...mot bröllop. Tiden går vansinnigt fort. Snart måste allt som ska vara bokat bokas och det är mycket kvar att ta ställning till. Ser i alla fall ut som om jag har nosat upp en bra bröllopsfotograf, och dyr! Men smakar det så kostar det. Gillade verkligen känslan i hennes bilder, inte så uppstyltade och stela, och väldigt personliga. Som Christoffer faktiskt sa: hellre lägga x tusen och bli helnöjd än att lägga lika många tusen på en nödlösning senare. För vi är nog ute i sista minuten verkar det som. Ska kolla upp lite priser på andra också, men tror inte att vi ångrar oss.

Har också hunnit komma på ett färgtema för bröllopet och fixat hobbyfotografen som ska dokumentera från och med det att vi lämnar kyrkan. Det är jag nämligen säker på att Jan kan sköta lika bra som fotografen som ska ta porträttbilderna och bilderna från vigsel och kyrktrappa. Spånar lite kring inbjudningskorten också, lika bra att vi skickar ut dem i år. Man känner sina nära och kära - vi umgås en hel del med folk som tycker om att planera en stund i förväg...

Har också funderat lite på själva vigseln, det vill säga hur man går in, tärnor/bestmen, musik och så. Vi skriver inga egna löften, de måste ändå innehålla samma sak som de traditionella så vad man egentligen säger spelar inte så stor roll när innehållet ändå är detsamma. Ingångsmarchen är självklar; Wagners bröllopsmarsch. Hur vi sedan ska göra med egen musik i kykan och vad vi ska gå ut till samt vilka psalmer vi ska ta... det är mindre enkelt.

Vilka vi ska bjuda vet vi också redan, och det var enkelt. Alla. Alla som betyder något och som vi träffar på någorlunda regelbunden basis och så några släktingar som vi kanske önskade att vi träffade oftare.

På lördag börjar klänningsjakten. Jag vet inte alls vad jag vill ha egentligen, men jag vet att jag kommer att veta när jag ser den rätta klänningen på. Jag vill inte ha med för mycket "krafs" som pappa hade sagt, men jag vill samtidigt inte att klänningen ska vara alltför enkel heller. Och enbart vit, inga detaljer i andra färger. Det ska vara en prinsessklänning men ingen gräddbakelse helt enkelt!

För några dagar sen slog det mig för en kort sekund att detta verkligen är på riktigt... vi ska verkligen gifta oss. Det är stort, precis som Viktor sa. Jag tror inte att jag riktigt greppat att vi verkligen ska stå där i kyrkan och säga "ja" så snart som om nio månader... Det är verkligen inte det att jag höll på att få kalla fötter under den där sekunden när jag insåg att det var på riktigt, jag blev istället helt varm om hjärtat. Men jag kan liksom inte förstå att det händer mig, oss, fast det är vi själva helt och hållet som planerar detta... Det ska bli så kul!