Ja, så här bra var det länge sedan jag mådde. Sen i våras åtminstone. Det enda som är tråkigt med den saken är att mitt liv inte längre är en dokusåpa som under den senaste tiden, eller senaste åren faktiskt. Bra för mig; tråkigt för mina trogna bloggläsare. Men man ska inte vara sådan, historien med Fia och Navel may be over, men det innebär inte att den är det med Toilet och Jonas och co. Tro mig när jag säger att det inte är slutet detta även om det lär dröja med en fortsättning. För även om jag inte har några som helst bevis så brukar jag, oturligt nog ibland, alltid ha rätt i såna spekulationer. To be continued.

Ja... skolan är lite tuff just nu, inte för att vi har så väldigt mycket att göra även om en tenta kommer på fredag men för att det känns som jag behöver ett lov för att inte tappa sugen. Äh, det kommer snart! Liksom en planerad resa, vart vet vi dock inte än, haha. Så skönt att fly iväg, om än inte så långt, om än inte så länge. Och att göra det med dig. Yeah. Äntligen någon som vill göra saker och som dessutom ser till att det inträffar. Vilken drivkraft. Men man måste stanna upp och njuta också, man får inte glömma att leva i nuet. Det har jag verkligen lärt mig att göra där ute i Ödåkra, man blev ständigt påmind att inget varar förevigt. Jag vägrar tänka längre än en vecka fram i tiden annat än när det gäller sånt som nästan är garanterat, typ som att ta socionomexamen och så vidare. Det är enda säkra sättet att kunna njuta av här och nu fullt ut. Och det gör jag idag. Fick just ett samtal från Emma som sa att vi var lediga imorgon, wiiieee! Ovanpå allt med Christoffer, att det snart är jul, att... ja, mycket, så mår jag bara så bra! Jag önskar jag kunde dela med mig av det. Fast på sätt och vis gör jag ju det. Jag delar det med honom. Och ja, Naffie också. Lever vi spegelliv eller vad är det frågan om egentligen? Vi går igenom ungefär samma sak samtidigt, mår dåligt samtidigt, träffar varsin kille samtidigt, mår bra samtidigt och blir tillsammans med dessa killar på samma dag! Oh my god, haha! Nästan så det är läskigt.

Hela kvällen har jag spenderat sittandes på golvet. Ja, det är sant. Lyssnat på musik, snackat och gjort absolut ingenting. Men ändå; helt perfekt. Bara så, det finns inget mer att tillägga liksom.
Grannen sa som vanligt: "Tjena, granne" när han såg mig när CN stack efter att vi med gemensamma krafter slitit oss. "Var det pojkvännen eller?" "Japp!" Återigen, bara så. Damn, kan det verkligen vara sant att det är så här enkelt men samtidigt inte tråkigt på något sätt? Ja, helt uppenbart är det faktiskt möjligt.
Jag känner inga händer idag... för få timmar? Men jag känner annat.

Jag har tänkt på en sak som jag bara måste slänga in här också. Det som bloggen är till för. Tillfällen då man gråter är bara tillfällen då man på något sätt känner frustration. När man inte kan göra något åt den situation man hamnat i så gör man det enda man kan; gråter. Bara då, tro mig för jag har testat min teori i år sedan jag kom på den. Det var länge sen jag grät nu. Jag som ärligt talat gråtit nästan dagligen under hela hösten. Ja, inte in public 95% av gångerna alltså då. Såklart.

Hjälp vad jag har blivit öppen då. Vad gör du med mig, Christoffer? För det är nog ditt fel. Haha.

Dagens, lätt:

Anna . säger:

på torsdag ska jag kanske vara med ida och passa min lillasyster

Alex {Den som frågar riskerar att verka dum i fem minuter. Den som inte frågar förblir dum hela livet} säger:

       Din lillasyster? Kan inte Fia ta hand om sig själv?

Japp, nu är jag officiellt en frukostbrud!
Och inte nog med det, jag råkar dessutom vara tillsammans med myntaren av begreppet; Christoffer Nilsson him self! 18 november. Inget datum man kommer glömma.

Vi har nyss spenderat nästan ett dygn tillsammans. Först var vi och de där paren på 50 + ute och gick i Pålsjö. Vårt ställe nu nästan ju men dock höll vi på att gå vilse för vi har tydligen lika dåligt lokalsinne båda två, bara på olika sätt, haha. Sen satt vi i bilen och samlade mod inför vad vi tänkte göra sen. Ja, egentligen vet jag inte ens om jag vill säga det. Nej, det skiter jag i, haha. Men jag kan säga såhär; om jag nån gång ska vara otrogen när jag är gift så vet jag vad jag ska göra nu... (Har ju dock inga planer på det förstås). Okej, jag vet att det inte blev så svårt att räkna ut det nu, haha.
I morse käkade vi frukost tillsammans och jag blev därmed officiellt frukostbrud. Gött! Sen körde vi ner till havet och satt bara i bilen ett tag medan vi observerade en man som kom körande, samlade tång i sopsäckar, skulle skölja händerna i havet och blev våt upp till axeln och sedan slängde in säckarna och stack. Okej, liksom?!

Jag och Christoffer har på sätt och vis känt varandra i 3 veckor exakt idag. Utan fest och sprit och andra runt omkring. Det känns som ett år eller som en timme. Det finns på något sätt en öppenhet som gör att nästan ingenting är pinsamt. Inte ens att hämnas på höga priser... om vi säger så. Jag kan inte förstå att det kan gå som det faktiskt gjort, så snabbt som det gjort. Det är helt underbart. "Jag känner mig helt rusig" var nog ett mycket bra uttryck. Jag sitter och lyssnar på System of a down i bilen (jag!) och tycker dessutom att det bitvis är skitbra... det borde säga en del faktiskt. Det och att vi bockat av att bo ihop och resa nånstans på listan av diskussioner. Sen får vi ju se vart verkligheten tar oss.
"För bra för att vara sant. För bra för att hända i verkligheten" är textrader som slagit mig faktiskt. Just när en del av mitt liv rasar samman till ett skitigt ingenting, kommer detta från ingenstans och ger mig något att vara glad över. Det är en jävla förvirring och en storm av känslor men mitt i allt är jag faktiskt just bara glad och inget annat. How wierd is that? Jag är inte längre inblandad i vad de sysslar med ute i Ödeåkra och det är en lättnad som det inte finns ord för.

Tu amor será mi alivio, te voy a enamorar. Ja du Christoffer, hur bra var du nu på spanska? Hihi.

Igår var jag med CN på kvällen. Hans familj var i Sthml och såg HIF vinna cupen så vi hade huset i Raus för oss själva. Vi spelade Playstation 2 och ”Pone Joels” (Wales målvakt) blev favorit vid straffläggningarna. Vilket jävla namn, haha! Sen satt vi och lyssnade på musik och snackade en om allt mellan himmel och jord. ”Mannen är den nya kvinnan.” Ja, sant kanske, haha. Jag fick även höra något som ingen sagt till mig innan. Menat, jo, men inte sagt.

Idag var jag hos hästen med Fia och hamnade från början mot min vilja hos Krisse. Sen kom Johan också och vi hittade Mackan gående på vägen. Även lille Kecke var med på ett hörn. Så hittade vi en kundvagn och så var allt plötsligt skitkul. Jag har lärt mig att man inte ska leka med sådana (sist jag var med på såna lekar slutade det på akuten för min del med ett knä som behövde sys) men Mackan var som vanligt den som ställde upp på dumheterna, haha. Det slutade för hans del, inte oväntat, med att kundvagnen välte, Mackan fastnade och blev släpad efter bilen några meter och fick ett hål i långkallingarna, haha! Dock även en skrapad rygg. Han är lite av en Jackass den killen alltså, haha, men han är härlig!

Så pratade jag med CN i telefon, länge som vanligt, och sen kom Navel, Rikard och Terra. Så stack vi till McDonald’s för andra gången idag och Navel, Terra och Fia käkade. Navel och Johan höll på att krocka uppe på Berga, jag och Rikard som satt i en egen bil bara höll andan medan Fia och Terra som åkte med Johan skrek som idioter enligt historien. Vem vet vad Navel gjorde? Läskigt. På vägen tillbaka insåg jag att Rikard vet lite för mycket om exakta delar av mitt sexliv, haha. Gissa vems fel? Jaja, jag var med när han berättade det en gång så det är väl så dags att klaga nu… Jag, Navel och Rikard snackade lite när vi kom tillbaka till Krisse och väntade på sista bilen. Sen körde Terra mig och Fia hem.

Kontentan av detta? Ja… oförglömliga minnen väcktes till liv när alla var där. Så sjuka grejor vi har gjort! Terra var dock inte en del av det. Och jag har förlorat det. Faktum. För jag har förlorat det som var klistret och känslan i det, båda två. Jag har hittat nya delar att bygga nåt nytt på å andra sidan. Kanske kan det också bli bra, men på ett annat sätt förstås. Vad som sas på msn fick mig att tro mer på det.

Ni vet känslan när man var liten och hade sjukt kul när man hittat på en lek? Och sen försökte man avbryta och återvända till samma lek några dagar senare. Det gick aldrig, det blev inte detsamma. Det konstiga med det här gänget var att vi återskapade en sån känsla varje gång vi sågs men leken skiftade.

I morse vaknade jag halv 7 av ett sms från Karin där hon skrev att Zorina nog behöver det där skrittäcket vi köpte till henne igår i det här vädret. Jaha, ja lite kallt och regnigt kan man ju säga att det är tänkte jag, gäspade och somnade om. Vaknade halv 9 och kommer ut i hallen. Utan linser ser jag knappt handen framför mig men färgseendet är det inget fel på ändå och vitt känner jag till vad det är. Och betyder. Det var ju fan snöstorm ute! Herregud, den långa, mörka, råkalla vintern är här. Även om det är en månad kvar enligt almanackan.

Jaha, igår gick man upp halv 6 på morgonen, sminkade sig aning slarvigt om man säger så, drog en borste genom håret och drog på sig mjukisbyxor och en tröja. Klart för avfärd. Cyklade hem till Fia i regnet och var där klockan 6. Tio över eller så hämtade vi Marielle med bilen och sedan Charre nere i Ramlösa fem minuter senare. Efter en tur på Statoil där vi tankade bullar satte vi siktet på Ullared. I med farthållaren, på med vindrutetorkarna och somna inte. På vägen upp var det inte så farligt med tröttheten ändå även om vi hade hunnit en bra bit innan det ens började ljusna. Vi började bråka om vägen någonstans i Halmstad. Marielle menade att vi skulle svänga av redan här, Fia sa nej och jag och Charre visste inte vad vi skulle tro. Vi fortsatte. Vi hittade Falkenberg utan svårigheter (snarare svårt att missa det…) men svängde av mot Falkenberg S. Stoooort misstag. Ringde till pappa och frågade men han var till föga hjälp. Hittade tillsist en Statoil och Marielle och Fia gick in för att fråga om vägen. De kom tillbaka och asgarvade åt den stammande och något efterblivna stackars killen som stod inne på macken men vi litade på honom trots hans sinnestillstånd och kom rätt tillsist efter att ha ätit McDonald’s frukost och köttbullemackor. Hälsosamt ju… haha. Därefter blev det riktigt ljust.

Så kom vi fram och utan att behöva köa gick vi in. Ganska snart hade jag och Charre tappat bort Fia och Marielle men vi dök in i klädhavet och höll oss nätt och jämt flytande med det enorma lasset kläder vi skulle prova och alla mina 10 sms som olika människor skickade. Ja, på mindre än 4 timmar. Det är smsterror nästan. När vi kommer till provrummen står det säkert 15 pers i kö och en skylt ”Max 7 plagg per kund”. Oh, god! Det blev en rensning i vagnen, och tre… och provande av tröjor utanför provrummen. Så fortsatte vi till hästavdelningen där jag skulle prova ridbyxor. 2 stackars provrum och en kö som inte rörde sig över huvudtaget. Så vad gör man? Jo, man tar ett hästtäcke från skyltningen, sveper det om sig och sen provar man, haha. Två pensionerade tanter stannade för att titta på tränsen bakom mig och smålog överseende:

”Ja, det där var ju ett bra sätt, bara man inte är blyg!”

Konstiga blickar fick man kanske men jag fick mina ridbyxor så att vi äntligen kunde träffas alla 4 och gå ut och dricka. Törstig man blir av shopping, haha!

Marielle skulle ha ett fransk hotdog-meal och frågar om det finns Ramlösa att dricka.

”Ja, burk eller flaska?”

”Ah, ta flaska.”

Så försvinner hon i luckan in i kiosken någon sekund och sedan sticker hon ut huvudet och frågar Marielle vilken smak hon vill ha.

”Eh… på hotdogen?” svarar Marielle.

Hahaha! Jovisst, såklart undrade hon om du ville ha en korv med smak av citrus eller skogsbär…

Sen var det in och fortsätta. Sjukt billigt är det ju. Fotoramar som kostar 20 kr styck här kostar 4 kr där o.s.v. De sålde trosor för 1.95 kr. Tala om engångs, det är dyrare att tvätta dem än att kasta dem och ta ett par nya…

Vid 3-tiden var vi klara. Charre tyckte att det blev så billigt i kassan (bara 2 400 ju) att hon var tvungen att gå in och köpa ett lakan till. Och sedan gå till Scorett och köpa ett par skor. Jag tyckte 1 500 var billigt, men dock mycket, haha. Marielle är jag besviken på. Hon var på Ullared en hel dag och handlade för 366 kr! Hur lyckas man ens? Teach me? Haha.

Sen stack vi till Charlie Chaplin i Falkenberg och åt pizza som traditionen är. De stackars falkenbergsbor som satt vid bordet sidan om (två unga killar) hade nog mycket att fundera på när de gick därifrån. Fyra tjejer som pratar skånska och som diskuterar saker som ”valska” (hitta Nemo), hur man ser att någon är gay och Crazy Frog, säger namn som Toilet, Runko, Navel och Skalman och dessutom skrattar hejdlöst och åt skämt som är på nivån Marielle-Fia (det vill säga typ ordvitsar…) Hahaha. Ja Fia, vi vet att du inte tål Cola men ändå!

Så körde vi hem, eller hemåt. För vi hamnade fel igen. Ca 100 gånger… Men tillsist hittade vi motorvägen och då var det redan mörkt igen. Körde ut till stallet och släppte av Fia hos Krisse, sedan hem och lämnade Marielle och Charre.

När man kom hem fick man packa in alla saker och sedan sätta sig med tentan. Yes, verkligen vad man känner för efter en dag i Ullared… Sen ringde Cn och snackade bort en hel timme av min tentatid. Tur du har kompis, kompis, haha, annars hade du blivit fattig! Jaha, klockan halv 2 eller så var jag färdig med tentan och nu är den i alla fall inlämnad och klar. Nöjd? Nej då, men man får väl i värsta fall göra kompletteringar. För att fira gick jag och Fredrik ner på stan och tog en hamburgare efter att Fredrik köpt en ny skjorta och jag ett par vantar. Utan dem hade man ju frusit fast i styret på vägen hem…

Nu ska jag ut till Zorina och sen rufsa lille Kecke i håret och säga grattis. Liten är inte så liten längre i och för sig. Eller jo, haha.