Just nu rör sig livet rätt långsamt. Visst, det har kanske sina fördelar, men det är sjukt tråkigt. Jag hatar redan att vara arbetslös! Var och lämnade av Christoffer på Ängelholms flygplats igårkväll eftersom han är på kurs i Sthlm nu. Som jag saknar honom! Egentligen kanske jag borde tycka att det är rätt skönt att vara ifred, eller åtminstone att det är helt okej eftersom vi trots allt varit tillsammans i över tre år nu, men nej, jag vill ha honom hos mig jämt, jämt! Inte sedan november -06 har vi varit ifrån varandra mer än en natt... Cisco fick sova i hans säng inatt fast det egentligen är förbjudet område. Det fick jag också ångra eftersom det med jämna mellanrum kommer en katt och slickar en i ansiktet och ska sova på huvudkudden eller biter en i tårna, men det var inte lika ensamt då.

Detta nu oh so famous familjebråk har även spridit sig vidare till syrran och mig nu tydligen (läs kommentarer under "Äntligen plugg..." från december. Tala om dysfynktionell släkt. Som sagt, jag undrar om inte alla vore lyckligare om vi hoppade över de där spända släktmiddagarna. Det ska vara så som det var på examensfesten där alla skrattade och pratade, inte långa tystnader. Tur att man har annat att jämföra med så att man inte tror att det ska vara så. Det enda jag kan göra åt det är att se till att det inte kommer att se ut så i min familj när vi skaffar en egen.

... okej, då var man socionom nu då. Och arbetslös. + & - blir -, det lärde ni er väl på matten? I torsdags var det ju då avslutning i aulan i Lund med tal och musik och en liten present (en penna som det står Socionom 2009 på, undrar just om de blev över efter förra kullen nyutexade socionomer?). Sedan var det mingel och champagne i Socialhögskolans lokaler i Lund men eftersom det var så jävla trångt så gick det inte att mingla och dessutom skulle jag köra hem och kunde därmed inte dricka champagne heller, så jag lämnade stället rätt fort. Fick egentligen inte sagt hejdå till någon av de som jag verkligen skulle vilja säga det till, men hey, ses vi inte på Arbetsförmedlingen så gör vi väl det i yrkeslivet! Insåg att jag faktiskt kommer sakna några få av mina klasskompisar ändå. Resten av den dagen gick ut på att städa och handla, woho. Kändes himla overkligt att man inte ska tillbaka till skolan igen alls.

I fredags hade jag egentligen tänkt gå till Arbetsförmedlingen, men någon rast och ro kan man väl ändå få. Fick gå dit igår istället, usch. Såg någon till från klassen så man behöver inte känna sig ensam i alla fall... Mamma och jag ägnade fredagen åt att sätta ihop bord och hämta mat o.s.v. eftersom mamma hade bjudit hit 24 "hemliga" personer för att fira min examen. Största överraskningen var lätt att Charre, Emelie och Jan kom, det hade jag inte anat! Kändes verkligen roligt att även hela Christoffers släkt kom och firade mig, och jag fick verkligen fina presenter; pengar, armband, presentkort, choklad och en massa blommor. Blev en mycket lyckad examensfest. Vi tar varianten med mer sprit och lägre medelålder lite längre fram!



Tar emot pennan från prefekten innan vi ställde oss 20 och 20 där framme och blev applåderade och fotograferade.



One moment of glory... Står inte med min klass utan med dem med efternamn på F och G, både från Lund och Helsingborg.

... i Lund. Klockan 15 i och för sig. Helt sjukt. Nästa gång jag bloggar är jag socionom, så då får ni passa er... här ska analyseras!

...känner jag mig faktiskt! Pluggade klart igår, var hos pappa och stod ut med de lååånga tystnaderna (varför anstränger sig ens släkten med att komma till varandra när det bara blir hemskt?) och vaccinerade Cisco för andra gången idag. Nu slipper han det för ett år. Den stackaren ligger helt utslagen på sin filt och sover efter morgonens äventyr. Veterinären tyckte att det var dags att boka tid för att kastrera honom eftersom han är utekatt så att han inte springer bort i sin jakt på töser när han snart blir könsmogen. Kan jag väl hålla med om. Det behöver inte bli fler som han heller, oönskade kattungar är världen redan full av så jag behöver inte bidra. Fast lite synd är det om honom att förlora sin manlighet redan innan han har fått upp ögonen för kattflickor. Inte lätt. Men nästa torsdag är det klippt (fyndigt va...?). Eftersom jag har skött allt jag ska, ska jag belöna mig med lite Age of Empires II. Jag vet, det är ganska nördigt och jag vinner varje gång även på högsta svårighet (eller så stänger jag av och börjar om...) men det dödar tid som inget annat. Härligt att kunna slösa med tid!

Känns det inte lite, lite, lite som vår idag? Det kanske är ljuset? Eller är det jag som är helt vilse i årstiderna? Får sån lust att gå ut och se att folk har tagit av sig vinterjackan och vantarna, att solen faktiskt värmer lite grand och att ljuset har återvänt till kalla Norden. Det kanske helt enkelt är ångest?

Jag vill gå i högstadiet igen. Eller nej, det var jobbigt, men mellanstadiet kanske? Slippa ta ansvar för hur mitt liv ska bli ännu, bli slussad runt i systemet utan att få bestämma själv. Det var grejer det. Jag är inget vidare bra på att bli arbetslös, vilket jag kommer vara om... hm, tre dagar. Hur fan gör man? Jag vet, jag är socionom (också om tre dagar i och för sig), men jag har aldrig jobbat på arbetsförmedlingen. Är det ens lönt att skriva in sig eller ska man bara chansa på att skaffa ett skitjobb snabbast möjligt? Nej, det vore ju dumt. Ska jag ha ett skitjobb, ska jag ha ett trevligt skitjobb, eller så ska det ha med socionomeriet att göra.

Ordet "ångest" präglar min blogg just nu. Och för den delen livet. Nej, nej, jag är inte olycklig. Men arbetslös!

... jovisst har man det. Var ute och åkte skridskor med Christoffers familj igår och sedan pulka, eller snarare "rövlappar" med Emelie. En livsfarlig uppfinning, ge er inte på det! Som alltid när jag ska hitta på något dumt så straffade det sig direkt med en stukad tumme. På kvällen uppvägdes dock det barnsliga av mycket vuxna aktiviteter i form av att vi bjöd Göran och Hilda på gulaschsoppa och sedan hembakad rulltårta till kaffet. Vi är mogna nog att diskutera pension tror jag...



Magnus, Isac och Christoffer spelar hockey.

Haha... jag & Emelie.

Om man är riktigt tuff... Men inte stukade han någon tumme! Orättvist!

För att avsluta med något mycket mindre roligt hade de visst skjutit alla vargarna i Skånes Djurpark. Konstigt, vi som var där i onsdags... Verkar som om vi på sistone dragit till oss "sista-gången-upplevelser". Vi åkte med Acelink också bara en och en halv dag innan sista turen, också utan att veta något. Stackars vargar, bara för att de ville vara fria. Jaja, jag förstår också att man inte kan ha vargarna springande hur som helst, men kunde man verkligen inte hitta någon annan lösning än att döda dem?

Jag fick den frågan under semestern och visste inte vad jag skulle svara. Jag lyssnar mycket på musik, men vad lyssnar jag på om jag själv får välja? Jag vet inte, och det svarade jag också. Vad som helst utom dansband eftersom det framkallar stark söndagsångest och dödsmetall därför att det bara är ljud utan ett sammanhang som jag orkar sätta mig in i. Klas analys: Du vill ha en text som betyder något och mycket känsla i musiken. Du vill gärna ha musik som man kan sitta och tycka synd om sig själv till. Klockrent där, bara att erkänna. Stämmer otäckt väl. Men en sak; jag tycker inte synd om mig själv ett dugg för tillfället och har inte gjort det heller sedan jag blev dumpad för evigheter sedan. Dock tycker jag fortfarande om musiken. Hittade gammal musik som jag hade i min mp3 på gymnasiet and guess what? Jag gillar fortfrande Shakiras "Illegal" fast att man inte kan erkänna sådant 2010. Skiter jag i. Man kan dessutom uppskatta både Dream Theater och gamla sliskiga popballader. Så det så! Haha.


Oj, vad jag är flitig på att blogga! Såklart borde jag plugga nu, det är väl därför. Men varför göra det idag när jag kan göra det sen? Har ju till måndag natt 24.00 på mig.

Just nu är jag beredd att sälja monstret till högstbjudande. Han inledde med att kissa ner mitt duntäcke för tredje gången för att sedan toppa med att välta ner en blomma från fönstret så krukan gick i tusen bitar. Därefter leker han med jorden som redan ligger över hela vardagsrumsgolvet så att den ligger över hela lägenheten istället. Sedan går han med jordiga tassar i vattnet i badkaret och lämnar söta spår efter sig överallt. Slänger jag då ut honom sitter han bara och jamar utanför dörren. Någon som blev sugen på ett köp? Ni har nog inte råd i alla fall, för han är ändå rätt charmig... men någon får så gärna hyra honom tills han har växt till sig och fått lite vett i huvudet!



Han har växt som ni ser. Kan man se mer kaxig ut?

...någonsin, om katten själv får välja (jag då alltså). Då har man varit på sin allra sista lektion idag, i alla fall på Socialhögskolan. Om jag någonsin skulle få hjärnsläpp och bestämma mig för att sätta mig i skolbänken igen så skulle det troligen vara en stegettutbildning, men just nu vill jag bara jobba. Sure, om jag hade velat hade jag kunnat söka en kurs eller så nu på våren för att slippa vara arbetslös, men nää, jag är sjukt trött på plugg nu och det får man vara efter 15 ½ år i sträck! Då tar jag hellre ett kneg! Säger jag nu... vänta en månad och se hur det låter då. Att sista lektionen är över innebär inte att plugget är det, så jag ska sätta igång med det nu. Eller kanske imorgon... Det är inte mycket, tar kanske en timme, men det är jävligt motigt. Jag vill bara bli klar. Nästa torsdag är det dags för examen, om en vecka alltså. Åh, herregud, det var nyligen tio veckor kvar... Ångest och glädje på en gång, jag vet inte vilket jag har mest utav. Vill bara så gärna ha ett jobb!

...för att ha en trevlig dag. Snön kan man inte göra någonting åt, och desstom tycker jag att den är ganska trevlig, men man måste inte åka flera hundra mil bort för att hitta på något kul. Vi tog bilen till Höör idag och gick en sväng på Skånes Djurpark. Trodde inte att man skulle få se ett enda djur men förutom de som går i ide så såg vi nästan alla, något jag vill minnas att man inte gör på sommaren när där är fullt med folk! Vi var nästan själva i hela parken och kunde gå och snacka och titta precis som vi ville. En snöpromenad med krydda, med andra ord! Kallt som satan, men med skyhög mysfaktor. Särskilt när man avslutar med picnic. Jag låter bildena tala och bjuder på vinterutflyktstipset!



Kallt som sagt, och mycket snö!


En helt orädd stork som kom promenerande.


Vargarna låg precis vid stängslet och vilade. De hade dock stenkoll på vad vi gjorde.


Lodjuret låg också och vilade och bevärdigade inte oss med en blick ens.


Inte lätt att vara älg? Han såg lite ledsen ut faktiskt, men det gör kanske älgar? Det gick i alla fall bra att klappa honom på mulen, så nu har man klappat en älg. Det har inte ni gjort idag!


Kolla vilken sötnos! Jalle hette han visst. Han satt där och tiggde som en annan katt när en familj sidan om matade barnen.

Tog inte så många bilder på en här resan faktiskt, men några blev det. Det finns många fler bilder från quadsafarin som guiden tog, men dem har inte vi utan Klas. Här är några av mina bilder:

I öknen utanför Playa del Inglés. Jag tror att Christoffer försöker hålla undan mitt hår, eller så ger han mig en örfil, haha...



Jag kör fyrhjuling.



Klas och Christoffer kör också fyrhjuling.



Semesterns bästa bild, hahaha. Christoffer äter kaktusfrukt i pausen.



Jag och Klas har kul åt något på stranden i Las Palmas.



Christoffer kör jetski vid "Lyxstranden".



Sista dagen på Playa del Inglés. En dryg vecka sedan bara...



Puss på balkongen.

"Det finns människor som blir allt gåtfullare ju mer uppriktiga och öppna de är. Ju ärligare de är desto mindre vet du om dem. /.../ Det finns människor som väcker ett behov i dig. Något behov. Kosmiskt obegripligt behov."

Författaren Kimhi i "Stackars Susanna", en vanlig roman, en i övrigt ganska trist bok jag läste på semestern. Visst är det så, har ni aldrig mött en sådan person?

Jaha, till sist så satte man sig ner då. Har haft helt fullt upp sedan jag kom hem så det har helt enkelt inte funnits tid till något bloggande. Var i skolan idag och blev godkänd på den sista jävla uppgiften! Woho! Har också hunnit vara på nyårsfest hos Anna (städat och trevligt till skillnad från förra årets polis- och ambulansshow med krossade lampor) och varit en kväll hos Viktor och Emma med Zurka, Danne och dem. Det var inte igår man såg dem... utan i förrgår... men ja, ni fattar nog vad jag menar. Och så har jag förstås pluggat! Tack och lov hade jag snälla människor som hjälpte mig att lämna in arbetet den 28 december när jag var på Gran Canaria, vad skulle jag gjort annars? Så var det då den där resan:

Anna, Annika och Gabriella var här kvällen innan vi åkte och Gabriella sov till och med över. Mamma kom och hämtade Cisco som fick vara hos surtanten Dylan och lära sig slåss och så fick vi köra ut Gabriella innan Klas kom och hämtade oss. Pappa ringde och önskade trevlig resa, en glad överraskning! Allt flöt smidigt med flyget på vägen ner fast att vi bytte plan i Madrid och vi roade oss (när jag hämtat mig från min ångstattack) med att fylla mig med screwdrivers och leka associationsleken. Ni vet, någon säger ett ord och sedan ska man säga ett annat som börjar på sista bokstaven i det ordet. Hoppas att det bara var vi som pratade svenska på planet.

Hotellet var... crappy är väl förnamnet. Alla tre hade ont i ryggen efter tio nätter på spiralfjädrar, man frös hela nätterna eftersom man bara fick ett lakan till täcke, två lampor var sönder i vårt rum och en till pajade vi sedan. I Klas rum fungerade dessutom inte spolknappen på toaletten utan att man lyfte hela locket och han sa att han fick sitta ner och duscha eftersom slangen var för kort. På frukostbuffén serverade de ruttna ägg och möglig müsli och stället var fullt av folk som bara satt i hotellbaren under lysrören hela resan. Vi träffade en galen irländare som hävdade att Bono var ondskan själv och hade komspirationsteorier om allt och alla. Men vi fick en upplevelse att minnas. Inte fan kommer man ihåg alla de där trestjärniga hotellen som man bott på där allt var bra? Vi hade ganska kul åt hotellet, det gjorde inte mig någonting alls att bo där egentligen.

Det första dagarna var det lite molnigt men eftersom vi hade bil körde vi och letade upp solen! Med fyra klimatzoner är det lite som världen i miniatyr. Vi besökta alla de större ställena inklusive Las Palmas som var en stad som jag verkligen gillade! Särskilt Las Canteras, strandpromenaden! Hbg är fint, men detta var något annat. Helt jävla underbart att gå där på kvällen i linne och tänka på snöblasket här hemma! Vi solade och badade förstås massor på dagarna och på kvällarna var vi ute och åt, tre av gångerna (bland annat julafton) på Cueva Pirata. Kolla upp det om ni ska dit någon gång. Såg lite shower och sjöng med irländska trubadurer. Sedan måste man ju aktivera sig lite på semestern också så vi körde jetski och fyrhjuling vilket var jävligt roligt! Eftersom det hade regnat mer i Playa del Inglés nu än det gjort de senaste tio åren enligt vår guide så var hela dalgången där vi skulle köra på "quadsafari" fylld med vatten. Det blev alltså lite mer action än vad vi, eller guiden för den delen, trodde det skulle bli.

På hemvägen var vårt första plan försenat så vi missade anslutningsflyget i Barcelona och fick en natt på fyrstjärningt hotell av flygbolaget. Man tackar! Då fick man en chans att vänja sig vid 15 grader också istället för att gå direkt från +30 till -10. Ingen av oss hade brått hem heller och vi blev bjudna på både middag och frukost, så det gjorde absolut ingenting. Se Barcelona hann vi dock inte, men jag är inte säker på att jag vill det, eftersom spanjorerna både på hotellet och flygplatsen var extremt överlägsna och otrevliga. Vi åkte igenom i taxi och det får nog räcka för min del.

Det var väl resan i korthet tror jag. De roliga detaljerna som man kommer att minnas, som Klas bögimitation (jag skrattade så jag grät), skithotellet, den maxade middagsshowen på den brazilianska restaurangen och så vidare, kommer ni ändå att få höra till leda senare antagligen om ni träffar mig den närmsta tiden så det kan vi spara på tills dess. Jag skulle kunna skriva ett tre gånger så långt inlägg om allt jag inte har kunnat blogga om under de senaste två veckorna (jag insåg att jag faktiskt saknade det!) men det kommer. Eller kanske inte. Antar att de ändå är resan ni ville veta mer om. Ska lägga upp bilder också, men hinner inte just nu! Mormor & morfar nästa!

Nu är vi tillbaka i kalla Sverige igen, bruna och tjocka precis som jag sa att vi skulle vara... haha. Kom med flyget igår eftermiddag efter en extra natt i Barcelona eftersom flyget var försenat så att vi missade anslutningen till Köpenhamn i förrgår. Idag är det nyår, och jag har inte tid att sitta här. Resan berättar jag om när jag har bättre tid och bjuder på en eller annan strandbild så att ni kan bli lite avis! Hemskt med minusgrader när man vant sig vid 30 grader.

Gott nytt 2010 alla!

...i min "bojkotta-företag-kampanj": Folksam. Jag har en hemförsäkring student som den 14 januari ska övergå i en vanlig hemförsäkring. Hur svårt kan det vara? Tydligen otroligt svårt. Jag har ringt fyra gånger om samma sak och fått inte mindre än fyra, eller var det kanske fem räkningar inom loppet av tre månader. Det ni! Är det inte så att vi har en studentförsäkring som bara täcker den ena av oss (kan det ens vara så?) så har vi en studentförsäkring och en vanlig hemförsäkring, samtidigt! Eller så stämmer perioden i försäkringsbeskedet och på räkningen inte, eller så ska jag faktiskt inte betala de räkningarna som kommer hem till mig, vilket har varit fallet med tre av dem. Tänk om man snällt hade betalat och inte protesterat, hur mycket pengar hade de egentligen fått av mig vid det här laget? Hur jävla svårt kan det vara att få rätt på? Jag kan snart namnen på de som jobbar på kundtjänst... och det är inga genier direkt, verkar det ju som. Ingen kan tydligen lösa det. Jag tänker bara; om jag hade behövt försäkringen då? Ska man hålla på ännu värre för att få ut pengarna då? Nej, aldrig mera Folksam! Tackar vet jag Länsförsäkringar, aldrig har jag varit med om att något bolag varit så hjälpsamt som de var när någon körde på oss på City Gross och sedan stack. Vi fick hjälp fast vi bara hade bilen trafikförsäkrad!

Och ja, jag håller fast vid att det är första och sista gången jag bor i Helsingborgshem. De är värre än Folksam, tro mig, för de vet att jag inte kan byta bolag om jag inte är nöjd. Fast sedan vi flyttade in har de skött sig. Får väl se hur det blir när vi flyttar ute en gång i tiden...

Nej, nu ska jag till skolan och plugga så att mitt arbete kan bli klart någon gång och vi kan åka till Gran Canaria! Woho! Ett sista inlägg innan resan blir det kanske imorgon, om jag hinner! Annars hoppas jag på en vit jul för er och en riktigt solig för oss!

...

Förlåt för min otroligt dåliga uppdatering! Sämre kommer det dessutom bli, tyvärr. Har haft väldigt mycket att göra och kommer ha enda fram tills på lördag. Fly away, fly away... ner till värmen och ljuset! En högst välbehövlig recovery från det här snöblandade regnet, mörkret och inte minst plugget! Det är bara så att jag ska bli klar med det tills på fredag. Det ska sedan firas med lite vin och middag (nej, det är ingen dejt med en hemlig beundrare), en god natts sömn och tio dagar på stranden. Bara för det kommer det vara femton grader och molnigt på Islas Canarias hela tiden...

Det enda jag ska ha dåligt samvete för att lämna kvar är stackars Cisco som måste vara tio dagar hos surtanten (=Dylan). Hon fräser så fort han kommer närmre än två meter ifrån henne. Han som bara vill hälsa! Dessutom var han hos veterinären idag och fick sin första vaccination och medicin för öronen. Stackars liten, han tyckte inte alls om att bli inlåst i en bur, åka bil, möta hundar hos veterinären, bli stucken i nacken och petad i öronen för att sen bli inlåst och instoppad i bilen igen. Det är kanske inte så enkelt att vara katt ändå!

Skulle kunna berätta om min helt galna julmiddag hos farmor i fredags också, nu när jag ändå flyr plugget. Jag nöjer mig dock med den korta versionen: Syrran tar med sig pojkvän och hund. Hund är illa uppfostrad och på lekhumör. Hund springer in i bord och välter värmeljus med massor av stearin över farfar. Farfar bli rejält förbannad (inte konstigt!) och slänger ut hund. Matte och husse försvinner efter hund. "Kära" styvmor rusar efter matte. Tystnad... så man nästan kan ta på den. Pappa åker och letar efter alla som försvann men kommer tillbaka ensam. Krismöte mellan farmor, farfar och pappa i köket. Christoffer säger: "Vart tog alla vägen? Gick de ut och avlivade hunden?" The end. Historien skulle bli mycket intressantare om ni kände min släkt, visste hur stel middagen var redan före, hur fel skämtet var, hur mycket kusiner och alla vill säga och göra rätt saker och hur mycket stackars farmor hade ansträngt sig för att allt skulle bli trevligt. Det är en omöjlig uppgift att göra en julmiddag trevlig när kära styvmor inte vill vara där och ingen annan vill ha henne där heller, utom möjligen mina systrar/hennes döttrar. Stackars farmor & farfar, sedan säger jag inte mer. Ord är överflödiga.

...vad tror ni att jag borde göra nu? Just det, helt rätt. Och jag ska göra det också eftersom det är T minus five and a half day. Ska bara gå och klä på mig och boka tid hos frisören och veterinären. Långt hår? Nej, tror inte det ändå, det ser bara hemskt ut. På något underligt sätt så tror jag alltid att om jag skriver att jag ska göra någonting i den här rutan så får det mig att ta tag i det. Tyvärr funkar det inte så. Pelle har rätt, det finns alltid något roligare att göra än att plugga. Ska nog gå och kolla om det inte behöver städas under diskbänken i alla fall...

Igår hade jag tur. Idag kommer ingen att ringa på dörren mitt i allt. Vilket i och för sig också är tur, för jag tänker inte sitta och plugga på stranden i Gran Canaria. Skjut mig hellre! Trevligt var det i alla fall igår, äntligen fick vi ihop det med att träffas alla tre vilket händer alltför sällan. Folk blir bara mer och mer upptagna! Ska jag säga... Nej, det finns bara ett bot mot pluggångest: att göra det!

Hur kommer det sig att varje gång jag ska sätta mig ner och plugga (typ nu) så slutar det alltid med att jag skriver blogg istället? Bra för bloggen, men mindre bra för magsåren som jag snart kommer att ha av all stress med den sista uppgiften på hela utbildningen. Sex dagar kvar att arbeta med den, om jag räknar bort helgen. Jag har skrivit snart tre sidor, slutresultatet ska hamna på ca femton = ångest. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer ska sitta på en föreläsning! Vi har några seminarium, däribland sista examinationen, men inga mer föreläsningar. Fyra veckor till i skolan. Fattar ni, någonsin (om jag inte känner för det igen någon dag)! Woooho! Mamma har planerat in en examensfest med hemliga gäster hos oss i januari. Varför man nu ska fira att man blir arbetslös... igen. Studenten all over again. Förra gången ringde de från Scandlines och ville att jag skulle komma och jobba när jag var tio minuter ifrån att gå in igenom dörren på arbetsförmedlingen. Tror knappast på samma tur en gång till. Som arbetslös socionom får jag först gå till arbetsförmedlingen och sedan söka ekonomiskt bistånd... vilken ironi, den som i så fall sitter på andra sidan skrivbordet kan ju med lite otur vara en klasskamrat. Haha. Nej, nu ska vi tänka glada tankar, något skitjobb kan man väl alltid få. Behövs ju alltid städare på Knutpunkten...

Åter till pluggandet, eller nej, saved by the bell! Bokstavligen. Charre och Emelie ringer på om någon minut. Snabba, snabba... så jag inte behöver återgå till plugget. Jag skriver en mening till, och en till, om ingenting, så ringer det på dörren snart...

Ja, så fick det bli. Fråga mig inte varför, men han är en riktig Cisco! Eller kanske Sisco. Varför heter Dylan, Dylan då? Samma svar där. Inte minsta aning.



Visst är detta en Cisco? Den här bilden ser verkligen ut som han i alla fall.


Och detta. Alltid full i bus, och kan inte ligga stilla länge nog för att det ska gå att få en bild som inte är suddig. Att fota med blixt är bara att glömma, det blir bara vita blänk på en kolvart bakgrund och ingen kan se att det är en katt.



Men han sover ibland. Bara alldeles för sällan...

Jag vill bara pussa den mjuka nosen!