Då har jag och Emelie blivit matchmakers. Våra respektive arbetskamrater har redan hunnit snacka i telefon och det skulle visst bli bio och middag ikväll. Vi får väl se hur det går!

Nuförtiden räknar jag mig till de där som så vackert kallades "bönner" när man var yngre, och trivs helt finemang med det. Var ute och gick igår och bara tio minuters gångväg från hemmet var vi mitt ute på en grusväg vid ett oändligt och illgult rapsfält. Ganska snart kom det både harar och rådjur springande. De glodde på oss - vi glodde på dem. Och njöt av att vi inte gick omkring på smutsgråa trottoarer bland sinnessjuka och andra trevliga människor (jo, det var faktiskt väldigt många sådana där vi bodde förut) utan ute i den vackra naturen i detta Sveriges bästa landskap; Skaune. Tänkte ta en fin bild men glömde kameran. Aja, det kommer fler chanser.

På tal om lannet var jag på Ven i jobbet i tisdags. Halv storm var det på väg dit och bilen var helt översköljd av saltvatten från vågorna som slog in över relingen. Det kändes definitivt inte som att jobba när jag körde runt på vackra Ven med bil. Har ni gjort det någon gång? Nej, och gör inte det heller. 1000 svenska riksdaler får man hosta upp för en tur- och returresa. Tror inte att de vill ha bilar där. Jag blev dessutom fotad för tidningen Lantliv (haha) när vi satt och åt på ett av caféerna. Kommer ut om ett år, inte särskilt troligt att jag lär få se bilderna någonsin eftersom jag omöjligt kommer att komma ihåg det. Anyway, det var rena nöjet att hälsa på gamla, äkta Venbor. Usch för att vara inflyttad Venbo förresten. Naturligtvis har alla koll på alla eftersom invånarantalet (vintertid) ligger runt 300 personer, och gud nåde den som sticker fram hakan och inte är tredje generationens Venbo, eller minst född och uppvuxen där. Nej, som nykomling eller sommargäst får du se till att sköta dig! Att leta adresser på Ven är heller inget lätt kan jag berätta eftersom knappt ens vart femte hus har något nummer. Det blev alltså nästan offroad driving när man skulle vända på någon liten grusväg. Ett stup ner mot havet på ena sidan och en hög häck på den andra, men eftersom jag sitter här förstår ni ju att jag undvek att köra över kanten i alla fall.