Typ. En blogg är en riktig egovärld. En hemsida som handlar om mig, mig, mig. Rätt coolt egentligen. Dock så är man inte en isolerad varelse som vandrar helt ensam på den här jorden (thank god) och människorna i ens liv påverkar ju en såklart varje gång man träffar dem. Därför borde den här bloggen handla mer om någonting stort kallat kärlek, eller Christoffer, om ni vill översätta det till en mer greppbar nivå. Nu förstår inte han alls poängen med varken blogg eller facebook eller överhuvudtaget internet som något annat än ett verktyg för att betala räkningar, boka biljetter, lyssna på musik eller hitta info. Och de som inte vill bli utlämnade på webben till allmän beskådan bör också slippa det. Därför förekommer han sällan som något annat än en självklar del av begreppet "vi" här, och på en och annan bild. Så kommer det nog att fortsätta, men däremot borde kanske vår kärlek få större plats här. Hade nog dock blivit tjatigt att i vartenda inlägg beskriva hur jag högaktar och älskar honom mer än något annat på jorden. Ändå blir jag glad när jag ser och hör om andra som också funnit inte bara en trevlig livskamrat utan den stora kärleken.

Efter den där decembernatten 2006 (läs Magisk natt från den tiden) så vet jag att det bara finns en för mig. Skulle jag någon gång förlora honom så skulle det vara helt omöjligt att hitta någon annan. Vem i hela världen skulle kunna leva upp till den "standard" som vi har? Vem skulle jag någonsin kunna prata med så som vi pratar med varandra? Om allt pratar vi, kanske till och med sådant som man inte kan prata med någon om, egentligen. Som vi kom fram till vid ett av våra många nattliga samtal; "att vara med dig är som att vara ensam, fast bättre" vilket innebär att man är sig själv utan minsta uns av fasad.




Mitt allt!