...sees you. Inte för att jag brukar syssla med saker jag inte ska på arbetstid, utom möjligen att skicka ett eller annat sms, men fick i veckan veta vad jag redan anat; de har full koll på allt man gör på datorn på jobbet. Klart som fan att de kollar vilka internetsidor man är inne på, men tydligen har de full koll på vilken minut man går in på vilket vårdtagare i omsorgssystemet och om man är aktiv eller passiv... helt full koll med andra ord. Jag känner mig skyldig fast jag bara gör vad jag ska. Jag hatar att vara övervakad, men det är man ju i alla fall nästan varje sekund utan att ens alltid veta om det. På bussen från stationen till jobbet är man exempelvis kameraövervakad, och antagligen på tåget också. På jobbet har de koll på vilken bil jag kör, när och vart, vad jag gör på datorn och vilka samtal jag ringer/tar emot. Det registreras varje gång jag drar mitt kontokort någonstans i världen eller när jag tar ut kontanter. Mina mobiltelefonsamtal kan avlyssnas hur lätt som helst och grannarna hör vad jag säger när jag pratar i min egen trädgård. Man ska inte gå runt och tro att man är anonym och hemlig på något sätt. Det gäller bara att hoppas att det inte är någon som är intresserad av mina förehavanden eftersom man lämnar digitala spår efter sig vart man än går.

Och för att då riktigt toppa detta så skaffar man en blogg och skriver ner det som den som är nyfiken möjligen kan ha missat. Man är rätt dum.