Ja, det har varit en del av det på senaste, både för mig och andra. I helgen kopplades sånt bort dock då man gjorde sin första entré på Tivoli 20. Men jävlar, jag kommer inte gå dit en lönelördag igen, särskilt inte en där alla studenter just fått sina lån. Jag har 7000 blåmärken från knäna och ner, fortfarande! Ja, inte riktigt så många då, men ont gör det. Bland annat var det en trevlig brud som hoppade på min fot med stilettklackar (förvisso säkert inte meningen) utan att ens vända sig om. Tackar! Det är nästan så 20 + är ännu mer hänsynslösa än 18-åringarna. Kul hade vi dock. träffade massor av folk som jag inte sett på hur länge som helst. Marielle från jobbet på Scandlines, KA, AD-Danne med flera. Och så då Göran och Zurka som det dock inte var så himla länge sen jag träffade, haha. However, sen kom min alldeles underbart snälla och omtänksamma pojkvän och hämtade mig och till och med körde hem Naffie också. Vi tackar tusen gånger alla tre. (Mamma också alltså...) Dock fick jag bistå med husrum som tack men det gjorde jag mer än gärna! I övrigt var helgen ganska... slö. Men skit i det, jag fick ligga och mysa hos min tiger.

Sen började veckan igen och hittills har jag varit mycket duktig. Efter att ha pluggat hela dagen med Radde i skolan igår hämtade jag ut böcker och sedan Scandlineskläder på posten på två olika ställen (de jävlarna skickade tillbaka kläderna som de hade begärt och sen fick jag dessutom betala returfrakten också på 125 kr, man tackar). På posten träffade jag ingen mindre än Roger Davidsson, haha. Herregud, det var inte igår! Snackade lite om skola och vad som händer nu, känns som en del har förändrats sedan den tiden då man var ohjälpligt kär i killen! Haha, jag kan skratta nu, men då var det fanimig allt annat än roligt!
Idag ringde mobilen när vi satt och pluggade vidare i datorsalen. Det var Christoffer som undrade om han inte kunde få träffa mig på riktigt idag istället för att ringas. Självklart! Jag hade en hel del att plugga men det fick jag ta nu, lite sneare, istället. Vad gör det? Han gjorde som jag sagt att han fick göra och det glädjer mig mycket att han trodde på att jag menade det när jag sa det! Och det ska han ju, annars hade jag aldrig sagt det. (Lät det där invecklat?) Vi var bara ute och gick en runda och sedan stack han igen men det var så underbart att få träffa honom! Vad jag saknar honom så fort han inte är hos mig! Idag behövde vi ses liksom. Jag har lovat det förr men jag lovade honom något idag igen som jag kommer att hålla, till vilket pris som helst. Och det kan kosta mig... livet, på sätt och vis, om jag håller det. Och det ska jag. Sådana löften slänger man inte bara ur sig.

Förresten; Guns n' Roses - November Rain You got to love it. Jaja, jag är lite sen på det kanske men den är så jävla bra. Tur någon öppnar ögonen på en. Även när det gäller musik...

Jaha, då är det snart helg igen! Helt otroligt vad tiden går fort, speciellt för att vara i Januari. Det brukar annars vara årets längsta månad om ni frågar mig. I helgen... det blir nåt kul imorgon med Christoffer och Tivoli på lördag med Naffie & Hanna. Fuck Arom, det har jag ju sagt länge, haha! Ja... ska inte bli för kaxig innan jag har kommit in i och för sig, men ändå. På söndag ska jag och Fia tvätta jacka... jaja, haha.
Var på bio i tisdags med Naffie & Hanna och såg The Departed. Mycket bra, men mycket lång. Vi gick in 18.00 och kom ut strax innan 21.00. Invecklad intrig men en bra film! Sedan tassade Naffie i sina sommarskor och Hanna med mig bort till älsklingens hus som kom och öppnade i badskor och shorts. Folk har då ingen respekt för kyla nu för tiden! Haha. Naffie & Hanna blev hämtade och jag gick upp ett tag med Christoffer. Han hade visst varit på äventyr med papsen han, och Klas var ivrig att berätta. Haha, ja men det är härligt. Sedan fick jag skjuts hem.
Inatt sov han här på madrassen (han vann kriget om vem som skulle sova på den) och väckte mig med en puss på kinden klockan 5.50. Hade det varit någon annan än han kunde de ha räknat med en fet smäll, men för hans skull gick jag till och med upp då fast jag började 9.00. Äh, lika bra ju. Hann t.o.m. ta ut pengar innan skolan så jag kan köpa böcker. Och vem kommer rullande i en röd bil? Ja men gissa? För tredje gången på mindre än 2 veckor, haha! Rena timingen den här gången också, det är det som är det roliga. Hade det inte varit för att Nordea stängt sin automat hade jag aldrig sett honom. "Svineri jävla sosse" Jo, men man tackar, haha! Sen kom jag i tid till skolan!! Tänk er, jag! Får börja gå upp 6, haha. Eller inte. Somnade när jag kom hem och allt. Jag skulle ringt Alex idag, men jag orkade helt enkelt inte träffa nån idag kände jag. Äh, man är ju ledig imorgon! Då ska det i och för sig pluggas.

Christoffer ringde redan vid 5 för vårt dagliga samtal. Jag trodde att han skulle säga att vi inte kunde prata ikväll eller så när han frågade om jag visste varför han ringde så tidigt. "För att jag saknade dig" sa han bara. Åh, min tiger, min älskling, min Christoffer! Så otroligt omtänksam. Kan nog bara säga såhär egentligen:

If there is such a thing as "The one"; he is that one!



Är detta älsklingen eller? Mm, det tror jag att det är.
Den sibiriska tigern är den största av alla katter.
Alltså måste det helt enkelt vara han för han är katt och han är stor.
Logiskt.

I fredags var jag med älsklingen som kom och hämtade mig direkt efter jobbet. Sen fick vi igång Super Mario och spelade Bros 3. Yeah, skitkul ska jag ärligen säga fast det finns få personer som kan göra av med liv fortare än mig. I TV-spel då alltså... får jag hoppas! Sen var det nationalrätten i det Nilssonska huset till kvällsmat och ett Marabou på det. (Lägg märke till stavningen av Marabou). Choklad är goouu, precis som min tiger är. (Det är då Christoffer som är tigern som ni kanske förstår. Förmodligen en sibirisk sådan.) På tal om nada var vi och såg den nya Bond i lördags. Riktigt bra får jag säga om än med ett hyfsat orealistiskt slut, men det vet ni väl alla redan eftersom vi måste varit typ de sista att se den, haha. Bond har riktigt blåa ögon i filmen. Precis som Christoffer i verkligheten. Nu vecklade jag in mig här... ah, ni får fatta ändå.

Planen var att träffa Charre i lördags. Trodde jag i alla fall. Hon ringer halv 6 och säger att vi ska vara där 6. Vart "där" är vet jag än idag inte men jag antar att det inte spelar nån roll. I alla fall blev hon sur för att jag inte ringt. Skulle jag det? Ja, så blev det. Hela grejen fick mig att tänka över det här med vänner. Hon säger att jag aldrig tar med henne någonstans. True. Men, nu råkar det vara så att:
1. Om jag blir bjuden någonstans så känner jag sällan den jag ska till särskilt bra eller inte alls och vill därför inte ta med ytterligare folk
2. Mina vänner är så pass olika varandra att de enda jag kan kombinera med lyckat resultat är de som gått i samma klass tidigare
Ville bara påpeka detta för att försvara mig. Ja, men så kom jag också fram till en annan sak som var mindre kul att upptäcka men som jag egentligen vetat länge innerst inne: Det vänner jag har, och även pojkvän och ex, de har skaffat mig, inte jag dem. Alltså; det är de som skapat vår vänskap/förhållande från början även om jag senare hjälpt till att hålla det vid liv såklart. Tänk efter så inser ni att det är sant. Jag är dålig på att skapa relationer, men att behålla dem måste jag till min fördel säga att jag klarar rätt bra.

Allt är väl ganska bra i livet just nu egentligen. Med Christoffer är det helt underbart! Men ändå är jag inte så glad som jag skulle önska att jag vore. Mycket beror det på detta jävla skitvädret. Regn, regn och regn. Men nu kom lite snö och lättade upp det, det hjälper! Mest av allt är det dock mörkret, jag avskyr det. Det tar död på all min initiativförmåga, faktiskt. Jag orkar inte ta itu med någonting. Jag klarar det ett tag, men när jul och nyår är över brukar det bli riktigt jobbigt och detta året är inget undantag. Jag vet att jag borde söka ett deltidsjobb, att jag borde komplettera det jag ska av termin 1, att jag borde ringa till Scandlines och fixa en massa o.s.v.. Ändå har jag slängt bort en hel dag framför meningslösa serier på TV som jag inte ens minns i efterhand. Jag måste ta tag i mig själv nu trots vintermörkret. För trots allt finns det många ljuspunkter. Christoffer är nog en liten sol faktiskt om jag tänker efter! För vår framtids skull ska jag ta tag i allt. Yes, så får det bli! Imorgon är en ny dag. Has to be.

Inatt vaknade jag av att det stormade. Vände mig och fann Christoffers famn. Han viskade: "Tänk vad det är mysigt att ligga här och sova med dig när det är oväder ute". Somnade om och vaknade av att han sa att han gick ner och lät mig morgna mig. (Hur fan stavar man det? har jag aldrig skrivit förr.) När jag öppnade ögonen nästa gång kom han just in genom dörren. Sedan åt vi frukost och gick som vanligt och la oss igen. Sedan gjorde vi ett litet misstag genom att inte tänka på hur rummet såg ut när det visades bilder... eh, ja. I alla fall, sen stack vi och kollade på havet i hamnen, (vågorna piskade in över vågbrytaren i kaskader) solade, tankade och sen hem till mig och duschade här båda. Sen ville vi inte ha varken "kassler" eller "något lätt" som var erbjudandena hemma så vi stack och käkade pizza. Mycket god sådan, nog typ den godaste jag ätit, på ett ställe som jag inte vet vad det heter ens men som kommer att få fler besök! Sedan körde vi ut till Pålsjö och parkerade där vi stod för över 2 månader sedan på vår första... ja, dejt kan man väl säga. Satt där och snackade och sen körde han mig hem.

(Mellanstick) "Hela dan, varje dag", den är tuff! Ladda ner den vetja eller lyssna på P3. MTV går också bra, haha. (Mellanstick)

Vad ville jag säga med detta? Helt enkelt att vi inte har gjort så värst mycket idag. Ändå trivs vi så jävla bra ihop. Visst, jag är kär, han är kär. Mm. Men det är mer än så. Ingen har någonsin stått mig så nära, vetat så mycket om mig eller mina tankar. Och samma omvänt. Jag kan säga såhär; det är ingen som förstår till fullo mer än vi två vad det är vi har. Det finns de som anar men även om vi berättat allt kunde de inte förstå om de inte själva varit med om det. Inte vänner, inte föräldrar, ingen. De kan inte föreställa sig vår öppenhet mot varandra heller. Vad vi har är nästan för bra för att man riktigt ska våga tro att det händer. Vi har visst haft våra svåra stunder vi också men de har vi löst genom timmar av prat utan minsta hårda ord eller höjda röst. Vi bråkar inte i den bemärkelsen, vi har fantastisk sex, vi pratar om allt, vi trivs med vardagen ihop och så vidare. Men det är ändå känslan av att vara på så exakt samma våglängd och att det är absolut 100 % rätt utan minsta tvekan som gör det till vad det är. Vi har inte ens varit tillsammans i två månader och avslutar varandras meningar och uttrycker varandras tankar som om vi känt varandra hela livet. Detta känns som något så otroligt värdefullt att jag inte ens vågar hoppas på att få uppleva det igen med någon annan om det mot förmodan skulle ta slut någon gång. Ni kan snacka om ekonomi men det ska vi helt enklet lösa, och det kan vi också, för jag vill bo ihop med Christoffer och jag tänker göra det. Helst redan till hösten men så fort som möjligt.
Det dök upp något i mina tankar när vi satt där i bilen som lät alltför... ja, tillgjort poetiskt för att säga. Så då skriver jag det här så att alla kan läsa det istället. Smart... eh, ja, whatever, jag menar det i alla fall.

Jag ser min framtid i dina ögon

Ja, det har det varit. Eftersom jag inte träffat Christoffer varken måndag, tisdag, onsdag eller torsdag. Det håller liksom inte att göra så i framtiden... Damn, sjukt vad jag saknar honom när jag inte får se honom på så länge!
I alla fall så fick jag träffa honom igår. Yeah! Efter en lång dag i skolan också med redovisning på över en timme och så vidare var det just vad som behövdes.
Sedan var det förfest hos Matos, och det är vad man kallar förfest på riktigt. Jonas, Navel, Jag, Christoffer, Dennis, Matos, Zurka... var vi inte fler? Nej, det var alla. Hm, kändes som en hel fest för fasen, haha. Många timmar blev det där för jag och Christoffer trotsade regnet och gick hem till Matos redan vid 8. Det blev Tivoli sen efter 100 år i kö och efter det slutade kvällen med underhållning i form av en asfull kille som Matos slog ner och Dennis hjälpsamt sparkade i röven och jagade och fällde när han försökte fly. Förbannad var han i alla fall sen, den "stackars" killen alltså. Underhållning kallar jag det... faktiskt. Vaknade lite lätt bakfull i morse men det börjar ordna upp sig, som man säger. Fast inte i den meningen som han i Sällskapsresan uttrycker det, jag lovar. "Man var ju nykter i morse men nu börjar det ordna upp sig". Haha. Aja, anyway, nu ska jag hem och duscha, för jag sitter hos älsklingen och skriver, och sen blir det middag i Raus. Därefter får vi se vad kvällen har att erbjuda!

Den här katten alltså; jag. Jag blandar ihop dagarna men jag vet så mycket som att onsdag till fredag bodde min älskling hos mig. Vi lagade mat, fikade med pappa och Malin och så vidare. Levde vardagsliv. När han började 7 båda morgnarna gick jag upp med honom 5.50 och så åt vi frukost ihop. Sen gick han till jobbet, jag gick och la mig igen och sen lekte jag hemmafru och mötte honom i dörren när han kom hem. Underbart var det. Jag skulle gått i skolan också bara så vi hade fått känna hur det känns. Men det tar vi i mars; the ultimate test.
Sen tillbringade vi i stort sett helgen ihop. På fredagen åt vi med Lena och Björn, det vill säga hans pappas sambo och hennes son och på lördagen skilldes vi tillfälligt när jag var med Fia och Marielle i Mörarp och han med Matos och co på kvällen. Men först städade vi hans rum på dagen. Han har inte städat där alls sen han flyttade in för tre-fyra år sen. Under sängen är det aldrig dammsugit. Behöver det sägas mer? Hahaha. Men nu är det fint i alla fall. 
Efter Mörarp ville jag verkligen inte till Arom, jag lovade ju mig själv det för övrigt att det fick vara slut med det nu och dessutom var jag nykter för jag körde, och jag hade verkligen ingen lust. Fia och Marielle stack dock dit. Jag stack hem och så men så kom Matos med bilen fylld med Navel, CN och Zurka och hämtade mig och så såg vi en kass film hemma hos Matos. "Land of the dead". Se den inte. Eller jo, de första två minuterna. Jag håller med CN, orkestern var bara så skrattretande fast den säkert var menad att vara läskig. Sen sov jag naturligtvis hos Christoffer. Det blev en lång natt av snack och vi somnade inte förrän klockan var 8 på morgonen. Sedan vaknade vi vid halv 1 och fortsatte. Tillslut avslutade vi det hela med att gå en runda i stan innan vi åt frukost. Gissa om man var hungrig sen? Sen kunde jag inte slita mig och vi bara gick och slöade hela dagen vilket alls inte var så dumt. Klas bjöd på sina lövbiffar och sen körde Christoffer mig hem. på vägen diskuterade vi vår framtid och räknade på vår ekonomi.
För vi vill verkligen flytta snart, och vi vill flytta ihop! Stackars Klas måste nästan vara trött på att ha mig springande där jämt. Även om det bidrar till att Christoffer städar rummet och rensar garderoben, haha.

Ja, jag ska sluta lägga mig i vad ni gör förresten, det får stå för er. Jag vägrar bli inblandad och då är det bäst att inte veta. Basic facts kanske, men mer vill jag inte. Det kom jag fram till i helgen. Det jag redan vet är... hm, förbluffande. Ja, det är nog ordet. Över förväntan, fast under. Ja, ni fattar nog.