Igår blev jag kidnappad på jobbet. Izabella lurade iväg mig på vad jag trodde var en gemensam vårdplanering på korttidsenheten. När vi kom till Artillerigatan och in genom dörrarna möter oss en kvinna som presenterar sig och leder oss in på första våningen (korttidsenheten är på andra). Fortfarande fattade jag nada och trodde att det var en anhörig eller så. Det visade sig att hon jobbade på dagverksamheten för dementa och att jag skulle vara där hela förmiddagen. Så där satt jag och pratade med dementa, käkade ostmackor och sjöng gamla svenska sånger och hade lite småpanik för hur jag skulle hinna med högarna som jag nästan kunde känna växa på skrivbordet. Men för all del, det var både trevligt och lärorikt att vara på dagverksamheten. Frågan är om jag var mest personal eller mest gäst...?

Sedan kom Izabella och hämtade mig igen där jag satt snällt vid bordet, ungefär som man hämtar någon på dagis... "Så, nu ska jag hämta Anna. Hejdå alla, ha en bra dag!" och så traskade vi ut därifrån. När vi kom tillbaka till Myndighetsenheten stod de flesta utanför och väntade och så hoppade vi in i bilarna och körde ut på landet. Tomatens hus var målet och där blev jag bjuden på lunch; världens godaste tomatpaj! Det är så mysigt där, man sitter och äter i deras trädgård liksom, i skuggan under fruktträden och dricker iskallt vatten till ur gamla ölflaskor med gammaldags kork. Så hade de samlat ihop för att ge mig en söt liten blomma, ett kort och ett "nyckelband" från Georg Jensen. Så söta de är!



Fint va? Tyckte i alla fall jag. Om jag sen verkligen använder det till att hänga nycklar i tvivlar jag på, det kommer nog mer att bli ett halsband.






Och sen hade de skrivit på ett kort till mig också, allihopa. Till och med "min" sköterska som jag har på det ena hemvårdsområdet hade varit med och lagt till mig.