Well, jag ska inte säga att allt helt plötsligt har blivit lätt, men nu känner jag mig ändå ganska trygg på jobbet. Sommarvikarierna frågar mig hur man gör. Mig?! Hallå?! Jag kan ju ingenting. Men jo, det kan jag tydligen visst det. Jag vet inte allt, god no, jag hade så sent som i veckan Christina med mig på en vårdplanering som jag inte kunde reda ut själv, men jag klarar de vardagliga arbetet utan att en ångestattack varje gång någon vill att jag ska ordna något. Jag känner mig faktiskt rätt duktig. Jag tycker dessutom så himla mycket om mina underbara kollegor! De är helt fantastiska. Idag var vi och käkade på Tomatens hus (har ni inte varit där så besök det, helt underbart mysigt) och bara umgicks på en långlunch. Vi är ganska bra på att hitta på sånt. Det var Lotta som bara fick den idéen och genast var alla som kunde med.

Imorgon är det midsommar. Då bär det av till Dennis kolonistuga. Om jag känner folket rätt kommer vi att vara uppe hela natten och dricka sprit och äta jordgubbar och i bästa fall kommer vi hinna med första morgontåget hem. Jag vet redan hur jag kommer att må på lördag. Well, well, det är bara midsommar en gång om året!

Synd bara att vi var hos Annika till halv fyra på morgonen i lördags också. Himla trevlig kväll som började med knyte och slutade med tryckare. Jo, riktiga tryckare, som på lågstadiedisco! Och att vi var mycket trötta. Både Annika och Marcus är föresten väldigt härliga människor, och de andra som var med är definitivt också trevliga. Synd att inte Anna och Patrik kunde, men det ger ju oss å andra sidan en anledning att göra om det hela. Och då vill jag ha mera underbart goda kamben!

Det är något magiskt med midsommar, är det inte det? Så här såg det ut förra året:



Zurka, Harald, jag, Christoffer. En jävligt rolig resa, men stressig! Prag tur och retur med bil på tre dygn. Faktiskt skönt att slippa åka iväg i år. Fast ändå... resa är det roligaste som finns!