Redan en vecka gammalt...

...är det här året. Över en vecka sedan vi kom hem från Sälen då också, uppenbarligen. Vart tar tiden vägen? Bara 51 veckor to go, och sedan är det 2012 och jorden ska gå under. Himla trist om det vore sant!

Sälen var helt fantastiskt! Christoffer blev också biten av snömonstret och har börjat drömma om skidsemester i Österrike. Ja, inte mig emot, det har jag sagt länge! Vi hann med sjukt mycket också trots att vi bara var borta söndag till torsdag. Skidor (a fan), snöskoter, hundspann, icekart (gocart på is) och middag hos Christoffers farbror och hans familj som också var i Sälen och åkte skidor. Kul är det också att man börjar bli bra på att åka skidor. Märkte att jag och Christoffer plötsligt åkte om de flesta andra även i de röda backarna och hängde med bra i de svarta förutom vid de verkliga stupen. Det var dock mer feghet är problem med skidåkningen, i alla fall för min del. Jag tycker inte om att titta ut över kanten och konstatera att det bara finns en väg att åka, och det är ner för något som ser typ lodrätt ut...




Min julklapp; hundspann rakt ut i ett helt orört naturreservat. Så... mysigt är rätta ordet! Var imponerad av hundarnas ork och styrka. De såg inte mycket ut för världen, men åtta hundar drog med lätthet mig, Christoffer och hundföraren (vilken borde bli en bra bit över 200 kg) även i motlut och i nästan två timmar utan att stanna.



De ställde sig att yla av otålighet eller glädje (?) innan vi skulle iväg. Man såg ivern när de fick börja jobba!




Haha, svårt det är att fota någon som åker skidor! Blev många misslyckad bilder, och någon halvbra som den här.




Haha, fin outfit va?



Rysk spion på fjället! Skämt åsido, kolla vad vackert det är! Soluppgång över Hundfjället och -22 grader. Det gällde att täcka ansiktet så man inte såg ut som somliga danskar som fick gå med plåster på kinderna efter köldskadorna, men annars var det bara att njuta!




Snöskoter! En bild fick jag, sedan immade kameran igen. Så häftig upplevelse det var! Kändes dock som om man antingen skulle flyga av eller köra och välta mest hela tiden, vilket var precis med verkligheten överrens stämmande. Vi körde inte och trillade, men det gjorde andra på vår tur och dessutom sa guiden att det varje dag är någon som ramlar av eller välter. Fort gick det också, men man vågade aldrig prova full gas. 50 mph räckte för mig.




Vår skitsöta lilla stuga med bilen framför! 22 kvm räckte precis till oss!


Kommentarer
Av: pelle

Vi hade ett seriöst samtal om hur vida jorden verkligen kommer gå under eller ej här om dagen. Jag tror att den kommer stå putt, men vad fan... vem vet? Den som lever får se. Jag höll på att slå vad om skiten, men kom på att om skiten brakar ihop - så vinner ju ingen på det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback