Jag heter Anna. Gustafsson än så länge, snart Nilsson. Kan nog så vara ett -sson-namn funkar överallt, men Anna Nilsson... känns ju verkligen orginellt. Alternativet är dock ännu sämre; att behålla Gustafsson. Funkar av flera skäl inte.

Hur presenterar man sig? Det är inte enkelt. På jobbet blir det allt som oftast "Anna - handläggare", som i biståndshandläggare och ett handslag. Punkt. På fritiden känns det nästan tomt att inte kunna lägga till en titel när man någon gång tar i hand. Bor med m2b (slå upp det på Bröllopstorget om du inte kan gissa vad förkortningen står för) och katt i radhus i Kattarp utanför Helsingborg. Drömmer om att flytta till eget hus på landet någon dag och leva ett äkta svenssonliv med hund och katt och barn (som tydligen många åttiotalister gör, läste jag någonstans). Som tonåring fick jag kalla kårar av att tänka på att livet skulle bestå av hus och barn och jobb och däremellan en eller annan charter till Kanarieöarna, men det verkar inte så illa längre. Tvärtom. Det finns väl en anledning till att så många väljer det livet? För tillfället njuter jag verkligen av livet som det är och konstaterar allt som oftast att jag har det fantastiskt bra och att jag verkligen är lycklig. Jag saknar ingenting just nu, utom möjligen tid, och vem gör inte det med ett heltidsjobb?

Eftersom jag är socionom måste jag klargöra att jag tror på människors egen kraft och förmåga och inte tror på förbud och tvång, jag är absolut inte den "vårdande" typen som vill ta hand om och ingen människoälskare i största allmänhet bara, men med stor respekt för de som inte gett mig en anledning att inte ha det. Följaktligen är jag inte särskilt kristen... haha.  Jag tror däremot på kärleken eftersom jag sett vilka under den kan uträtta, även om det följer tragedier i dess spår också.

Som person är jag... oj hjälp. Hur förklarar man något så komplext som sin personlighet på några få rader här? Det går ju inte, men jag ska ge er några hintar. Jag blir ofta först missförstådd som en blyg, snäll, känslig och högst alldaglig person. Jag vill inte påstå att jag är mer speciell än någon annan, men det döljer sig mer under ytan än vad folk förstår under de första månaderna som de umgås med mig. Jag är inte så jävla snäll alltid som folk först tror. Jag är en trogen vän om du förtjänar min vänskap, men jag är ingen dörrmatta. Däremot har jag ett stort tålamod med människor jag tycker om och jag är heller inte särskilt känslig och kan skaka mycket av mig utan att behöva anstränga mig så hårt för det. Äldre personer och män (vet inte varför) har ofta en förmåga att tro att det inte går att skämta med mig annat än med största försiktighet därför att jag annars tar illa upp. Helt fel, jag tål det mesta! De flesta som verkligen tagit sig tid att lära känna mig, för tid tar det, tycker mycket om mig, men inte alla är beredda att lägga ner det jobbet.

Hur tuff som helst är jag inte, om det var så jag fick det att låta nu. Vid tillfällen som man traditionellt mäter mod i är jag en riktig "harkrank" som pappa brukade säga. Jag är rädd för vatten, tycker inte om karuseller eller att ringa till människor, är lätt hypokondrisk och lider av klaustrofobi. Höjdrädd, farträdd och rädd för djur är jag inte, annars har jag de flesta vanliga fobier tror jag, plus ovanstående. Jaja, jag har i alla fall både lärt mig att simma, kan låsa dörren på toaletten, åka hiss och prata i telefon. Tro mig, det har kostat på att lära sig. Fast så feg är jag kanske inte ändå i så fall, om man får tro Nalle Puh: "Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd".

Nu orkar ni inte läsa mer ändå, så jag tror jag slutar här. Hoppas ni har lärt er något nytt om mig!

Var som jag sa att jag skulle på Make Up Store idag med Gabriella (som skulle på Sensation White i Köpenhamn ikväll) för att se om de var så mycket bättre än jag själv på att sminka mig. Ja och nej. Vissa saker hade jag kunnat göra lika bra eller bättre själv, som foundation/puder, concealer och mascara. Ögonskugga/ögonpenna var hon däremot riktigt skicklig med och ögonen blev jättefina. Hur jag ska göra med läpparna vet jag däremot inte riktigt. Minsta färg på dem och det syns väldigt mycket. Hon la läppenna och läppstift och det blev helt klar okej, men det skulle kanske kunna bli ännu bättre. Bara läppglas kanske? Ska nog ta en runda till Make Up Store här i stan också och se om de har några begåvade förslag på hur jag ska göra med det där. Vet fortfarande inte om jag ska sminka mig själv till bröllopet eller inte, får fundera på det. Ska nog ta och köpa en eyeliner i samma stil som den hon använde i alla fall, en mörkbrun som ger mindre skarpa konturer och som inte blir så hård som min svarta blir. Klart att det ska synas att man har smink på bröllopet, men det får absolut inte bli för mycket. Man fick handla för de 495 kr konsultationen kostade, men jag hade smink för 785 kr med mig hem, och än är det några saker till jag behöver köpa...

Girly-girly det där ↑ blev, men inför sitt bröllop kan man väl få vara riktigt tjejig emellanåt, även om det kanske egentligen inte är riktigt min stil?

Fick goda nyheter på jobbet. Först och främst kommer Inger tillbaka eftersom det ser ut som hon börjar bli frisk. Det var den bästa nyheten, även om det råkar vara så att jag sitter på hennes vikariat. Chefen sa dock att jag får stanna ändå under våren eftersom det kommer att finnas mycket att göra nu när vi inför LOVen, lagen om valfrihet (att man kan välja utförare av hemvård). Hon berättade även att hon tänkt sig att jag skulle stanna över nästa sommar. Vi får se, men det verkar ju i alla fall som att vi gjorde helt rätt som började planera vårt bröllop. Christoffer säger alltid att man förtjänar tur genom att försöka åstadkomma det man vill. Med andra ord; fast vi inte riktigt visste hur det skulle bli med jobb och om vi verkligen skulle kunna hinna spara ihop alla de pengar som behövs, så förtjänade vi den tur som jag nu hade genom att helt enkelt våga försöka. Det hade troligen löst sig på något sätt även utan jobb för mig, men det skulle kunnat bli riktigt kämpigt. Jag längtar så till den 14 maj! Imorgon är det ett halvår kvar...

Kass uppdatering kan man kanske säga att jag har bjudit på. Såg själv att senaste inlägget var för över två veckor sedan. Illa, illa! Förra helgens mest uppseendeväckande händelse var ZZ-topkonserten på fredagskvällen. Hade kanske hoppats på lite mer engagemang från deras sida, men de levererade helt klart! Tyvärr har jag blivit en riktig kontorsråtta och hade så ont i ryggen av att stå upp i tre timmar att jag faktiskt inte riktigt kunde njuta av sista delen av konserten. Någon som bjuder på ett gymkort?

I helgen blev det en riktig helkväll ute. Vi började med middag med Göran och Zurka på den nya grekiska restaurangen vid Mariakyrkan. Ja, det kändes underligt att sitta och titta på kyrkan och tänka att om ett halvår så... Sedan blev det verkligen en klassisk krogrunda. Vi hann med Bishops, Mogwai (trevligt ställe faktiskt), Gyllene Prag, Utposten och Bara Rock. Eventuellt fler ställen, eller nej, det var nog alla. Tror jag... På Mogwai mötte Björn och Matos upp och när Zurka och Göran övergav oss för sina tjejer fortsatte vi andra och hamnade till sist i Björns nya lägenhet. Och ja, för tillfället är den väl även Matos lägenhet. Där drack vi öl och whiskey och käkade Maxburgare och choklad till morgonen. Vi tänkte ta första tåget hem halv fem, men det blev ju på årets längsta dygn klockan halv sex istället. Då hade både Matos och Björn somnat i varsin hörna och jag och Christoffer försökte hålla oss vakna genom att slåss om vem som skulle bestämma musik.

Gårdagen blev med andra ord en lugn dag. Vi lyckades ändå vara lite nyttiga och åkte ut till Norra Häljaröd. Christoffer bytte till vinterdäck på Saaben medan jag försökte, och lyckades, lösa Klas datorproblem. Han blev riktigt tacksam eftersom det besparade honom mycket huvudbry på jobbet idag och jag vara bara glad att kunna hjälpa till. För en gångs skull kunde jag göra något för att betala tillbaka lite av allt det han har gett oss!

Bröllopsplanerna fortskrider långsamt, jag börjar nästan bli lite otålig. Vi letar band till festen, vilket visat sig vara svårt. Några är för dyra, andra har inte riktigt den musik vi tänkt oss på spelschemat, en tredje är upptagen det datumet etc. Men ett band ska vi bara ha tag på! Jag har också börjat på det tidsödande arbetet att skapa inbjudningskort. De blir faktiskt riktigt fina (även om jag inte kan skryta med att helt och hållet ha designat dem själv), men det kommer att ta evigheter att göra närmre fyrtio stycken, så ni behöver inte börja leta i brevlådorna ännu!