...hoppas bara att Matos och Paulina är okej. Oavsett så måste de ha upplevt skalvet som lär ha känts ända in i Brasilien. Kul att få semestern förstörd av en jordbävning och tsunami... Får verkligen hoppas att de kommer hem helskinnade!




Bild från GT.

...något nytt varje dag. Det är synd att säga att jag har tråkigt på jobbet, kommer hem helt utmattad varje dag. Det här jobbet låter så enkelt i teorin, men i praktiken så är det bara att inse att man jobbar med att passa in människor med helt olika värderingar, livshistorier och så vidare i redan färdiga system av regler. Ändå är socialtjänstlagen bara en ramlag, och det tackar vi de som skrev den för. Det dyker varje dag upp nya saker som jag inte har en aning om hur man ska hantera, helt enkelt därför att jag har med människor att göra, och de beter sig inte alltid som man väntar sig. För varje ärende jag lyckas lösa helt på egen hand, även de enklaste, känns det som att vinna på lotto eller så...

Man ställs också inför en hel del saker som kanske inte är helt enkla att hantera av andra orsaker. Jag träffade en person i tisdags som då såg ut att må ganska bra och som sedan visade sig vara död när jag kom till jobbet imorse. Det är inget ovanligt och man "vänjer" sig ju, men det påminner en onekligen om att man är dödlig och att det faktiskt inte är en så big deal. Man är ju knappast ensam om att ha ett liv som en dag kommer ta slut. Det är liksom ingen stor grej, det bara är så. Vad det sedan gäller att förlora någon annan, sorg och allt det där, det är en helt annan sak förstås. Men det är inte vad som i första hand slagit mig i alla fall.

Ja, då har man arbetat sin första dag som socionom. Okej, jag har ju varit på samma ställe och gjort samma saker innan, men då var jag ju faktiskt inte socionom om man ska vara krass. Tog inte en dag innan man var tillbaka där man var i somras, med allt vad det innebär. Har hänt en massa på arbetsplatsen, folk börjar, slutar och byter tjänster om varandra, men det känns riktigt bra att vara tillbaka. På onsdag är vi alla fyra sommarvikarierna där för första gången sedan sommaren och sista gången för alltid samtidigt. Kul att jobba med samma folk som i somras som nu har blivit ens vänner!

Helgen var lugn, tog en utflykt i snö"stormen" i lördags kväll/natt. Bara tog bilen och körde, körde. Hamnade ute vid stranden i Ängelholm bland alla isflak och sedan, plötsligt, hade vi hamnat på Hallandsåsen, men utan att ha vidrört motorvägen med ett enda hjul. Vägen vi hittade förde tankarna till Canada med snövallar och höga granar med mycket snö på. Himla mysigt! Svårare är det inte att fixa en romantisk kväll. Och så pratar man bra i bilen också. Som att promenera, men man får se så mycket mer. Som tunnelbygget, eller Båstad, eller Skälderviken täckt av is. I söndags firade vi farmor och farfars 60-åriga(!) bröllopsdag med att de bjöd på lunchbuffé ute och sedan tårta hemma, utan att berätta vad de firade, haha. Det listade vi dock ut ändå. Också ett bevis på att det inte måste vara så krångligt för att bli trevligt. Och trevligt var det faktiskt. Kära styvmor jobbade. Om det sedan har med saken att göra lämnar jag till er att tro vad ni vill om...

Är alldeles för trött för att lägga ner tid på att skriva här egentligen, men en liten uppdatering kan jag ju bjuda på. Har ett par inlägg på lager som jag tänker skriva när jag har tid och ork. Det kommer, det kommer.

Ja! (Om det nu är vad jag kan räknas som). Inte nog med att jag känner mig extremt utvilad och på g rent fysiskt idag, jag är dessutom inte arbetslös längre. Just det. Eller rent tekniskt så är jag nog det idag och imorgon också. Men måndag morgon, 8.00 på Myndighetsenheten börjar mitt vuxenliv på riktigt kan man kanske säga. Tänk känslan av att inte längre få ångestkänslor av att se en räkning eller av tänka på att det faktum att högtalarsladden gick sönder på festen innebär att vi måste köpa nya datahögtalare. Tänk att inte vilja skrika när man halar fram kortet på City Gross varje vecka. Det är frihet. Jag säljer så gärna sådan tid som jag just nu gör av med till ingen nytta här, och har kul stora delar av den! Ett bättre uppvaknande än ett telefonsamtal om jobb kan man nog knappt få. (Jo, om min Gou hade legat sidan om mig kanske, men han är och säljer sin tid i Göteborg just nu.) Och Elizabeth frågar om jag är glad! Glad är knappast rätta ordet. Prova överlycklig, extremt lättad, överväldigad...

Detta ska firas med att klorinstäda badrummet och äta frukost (kanske börjar bli dags) och sedan en middag på Cardinal ikväll med mamma och hennes arbetskamrater. Ja, det låter lagom upplyftande i text, men ska bli trevligt! Inte städningen då förstås...

Ja, jag vet att jag inte har uppdaterat det senaste århundradet. Och att jag alltid börjar min inlägg med "Ja", som för att bekräfta min egen rubrik... egendomligt. Men jag har faktiskt varit sjuk sedan i fredags och därmed inte gjort ett piss mer än legat i soffan/över toan/i sängen sedan dess. Eller jo, faktiskt kände jag mig bättre i söndags och satt upprätt i bilen på en vanlig hederlig söndagsutflykt med min älskling. Mölle och Arild är otroligt vackert på vintern kan jag berätta för alla er som inte bor där. Igår sov jag mer än Cisco (nej, det är ingen överdrift) och lyckades peta i mig ett glas vätskeersättning och en riskaka på hela dagen. Varför håller folk på med bantning, tarmsköljning och fasta när det finns riktigt rejäla maginfluensor?

Känns ändå lite mäktigt att hålla i de här papperna, kallat examensbevis, även om jag den senaste månaden fått lära mig vad de är värda på arbetsmarknaden, och det är inte mycket! De var här snabbare än väntat, faktiskt på halva tiden, men det innebär att jag kan få den lön jag förtjänar om jag nu hittar ett jobb någon gång. Verkar faktiskt ljusna lite på den fronten, men vi får se. Bilden är inte större av en anledning (det finns liksom ingen anledning att lägga upp mitt personnummer här) men ni ser vad ni behöver se, right?

Eftersom det alltid dyker upp konstiga tankar om nätterna satt jag och funderade på att man har minnen av saker som ingen annan i hela världen minns, trots att situationen innefattade en massa olika personer. Som en gång på dagis (jag var fem år) när fröken frågade vad vi ville ha i julklapp efter att vi läst Madickens jul och jag bara lyssnade med ett halvt öra, vilket innebar att jag svarade på vad Madicken, inte jag, ville ha. Jag tyckte det var hemskt att svara "fel", vilket innebär att jag arton år senare fortfarande minns det, men knappast minns en enda av de andra säkert tio personerna i rummet detta. Antagligen hade de glömt det innan vi lämnade ringen. Så minnet är rätt selektivt. Det är ju därför det är kul att prata om saker man upplevt tillsammans, det är alltid någon som upptäckt vad jag har missat och minns vad jag glömt och tvärt om. Jaha, så vad var min poäng med detta då? Ingen alls eller den som jag redan har presenterat.

Jag ska bespara er resonemanget kring den riktigt djupa filosofiska funderingen ifall något verkligen kan sägas ha inträffat om ingen av de närvarande minns det? Fast det har det väl ändå, med tanke på den oförutsägbara "butterflyeffekten". Det som hände kanske påverkade vad som hände sedan och så vidare ända fram tills idag, just nu. Jag avslutar helt enkelt här och går och lägger mig innan jag trasslar in mig mer, med att citera en okänd person ur världshistorien:

Människor kommer att glömma vad du sagt och gjort, men aldrig hur du fått dem att känna.

Äntligen ha syrran fixat det där körkortet. Det var på tiden, haha. Grattis!



2006... Har alldeles för få aktuella bilder på syrran... eller ingen alls upptäckte jag.

Ja, då var det en vanlig vecka igen. Intresse för intriger är stort i bloggvärlden kan vi konstatera i alla fall, med tanke på att besökarantalet ökat med hälften sedan förra inlägget, för att inte tala om sidvisningarna. Sedan det skrevs har det inte hänt mycket mer spännande i mitt liv än att vi var bakis och käkade kebab/pizza och kollade på nya avsnitt av Familyguy med Zurka och Emelie i söndags samt var hos mamma igår och käkade middag. Ja, och om någon minut borde vår nya frys anlända. Jag vet, sånt skapar inte läsare, men sorry, mitt liv är inte intressantare än så just nu, haha. Just därför bör man skriva om vad man tänker, inte vad man gör, för oftast är det interessantare på insidan.

Den här festen var inte riktigt, riktigt så kul som de vi brukar ha. Alla hade roligt, men det märks att vi bor långt från allt och folk pratade en del om hur de skulle komma hem. Sedan fattades det ju en del folk också tyvärr som var på kryssning, skulle spränga berg och hade åkt till solen. Inte för att det inte räckte med de som kom! Till sommaren får det bli pyjamasparty i trädgården hela natten. (Inte bokstavligen! Folk får sova över, men helst inte visa sig i pyjamas för mina grannar). Pappa hade visst en grill över som ska hit tillsammans med gräsklipparen. Märks det att jag börjar tröttna på snö nu?

Well, jag lovade ju bilder:


Nej, jag fyller naturligtvis inte min katt med öl på riktigt! Men visst ser han däckad ut?

Alla ser i alla fall ut att ha kul!

Dansas gör det alltid.

Haha, en klassiker.

Nej, de dansar inte, Johan lär Emelie grepp...




...som hon använder.


Men det gick inte lika bra för mig, fast det till och med syns att han hjälper till och bara väntar på att trilla, haha.


Zurka tog aldrig med Singstar som han lovat, fast vad gjorde det?


Paret. Fattas bara klänningen och en egen tröskel.

Konstigt. Alternativt: Vart håller hon handen egentligen?

Japp, det var en mycket rolig kväll igår som skilde agnarna från vetet så att säga. Började i god tid och folk droppade in lite efter hand som kvällen gick. Charlotte och Jessica hade dock redan från början bestämt sig för att de skulle vara här, dricka upp mitt vin som jag inte ens bjöd dem på utan som de hämtade alldeles själv ute i köket och skita i alla andra. Charlotte var bjuden, inte Jessica. Hade jag verkligen velat att hon skulle komma så hade jag bjudit henne när jag träffade henne i fredags. Jag har inget emot Jessica, men detta var en fest för vad jag i alla fall trodde var våra närmaste vänner och dit räknas hon inte. Charre tiggde dock (självklart i ett sms och inte ett samtal) om att hon skulle få komma. Visst, som sagt, jag har inget emot henne och om det var viktigt för Charre så för all del. Dock trodde jag ju faktiskt inte, fast jag egentligen borde anat det, att Charlotte skulle umgås bara med Jessica. Tror att hon pratade med mig i sammanlagt tre minuter eller så under de sju timmar som festen varade. En av grejerna hon passade på att säga (i första meningen) var "Hur kan man sjunka så lågt?" om en fyllegrej sedan i fredags som inte hade ett skit att göra med henne. Redan där började det.

Under kvällen festade jag med alla andra och hade hur kul som helst, trots att det var flera som körde bil och var nyktra. Tillslut hör jag Charre diskutera med Jessica om hur de ska kunna ta sig här ifrån så fort som möjligt och avslutar med "Vad fan gör jag här?". Jag sa detta till Emelie och fröken viktig kommer fram och säger att hon hör varje ord jag säger. Ja men så bra, det var inte någon hemlighet vad jag tyckte om det precis, vi går faktiskt inte i lågstadiet och står och viskar med varandra. Så ser jag Charre och Jessica stå och prata skit i köket (ni vet hur det ser ut, sånt syns) och tyckte faktiskt att jag hade blivit utnyttjad tillräckligt. Om Charlotte Buhre inte har kommit till mitt hem och vår fest för att umgås med mig eller Christoffer, så har hon inte där och göra. Jessica ville förstås ha skjuts av Emelie och säger samtidigt som jag går in i köket: "Tror du inte Emelie ska köra hem snart?". Inte nog med att de utnyttjar mig och min gästfrihet utan dessutom Emelie som har bil. Jag hade bara ett ord att säga till dem "UT!". Underbart! Härligt symboliskt också att slänga ut någon från sin fest, ur sitt hem, ur sitt liv.

Nej, de har redan fått för stor plats i det här inlägget redan. Eller Charlotte menar jag, Jessica är bara en birollsfigur. Resten av folket var helt underbara igår och visade sig lika mycket från sin bästa sida som Charlotte från sin sämsta. Dennis inte minst som sa så många kloka saker och Zurka & Emelie med alla kramar. Och "min" Emelie som stannade här till kvart över fyra imorse! Fattar ni? Av alla vänner jag haft genom åren har alla fallit bort förr eller senare eftersom de har visat sig vara något annat än vänner, men den anledningen lär inte dela på mig och Emelie. Tänk så många människor man måste leta bland för att finna en sann vän. Men det är sant som de säger: äkta vänner är som diamanter; sällsynta och ovärderliga. Man måste komma ihåg att vara rädd om dem.

Förresten, ni som tror att jag säger upp en vänskap på grund av en enda kväll där alkohol dessutom var inblandat, tänk om. Det finns självklart en historia bakom, och tillsist är bägaren inte bara full, utan rinner över. Det är dock sällan som man får chansen att ge någon en sådan sorti och jag ångrar inte att jag tog chansen.

Ska visa bilder från igår sedan när jag orkar lägga över dem från kameran. Längtar tills vi kan ha grillfest här i vår och i sommar och vara i uterummet och trädgården, det kommer bli kanon!

Ja, det undrar jag med! Dra åt helvete, det vore en välgärning. Det finns riktiga vänner, Charlotte, jag behöver inte sådana som dig. Tackar vet jag Emelie, och till och med Emelie, för den delen.

Ska röja upp här hemma lite så att vi kan röja till det igen ikväll och sedan ge oss ut och spela hockey med Isac samt spela världens roligaste spel; Super Mario Bros. Ikväll blir det fest. Helg är det bästa, ska se till att aldrig mer jobba då. Man kan inte sälja sin helg för pengar. Om det inte är snuskigt mycket pengar förstås för då kanske... Lägg märke till att jag bloggar på en lördag. Ska aldrig upprepas, jag lovar, för det är nästan lika illa som att jobba!

Jahaja, då var det slut på denna veckan också. Skönt, för på helgen slipper man ha ångest för att man inte har något jobb, eftersom alla normala människor också är lediga, sover länge och ligger och slöar framför tv:n. Verkar som om det har bestämt sig för att bli töväder idag, vilket jag inte alls uppskattar. Har grävt ner maten i trädgården som en annan ekorre (jag vet, de gömmer inte maten på marken utan i något ihåligt träd, men ni fattar ju vad jag menar) eftersom vi inte kommer ha någon frys på en vecka eller så, den ska bytas ut... Enligt lagen om alltings jävlighet borde det därför töa helt så att vi får slänga maten. Cisco gillar i alla fall snö. Eftersom jag som med allting annat är hopplöst efter i tid så har jag just upptäckt Movie maker och var tvungen att prova den. Så varsågoda:

Jag vet, min humor är väääldigt frånvarande här, men katten är ju i alla fall söt, right?

Vad som däremot verkligen var kul (i alla fall när man är trött och ska sova och samtidigt läser Människor det varit synd om) var Christoffers kommentar när han går upp och ser Cisco sitta framför datorn som han dessutom har lyckats sätta på igår kväll. "Han ska nog porrsurfa, jag sa ju att han snart är könsmogen" utan minsta min som förråder att han skämtar. Vad som i samma historia är läskigt är att datorn var avstängd när jag gick upp imorse... vem vet vad Cisco egentligen gör när vi sover?

...kan faktiskt vara en fördel. Visst, det blir ju lite jobbigt om man behöver det man har lagt hemma hos någon, men man kan också se till att folk glömmer saker här. Det innebär nämligen att man får gå på och får spontanbesök! Igår kom Matos förbi och hämtade sin tröja och snackade lite. Kul när man bara satt här och väntade på att Christoffer skulle komma från träningen. Lyckosten ska spendera tiden från imorgon till femte mars i värmen i Chile. Usch, sotis! Imorse kom sedan vår "hustomte/fixarfrasse", allmänt känd som Kalle från Hbghem (en av de vettiga från företaget, mycket trevlig) och lagade vår frys och kollade till vår panna också, så blev båda de sakerna fixade. Vid lunch kom sedan Klas och lämnade tillbaka termosar som vi glömt och en bok som han säkert hade tänkt att Christoffer skulle läsa men som jag genast satte tänderna i. Läste ut sista Narniaboken inatt (nu kunde jag inte få dem att räcka längre, hur jag än försökte) så det satt fint med en ny bok. Människor det varit synd om är ju en lovande titel. Får se om jag tycker den är lika kul som han tyckte.

Tack vare glömda saker får man anledning att hälsa på. Vi var och lämnade stolar hos Christoffers mamma och hade en mycket trevlig dag där för ett tag sedan. Så återstår också ett par innetofflor som ska återbördas till farmor & farfar, och vips har man en anledning att hälsa på dem också. Jag uppskattar verkligen spontanbesök, så varför skulle inte andra göra det, men det känns ju bra om man har ett svepskäl för att dyka upp, eller hur? Jävlar vad svensk man är. Jag trodde att vi flyttat till världens ände (typ), men folk verkar hellre dyka upp här än på Goldsmith avenue. Johan var den enda som bara dök upp där, på två hela år! Och det gjorde han en gång, osäkert och medan han bad om ursäkt omkring fem gånger. Nej, skärmning, ni vet var min brevlåda bor! Just keep coming.

Verkar ha vaknat upp till en mycket bättre dag idag. Gårdagen avslutades med att jag inte fick ihop madrassöverdraget som jag hade tvättat och satt till halv tolv på natten med tändare och sax och fixade dragkedjan. Jag lyckades, men det var kanske idag om man ska vara nogräknad? Jag sa ju det, borde hoppat över gårdagen helt!

Det har varit en speciell vinter får man säga. Eller snarare: det har faktiskt varit vinter. Höll på att inte komma hem igår från Krisse & Fia eftersom det var full snöstorm ute. Det snöar idag också, och det är bra. Frysen har nämligen gått åt helvete, men nu kan maten i alla fall stå i trädgården i kassar och likna sopor och störa grannarna medan man väntar en vecka eller så (?) på att Helsingborgshem ska fixa/byta frysen. Idag borde jag verkligen ha stannat i sängen. Ni vet, en sån dag.

Vaknade försent, skulle ringa Hbghem och felanmäla, tror ni det gick? Nej, just det. Blev kopplad både hit och dit utan att det hjälpte ett dugg. Felanmälde på internet vilket kommer innebära att det kommer dröja århundranden innan det blir fixat. Sedan skulle jag tömma frysen och då har allt nästan tinat sedan igår då det fortfarande var minusgrader där. Hallon och blåbär som legat länge i frysen gör vad när de tinar? Ja, just det, rinner. Har blåa fläckar på mina vita byxor, som jag, fan också, glömde att slänga in i tvättmaskinen med vittvätten som är igång nu. Har också blå fläckar på tapeten i sovrummet, hur i hela helvete det nu har gått till. Medan jag sitter och skurar väggen gör katten vad? Mm, kissar ner hela sängen; båda täckena, lakanet och madrassen. Tror ni att han åkte ut med huvudet före i en snödriva kanske? Japp.

Borde egentligen göra något på jobbfronten idag, men törs man det? Nej, då går väl det också åt helvete. Tur att man inte tänker gå ut på hela dagen, annars hade man väl krockat bilen eller kört över grannens katt. Vissa dagar borde man få stryka i kalendern och bara stanna i sängen. Så godnatt, tror jag går och lägger mig och hoppas på en bättre dag imorgon. Just det, både madrassen och täckena är ju i tvätten så det går inte heller. Just great.




Gårdagens snöstorm

Jaha, då hade man tid att sätta sig här igen. Fredagen blev faktiskt bättre än väntat, med Alex fest på Bakom. Blev tyvärr ingen karaoke för min del och jag gjorde väl en sak som jag inte riktigt förstod varför jag gick med på, men i stort sett var det en mycket lyckad kväll. Alex fick en fleraliters champagne (okej, mousserande då) i födelsedagspresent, stod uppe på scenen och hällde hälften över de som stod nedanför och resten över sig själv, så jag tror att han hade en bra kväll. Somliga andra hade en mindre bra kväll. Flera bråkade eller spydde utanför som under vilken kväll på kära gamla Tivoli (som blivit tillhåll för yngre förmågor) som helst. Själv var jag inte särskilt full och hade dessutom privatchaufför hem, så min kväll var toppen. Många som man kände och hade roligt med.

Lite segt var det ju dock att gå upp fem timmar efter att vi lämnat festen och jag kände mig inte direkt i toppform på väg ner till Tyskland. Halt som fan var det också, särskilt i Danmark. Bilen tappade greppet utan att varken gas, broms eller ratt var inblandade. Polerad blankis med snö ovanpå... det tog sin tid att komma fram. Fick dessutom ligga bakom flera plogbilar som körde på rad på autobahn i ca 30 km/h under någon timmes tid. Förresten var målet Hannover. Det var en okej stad, men inget turistmål i sig precis, fast hotellet var både finfint och billigt. Ångrar verkligen inte att jag följde med, men att resa 9 timmar i vinterväglag var det hela kanske egentligen inte värt. Fast resan är ju målet, eller hur?




Well, jag låter bilden tala.