...något nytt varje dag. Det är synd att säga att jag har tråkigt på jobbet, kommer hem helt utmattad varje dag. Det här jobbet låter så enkelt i teorin, men i praktiken så är det bara att inse att man jobbar med att passa in människor med helt olika värderingar, livshistorier och så vidare i redan färdiga system av regler. Ändå är socialtjänstlagen bara en ramlag, och det tackar vi de som skrev den för. Det dyker varje dag upp nya saker som jag inte har en aning om hur man ska hantera, helt enkelt därför att jag har med människor att göra, och de beter sig inte alltid som man väntar sig. För varje ärende jag lyckas lösa helt på egen hand, även de enklaste, känns det som att vinna på lotto eller så...

Man ställs också inför en hel del saker som kanske inte är helt enkla att hantera av andra orsaker. Jag träffade en person i tisdags som då såg ut att må ganska bra och som sedan visade sig vara död när jag kom till jobbet imorse. Det är inget ovanligt och man "vänjer" sig ju, men det påminner en onekligen om att man är dödlig och att det faktiskt inte är en så big deal. Man är ju knappast ensam om att ha ett liv som en dag kommer ta slut. Det är liksom ingen stor grej, det bara är så. Vad det sedan gäller att förlora någon annan, sorg och allt det där, det är en helt annan sak förstås. Men det är inte vad som i första hand slagit mig i alla fall.