Livet ÄR faktiskt härligt ändå
Trots att Nathalie inte ens kunde höra av sig idag och säga att det inte blev nåt Malmö (surprise, surprise att det inte blev det... ) så stack jag med mamma till Väla istället. Sedan lekte jag tomte och stack till SF och bytte julklapp med Emelie. Hon fick hotpants och linne av mig och jag fick en massa ljusgrejor och ett halsband av henne. Sedan körde Fiestan och jag till Humlegården och så våldgästade jag Charre och Esmir i deras myskväll. Esmir borstade hunden så vi kunde snacka tjejsnack, haha, aw. Henne gav jag doftljus och örhängen som jag visste att hon ville ha. Jag fick en hand som håller ett ljus och en necessär med en massa chokladdoftande saker till. Alla nöjda och glada! Men det blev många ljus märkte jag nu, haha!
Fick ett mycket gulligt samtal efter det att Christoffer och jag pratat vår sedvanliga timme eller så. Han ringde upp igen och gjorde en liten rättelse. Du hade inte behövt, men du har rätt med tanken bakom faktiskt. Och det uppskattades ska du veta! Drabbades dock av en av de där desperata vågorna av längtan sen, men imorgon kommer han ju hit. Sedan är han min hela helgen.
Önskar att ni mådde lika bra som jag gör just nu. Jag vet att alla inte gör det, men jag kan bara säga att bättre tider kommer. En klycha, jag vet, men sådana uppkommer av en anledning! Det kändes svårt att tro det i somras och höstas för mig, och allt kändes nattsvart. Ändå tappade jag inte helt och hållet tron på att det väntar nånting bättre. Och lika plötsligt som ett svart moln försvinner efter ett oväder så ordnade livet upp sig. Med min egen hjälp också förstås.
Det bästa av allt ändå: Jag behöver inte längre tro att det underbara som finns här idag ska vara borta imorgon. Jag menar till stor del Christoffer, men inte enbart. Ändå uppskattar jag vad jag har till 100 %. Att inte ta för givet, men inte känna rädsla för att det ska försvinna nästa vecka. Går det? Ja, jag tror faktiskt det om man satsar på det. Det är en konst man bör sträva efter att kunna i livet!
En God Jul
Ja, det var det verkligen! Fredagen var kanske inte så lyckad, men i övrigt så var det finfint. Dock sov jag 14 ½ timme inatt. ”Medvetet köra slut på folk” var det ja… haha! 4 nätter med Christoffer tar ut sin rätt, man får ju aldrig sovmorgon!
På fredagen var jag med Naffie hos Linus & Bedongan för deras kompis Patrik fyllde år. Vi åkte dit med Ted & någon Johan lite mot min vilja. Vi hade kul och det var mumsig sprit man fick men när vi skulle gå var katastrofen ett faktum. Jag giter inte dra hela storyn men om jag säger såhär; jag ska inte festa mer med dem i alla fall! Patrik bokstavligen slängde ut mig och Linus sa till mig att ”putsa på min trevlighet”. Dra åt helvete, vem tror du har lust att vara trevlig när man blir behandlad som av Patrik? Eller som av Linus som tror han står över mig och alla andra? Ha. Aja, min lust att festa försvann i alla fall men så kom ju min älskling och hämtade mig, Ted och Johan (som visade sig vara Christoffers löparkompis!) och de två sistnämnda släppte vi av i stan så de kunde fortsätta kvällen. Själva drog vi hem till Christoffer.
På lördagen vaknade vi och så körde Christoffer mig hem så jag kunde duscha och så vidare. Sedan hämtade han mig och vi körde till Väla och inhandlade det sista inför julen. På kvällen käkade vi BK och kollade på Ali G med Klas. Nice faktiskt fast filmen var halvbra. Så naturligt allt känns!
På söndagen vaknade vi och åt frukost som jag började med att spilla ut kaffe i knäet på Christoffer… oj då. Sedan fick man hem och fixa till sig innan det var jul så som det alltid är jul hemma hos mormor. Fick vad jag ville ha; en digitalkamera (min nya ständiga följeslagare ska den bli!) + en massa annat fint förstås. Sen kom Christoffer in och hälsade på släkten innan det var min tur att följa med och besöka lite av hans. Det vill säga två av hans syskon, hans mamma + sambo och hans mormor & morfar. Så det blev Raus den natten, var länge sen! Vi hade ett av våra underbara samtal igen på natten och sängen var bred så man fick sova nåt så när gott, haha. Alltså helt perfekt.
På söndagen var det julmiddag hos farmor och jag lekte med Malin hela eftermiddagen. Hon hade fått såna där magnetiska metallpinnar och kulor i julklapp och sanningen att säga var de ganska kul att leka med… haha! Sedan stack jag hem och sov en tre kvart eller så och fixade till mig innan Christoffer och Klas kom och hämtade mig i Mercan. Så väntade jag medan Christoffer käkade och fixade sig innan vi gick ner till Knutan och träffade Navel, Jonas, Toilet, Tutti och Bois. Bois hälsade i alla fall på mig… Vi stack hem till Matos där Dennis och Björn var och sen kom Fille och någon Lollo. Jag var på studiebesök kan man säga och trodde inte att jag skulle få särskilt kul men oj vad fel jag hade. När Jonas och Toilet hade brutit sitt lilla tystnadslöfte mot mig och tog med sig Tutti och gick så släppte det. Christoffer hämnades nog omedvetet kaffebadet jag gav honom med att bränna mig med en cigarr. Man tackar, haha! En handskakning bröt en annan sorts is än den alkoholen gjorde och sen var det sjukt kul kan man säga. Men allvarligt talat så kan man även slänga i ett ”respekt”. Tänk vad enkelt allt var ändå. Tack. Helt perfekt sammanfattar bra, haha. Eller så kan jag säga allsång med bar överkropp. Sen stack vi till Arom men några av oss vände i kön. När Matos frågade CN vart han och jag skulle ta vägen fick han ett rakt och ärligt svar i alla fall! Han och Dennis gav även de upp men stack på annat håll. Navel ringde till CN och berättade om ett inköp som hade gett mig ångest i veckor, haha. Men så är jag ju också snål, säger han.
Igår morse blev det bögafrukost efter att jag och Christoffer hade lämnat en irriterande skiva till Göran. Även han hade visst festat och mötte oss iklädd ett täcke med dalahästar på. How sweet, haha. Sedan orkade jag inte längre än soffan när jag kom hem och tryckte i mig choklad i mängder. Vad är julen annars till för?
Vad tomt det kändes att sova själv inatt efter 4 nätter tillsammans! Men, snart är det helg igen och jag slipper sova själv. Göteborg, here we come!
Visst är korsetten fin?
Visst är korsetten fin?
Ja, visst var den bara såå snygg? (För att låta som en riktig tjej). Det syns inte på bilden, men den har svart sidenband i ryggen. Handlade den igår efter att vi blev klara med temaarbetet. Vilken lättnad att inte behöva ha det hängande över sig nåt mer. Skulle då egentligen handla julklappar men jag hade lovat mig själv innan att om den där korsetten fanns kvar i 34 så skulle den bli min. Och där hängde den, en kvar i min storlek. Vissa kläder bara måste man ha när man ser dem. Aj då, jag börjar visst låta som Charre, haha!
Angående julklapparna… så hittade jag till Charre och Emelie igår, är rätt nöjd med mina val måste jag säga! Körde till Väla och köpte till mamma och pappa idag. Naffie är dock en klurig jävel hon, haha! Har dock en idé i alla fall. Till Christoffer ska jag handla efter jul, jag har ett par idéer där med men inga som jag kan säga att det ska han ha. Han ska få den på nyår så jag har liiite mer tid där.
På eftermiddagen var jag med Alex ett tag (svikare som inte kom ner i stan till mig, haha), gick hem och käkade och pratade med Christoffer, vilket även innefattade en promenad med mobilen i handen, och sedan gick jag tillbaka till Alex. Navel var visst hos Jonas såg jag när han kom gående och skulle ta bilen. Ja, han körde iväg som en idiot som vanligt, haha. Glöm inte att vara lite rädd om dig också, du!
Jocke var också hos Alex och jag säger bara att de inte kan ha alla hönsen på rätt pinne, men det är härligt. Jocke var helt röd på bröstet efter att Alex hade jagat hans bröstvårtor i en kvart ungefär och Jocke hämnades med att stångas… Vad kunde jag göra annat än att bara leende skaka på huvudet och titta på? Vi drack dessutom saft och spelade skitgubbe. Tråkigt säger ni? Då har ni aldrig spelat med dem, haha. Stackars Magda fick se allt genom webcamen, undrar vad hon tänker?
Så vuxen jag känner mig helt plötsligt. Vad det gäller allt. Sedan ett par månader tillbaka har jag verkligen känt att jag vill flytta hemifrån och inte för att jag inte trivs utan för att jag helt enkelt vill klara mig själv. Allt jag behöver är pengar, lägenhet och ett girokonto så är jag redo för världen, haha! Skämt åsido, vi kan ta dagen som exempel. Jag tar bilen till universitetet och betalar parkering. Jag gör vad jag ska och kör sedan till Biltema där jag med katalogen i handen letar upp vad jag ska ha (+ en grej som jag inte visste att jag skulle ha). Sedan kör jag ut på Väla, postar ett en lapp om frisktandvård och handlar fler julklappar och lite nytt smink innan jag kör hem, lagar middag och får ett samtal från min pojkvän. Allt helt själv. Jag menar, inte för att jag inte skulle ha klarat av att göra detta för några månader sedan, men jag skulle helt enkelt inte ha kommit på idén bara. Äh, lite flummigt kanske, men ni förstår möjligen vad det är jag vill ha fram. Tonåring kommer jag nog i framtiden mest vara på helgerna… lite sorgligt, men samtidigt känns det som om man har uppnått ett mål. Eller åtminstone en milstolpe.
Jag är i övrigt bara så allmänt glad nu för tiden. Livet är helt enkelt härligt att leva. Jag misstänker att en speciell person har mycket med detta att göra. Du får mig att må så bra, Christoffer!Magisk natt
Inatt upplevde jag utan tvekan den bästa stunden i mitt liv. Jag kan inte förklara i ord vad som hände för ni kommer aldrig, aldrig att förstå. Det går inte. Ingen jag känner har beskrivit någonting åt det här hållet för mig och jag har inte ens sett det på film. Trots att det inte går ska jag försöka, för jag vill tala om vad äkta närhet är. Ja, det är väl en bra intention i alla fall?
Vi började med att diskutera tre små ord som ingen av oss var beredda att uttala redan eftersom vi ville spara dem till de allra starkaste av känslor som vi ändå trots allt kände var på väg. Vad ska man säga när man känner det om man redan uttalat orden när man egentligen bara tyckte om väldigt mycket? Därifrån ledde det flera timmar långa samtalet vidare och blev allt mer djupgående och kom allt mer att handla om våra känslor för varandra. Vad som skedde med oss där och då kan ingen, ingen, som inte själv varit med om det förstå. Det var inte vanlig närhet och kramar (som kan vara nog så underbart och kännas som det bästa i livet) och det handlade definitivt inte om sex utan om en närhet som var så stor att vi upphörde att vara två personer. Jag tappade bort mig själv och visste inte vem jag var, var jag var eller hur jag hamnat där, bara att Christoffer var där. Jag visste inte ens om jag själv var där. Vi fyllde i varandras meningar och det kändes som att allt vi var, var tankar och känslor. Det gick inte att komma fysikt tillräckligt nära för att matcha det ens. Inte en chans.
Men för fan människa, skärp dig, du låter som en dålig kioskroman! tänker ni. Varsågoda att tänka så om ni vill. Närhet och ingenting annat än det, var vad det handlade om. Kärlek. Vad vi fick uppleva inatt är något som majoriteten av alla människor går igenom hela livet utan att uppleva.
Jag kommer aldrig, så länge jag lever, glömma hur han sedan mitt i allt som hände när vi var så nära varandra två människor kan komma, såg på mig med glittrande ögon i mörkret och sa: "Anna. Jag älskar dig" Aldrig har någon sagt någonting till mig med det allvaret i rösten och i ögonen och aldrig har jag reagerat så. Jag kunde bara svara "Jag älskar dig med" innan jag brast i gråt. Det fanns ingen anledning, men stämningen i den stunden var det starkaste jag upplevt någonsin och förmodligen också kommer att uppleva. Jag tror inte på ödet och sånt trams, men detta var näst intill en religiös upplevelse. Det magiska i situationen var att han upplevde exakt samma känsla av att vi befann oss i varandras medvetanden. Vi var båda två lika totalt blottlagda inför varandra på alla sätt.
Efter detta är jag fast. Vad han än bad mig just nu så skulle jag göra det. Det är inte på skämt eller tomma ord utan blodigt allvar. Jag är kär, och det var en känsla som växte fram under de här timmarna, men faktum är att det bara är en bonus. Så som jag, och vi, känner nu skulle vi kunna tillbringa resten av livet tillsammans. Jag hade nästan tårar i ögonen när han lämnade av mig och körde härifrån.
Vad fan är det som händer?!
Att jag ens skriver det här. Varför? Ingen aning. Men jag har lärt mig en sak på sistone; öppenhet är en positiv egenskap och jag skiter i vad ni tycker om vad som står här ovan. För mig var det den bästa stunden i livet och den förändrade mig. Ingen kan någonsin ta ifrån oss den här natten.
Kändis på blogg.se?
I tisdags kväll var Ted och Naffie här. Ted hittade min dagbok som jag skrev när jag var typ... ja, 12 eller något och läste högt ur den lika seriöst som om han läste in en roman som skulle säljas som ljudbok. Ja, herregud vad jag och Naffie skrattade. Vi bokstavligen rullade oss på golvet när han beskt läste saker som "och ja, det andra tjejerna på ridlägret pratar ju bara om en sak: sex" och sådana saker. Oj vad kritisk man kunde vara på den tiden då, haha, och så blev man än värre själv ett par år senare!
Igår var jag och Fia hos hästen (!). Mjo, det var vi faktiskt. Ja, visst kan vi samarbeta när det gäller hästen men när hon på kvällen ber Krisse ringa och och fråga om jag kan hämta henne i Ödåkra gick hon inte så lite över gränsen. Håll dig på lagom avstånd, här är inget förlåtet eller så. Att det som hände faktiskt var en bra sak för mig om man tittar bakåt nu kunde ju ingen veta av de två. Faktum är att det var just vad som behövdes för att göra mig fri men det var inte det som var deras tanke.
Det jag fick istället var bortom min föreställningsvärld. Jag är oändligt rädd om det.
Tänk att man kan säga så som vi sagt, att man kan känna så som vi känner.
Tid blir oviktigt, måsten kommer i andra hand. Dagar blir till veckor, blir till månader, men allt som spelar någon roll är att jag inte spenderar dem ensam. Jag är inte rädd för att tiden ska rinna mellan mina fingrar längre för jag känner att jag gör det bästa jag bara kan utav den. Jag lever som jag vill.
Som unga vuxna, inte tonåringar, planerar vi en framtid du och jag.
Det var knappt en månad sedan det började på allvar men tiden emellan oss är så mycket längre. Sekunder och timmar blir lika långa när våra tankar eller händer möts.
Du har lärt mig värdet i att vara någons glädje. Du har ett sätt att tränga dig nära och nånting hos mig låter dig göra det. Du har nycklar till ställen som jag inte ens visste fanns och ord du säger ekar i huvudet.
Det är desperation, det är längtan, det är mer än att vara glad, mer än att vilja ha.
Det är… vi. Helt enkelt.
Såhär äter man frukost!
Såhär äter man frukost!
Prinsessor på vift
Ja, det var just vad vi var det! Jag & Charre i baren på Arom. Shit, vi ser ut att ha kul. Jag i alla fall... Charre var orolig att hon skulle se ut som hon dreglade på bilden men det ser ju ut att ha ordnat sig, haha!
Charre, jag och CN. Vi ser inte lika glada ut här... vem har bråkat med oss? Haha. Ingen, men CN gjorde kvällens: Går emellan några som bråkar utan att fatta att det är det de gör "Ursäkta grabbar, skulle jag kunna få komma fram till baren?"
I lördags var jag och Charre hos Ina. Kul att träffa Jossie och Heather från klassen och så, men kände inte att jag passade in där riktigt. De är inte min stil när det gäller att festa och så vidare. Någon som var där menar jag. Jaja, det var trevligt i alla fall, men få hade tagit prinsesstemat på så stort allvar. Inte jag eller Charre heller, men vi hade ändå även valt kläder lite med tanke på det så när vi skulle ut bestämde vi oss för att behålla kronorna på för att understryka att vi inte brukar gå ut i den typen av kläder liksom… Vi var de enda som vågade det men jag lovar, som Charre sa: "Det blev succé med kronor, jag vet inte när vi fick så mycket kommentarer och folk som raggade sist". Dock sa hon något ännu roligare:
Jag: "Var är toan?"
Charre: "Vet du inte det, har du inte varit här?"
Jag: "Jo, men då var jag inte på toa."
Charre: "Vaa?! Du? Inte på toa? Va, hade du blöja på dig eller vad?"
Vi stack till Arom efter Ina och träffade Mackan i kön. Vilken kram man fick! Sen gick vi ner på Bulls och köpte drinkar. Vafan, så länge som man fick stå i kön för alla jävla VIP så hann både det ena och det andra rinna av en i regnet ju. Sen kom CN och sedan dansade han med mig och Charre hela kvällen. Och ja, Navel var visst också där men han kunde inte ens hälsa. Dålig stil. En fuller Niklas var också med på slutet, haha. Sen hittade jag en bild på gozzip när han och några andra sitter och ser allmänt skitnöjda ut, som jag skrattade då. Så typiskt honom liksom, haha. Så fick man en kaffeinbjudan till. Den ska jag se till att utnyttja, CN eller ingen CN med, hehe. Helst med såklart! Fast jag kan dricka saft eller nåt. Förlåååååt Alex, jag vet du blir besviken på mig när jag säger så men det går nog inte att lära mig dricka det! Jag gillar oboy…
Sedan satte jag och CN Charre i en taxi, före hela taxikön, haha, och sedan sa jag att jag skulle ta mig en promenad hem. Icke det nej, så jag hamnade på söder den natten också. Ingen dubbelsäng men med cider, förkylning och sömnbrist som samarbetade somnade jag på två sekunder ändå. Vaknade och fick åka fint hem i Merca. Inte var det lättare att säga hejdå för det inte, nej, så jag blev ganska försenad till pepparkaksbak hos mormor för 19:de året i rad. Ja, mormor och morfar känner sitt barnbarn så ingen förvåning här inte, haha.
Jag tänkte på det; vad olika mål människor har i livet. Här går man och funderar på vilken karriärväg man ska välja, i vilken stad man ska bo, vilken bil man ska köpa den dagen man har råd. Så finns det andra, som de jag träffade förra veckan, vars mål är ett liv som jag skulle förkasta. Ett jobb, vilket som helst, en högstadieutbildning, en egen bostad och ett liv fritt från droger och försörjningsstöd (f.d. socialbidrag). Det är ett liv jag skulle kalla torftigt och något som skulle vara ett minimum för mig men det är deras dröm. Så olika… och vi bor ändå i samma stad.
Sen finns det de som inte har några större mål alls. Som gillar att gå och trampa i samma fotspår och veta vad som ska hända nästa vecka, nästa år och nästa decennium. Jag skulle känna mig fången om jag visste vad jag kommer att göra om tio år.
Men åh, till helgen och till nyår vet jag vad jag kommer att göra och det lider jag definitivt inte av. Till helgen ser ni inte röken av mig, var glada om jag ens går att nå på mobilen! Haha.
Praktik för en förkyld prinsessa?
På måndagen träffade jag en föredetta missbrukare som just nu sitter inne för grovt rån. Ändå kunde jag inte låta bli att tycka om honom, kanske på grund av hans faktiskt ödmjuka attityd och han dessutom var slående lik någon jag tycker väldigt mycket om.
På tisdagen träffade jag något så ovanligt som en spelmissbrukare som vi var iväg till en expert med och på eftermiddagen satt jag på sjukhuset och var med på en vårdplanering för en heroinmissbrukare som ville bli inskriven på metadonprogrammet, och det kan jag säga att det är inte lätt att bli beviljad. Ser dock ut som han ska få det men jag får ju aldrig veta.
På onsdagen åkte jag och en av socialsekreterarna ner till behandlingshemmet Jabboks vad recovery i Hörby med en annan missbrukare. Jag hade blivit galen om jag skulle leva fyrkantigt på en gård mitt i skogen där det dessutom var kristen inriktning (därav namnet på stället) men så är jag ju inte missbrukare heller. På eftermiddagen fick jag lära mig allt om hur man räknar ut vem som ska få försörjningsstöd (socialbidrag). Så lätt och snabbt, men vilken makt man har över människor om man sitter på pengarna... scary egentligen.
Jag lovar, jag ska aldrig ens testa droger. Inte för att jag varit så sugen innan men jag har sett vad de kan ställa till med nu, särskilt heroin. Vilken jävla drog, tar verkligen över hela livet och förstör det för alltid, det är sorgligt att se.
Under hela onsdagen hade jag feber men det var bara att bita ihop om ett par Panodil. Torsdag och fredag valde jag dock att stanna hemma, det fick tyvärr bli så. Fan, när man har en stackars vecka praktik och det dessutom är skitkul!
Inatt sov jag hos Christoffer fast det inte var planerat. Men jag gjorde det inte med mindre än krav på dubbelsäng, garage och bögafrukost, haha. Min gentleman gick till och med själv och handlade den på morgonen. och på kvällen fick jag pizza av hans pappa som vi käkade med honom och hans sambo. Sen stack dem och vi fick roa oss själva. Ingen fara, det gör vi enkelt. Vi kan ju alltid snacka, vår specialitet. Vi kan snacka i timmar och ändå ha så mycket mer att säga när det är dags att lägga på eller gå hem. Det är ovanligt att man upplever det så. Samtalsämnet är inte ens det viktiga. Och vi kan snackar om allt, även om det är svårt eller jobbigt att säga, för vi tror båda på ärlighet. Ibland kan vi kanske till och med vara ärliga i överkant.
Imorse körde jag honom till Zurka när jag stack hem. Haha, tro inte att du får hjälpa mig med något om jag inte själv är säkert på att jag inte klarar det eller så säker att det är tråkigt att göra det. Haha, han vet kanske inte riktigt vem det är han har att göra med än. Det är en överraskning jag gillar att ge. Ah, han börjar kanske ana i alla fall.
Jag tappar tidsbegreppet och kontrollen när jag är med dig. Jag vet att du känner dig likadan. Som att vara full, sa du. Ja, något åt det hållet. Härligt men en aning skrämmande.
Ikväll är det party party hos Ina. Med prinsesstema, gud så snuttig jag ska bli då i rosa och vitt och med krona på huvudet! Suck, jaja man får väl ställa upp då, haha! Förkyld som man är så är fest kanske inte som mest motiverande just idag, men vem vet, vem vet? Vi får se vad kvällen kan bjuda på. Det ska bli kul i alla fall!
Tempelriddaren
Jag är en dålig bloggare nu för tiden, eller i alla fall en mindre aktiv än jag var. Om det beror på att jag har för mycket att göra och inte hinner eller för lite att göra och inget att skriva låter jag vara upp till er att tro som ni vill, haha.
I tisdags käkade jag middag med CN och hans pappa. Mums var det, men mätt blev man. Som tur är så är jag lite klokare än Zurka och slutar äta när jag känner att jag är mätt, haha. Tur det, så slapp jag gå hem och spy… haha, vilken story. Dessutom har jag lärt mig att en riktigt kass film bör få 5 Zurka i betyg och att man inte behöver öppna kranen när man ska tvätta händerna hemma hos Christoffer. Lärorikt, mjo då.
Lämnade in tentan i torsdags, puh. Det var sista riktiga tentan för i år. Trodde ni (som jag) att jag skulle få glida igenom resten av terminen? Haha, nopp, det blev inget med det. Nu blir det praktik i en vecka och sen ska man skriva temaarbete om det. Yeah…
Så i fredags var det utgång som gällde. Shit, hela Helsingborg var på benen och på väg ut verkade det som. Lön i måndags, kan det ha varit det som gjorde det? Först satt jag hemma hos Ida och drack lite öl och så tog vi bussen till stan och skulle träffa hennes kompis Sandra. På vägen sprang jag på Henke och hans konstiga arbetskamrat. Aja, Henke gillade mitt hår i alla fall! Sen stod vi på taket till Knutan och snackade lite skit och drack mera öl. Inte min idé om en förfest precis… men ja. Så stack vi in på Shakespeare och sen lämnade jag dem och mötte Charre. Hon hade hittat Sanna och hennes kompis på vägen så de följde med oss och tog stämpel på Tivoli. Som det stod ”PUTTE” av alla saker på. Varför ju det ordet, haha? Så stack vi till Barcelona, eller ja, nu mera Prestige och drack några cider. Då kommer Fia, Marielle, Navel och co. Var inte Barcelona stort nog för er också? I alla fall, så kom Naffie och Emma dit och sen stack vi till Tivoli och hoppades på att Naffie och Emma som inte hade stämpel skulle komma dit någon gång. Verkade svårt. Där inne träffade jag i alla fall några från min klass och Fredrik skulle såklart lyfta upp mig. Varför ska alla jämt bära mig?! Ser jag så… bärbar ut? Esmir och några andra träffade vi med och sen dansade vi lite med Sanna och dem. Så kom Mackan och Krisse gående och de blev värsta kramkalaset, haha. Saknar er faktiskt! Sen letade vi förtvivlat efter Naffie och Emma men allt jag hittade var att någon la krokben för mig. Jag visste nästan vem innan jag vände mig om.
Ja, sen dansade vi vidare och sånt och Naffie ringde och sa att ”Jag är med Linus för mina kinder har domnat”. Haha, jag förstår, jag förstår. Dock måste jag säga att Charre kom med kvällens kommentar:
”Där borta är Toilet.”
”Jasså, vart då? I polisbilen?”
Hahahaha, vilket intryck han måste ha gjort på Charre alltså! Det roliga i saken var att hon inte var i närheten av att skämta.
Sen kom Christoffer och hämtade mig och körde även Esmir och Charre hem till Esmir. Sen skulle vi säga hejdå… haha, gick inte fort som vanligt trots att vi skulle ses bara några timmar senare.
Igår var vi hemma hos honom först och kollade youtube-filmer. ”De e najs!” och så vidare, sen stack vi hit och käkade och som de idrottsmän vi är (är vi?!) drack vi Redbull. Sen satt vi och lyssnade på Winnerbäck och Symphony X. Mitt i natten hämtade vi mamma och sen sov han hos mig. Ja, han sov i sängen och vid halv 6 ungefär fick jag en näve i huvudet förutom att det var trångt och varmt. Då gav jag upp och bäddade med en kudde och överkastet på mattan, haha. Men efter att ha uppnått ett mål i livet så gick det fint. Imorse var det då bögafrukost och sen spenderade vi resten av tiden i mitt rum. Det är allt som behövs liksom. Naffie kom och sen var vi på bio och såg Borat. Haha, hjälp. Men se den om ni inte har gjort det.
”Får man klappa?” var en bra kommentar. Men ”tempelriddaren” var ett bättre ord, och dessutom mitt påhitt. Och inte bara ett bra ord faktiskt.
Lyssnar på Winnerbäck nu, så sjukt jävla bra texter! Han fångar känslor man inte reflekterat över att man hade eller inte kan beskriva så träffande att det nästan är läskigt.
Ibland säger en gest eller en blick mer än tusen ord, tänk på det.