Var nere på Arbetsförmedlingen på möte idag, usch. Jag antar att jag borde vara stolt över min examen men istället skäms jag för att behöva gå in dit. Får hoppas att detta inte blir långvarigt! När jag sedan kommer ut därifrån och kommer gående utanför Söderpunkten blir jag (som man alltid blir på stan nu för tiden tycker jag) stoppad av någon som vill att jag ska stödja Rädda Barnen. "Nej du..." sa jag och skrattade. Rädda mig istället, jag vet inte ens varifrån jag ska lyckas få pengar nästa gång!

Även om det känns så fel att släpa sig till Arbetsförmedlingen och känna mig som en av alla de som på något vis står utanför samhället så kunde jag köra därifrån i en nästan ny bil (inte min förvisso, men till mitt förfogande) och lämna Söder bakom mig. Jag tycker att det är ett sorgligt ställe. Där satt en uteliggare på trottoaren och matade duvorna och försökte få dem att äta ur handen på honom medan folk klev över både honom och duvorna, där gick folk som inte såg ut att ha varken mål eller mening med sin promenad och där stod "tuffingar" och hängde, rökte och såg sig nervöst omkring så som de alltid gör. Hade man bott någon annanstans hela sitt liv och kommit in och sett detta hade man reagerat på stämningen där och på allt som försiggår där varje dag, men nu gör man som alla andra, kliver över uteliggaren eller tränger sig förbi alkisarna utanför Systemet, tar sin bil och kör ut till härliga lilla Kattarp. Det är en ofattbar kontrast mellan denna lilla skyddade håla där det aldrig händer någonting och myllrande men i mina ögon sorgliga Söder som är fullt med folk även på tider då alla borde vara på jobbet. Konstigt att jag egentligen aldrig har tänkt på detta. Bara att man känner sig lugn så fort man kommer ut på landsvägen bortanför Väla. Jag är nog menad att bo på lannet!