sett något liknande gled över himlen med en svans av ljus efter sig. Christoffer och jag utbrast samtidigt "Ett stjärnfall, titta!". Det varade i flera sekunder och vi var tvungna att stanna bilen en liten sekund, pussas och önska oss något. Så fortsatte vi. Ända framme i Norra Häljaröd, mindre än femton minuter senare, föll nästa stjärna! Återigen samtidigt sa vi "Kolla, ett till!". Vi bara tittade på varandra och Christoffer sa "Det måste betyda någonting!" och gav mig utterligare en puss och vi önskade oss ytterligare en sak. Nu är det så, att när jag önskat mig något vid ett stjärnfall, så har det alltid slagit in. Kanske för att jag aldrig berättat vad jag önskade. Ingen av oss ville säga det rakt ut, men vi insåg att vi önskat oss samma sak igår. Den vackraste önskan jag kan tänka mig.




Stjärnfall inträffar en vanlig natt mellan fem och tio gånger. Jag har sett kanske fyra stycken sammanlagt tidigare i mitt liv. Vad är då oddsen att få se två stycken under loppet av mindre än en halvtimma? Magiskt!