Jag kommer nog att bli en bridezilla innan bröllopet är här, tyvärr. Fram tills nu har jag tagit det ganska lugnt, inte stressat upp mig över småsaker (vilket jag lovat mig själv att låta bli att göra) och tagit en sak i taget. För inte särskilt länge sedan kom jag plötsligt på att om ca fyra månader kommer jag att vara gift! Och god lord vad mycket saker som är kvar att fixa tills dess!

I måndags lämnade inbjudningskorten Kattarp och idag tror jag att de flesta har landat i brevlådan hos nära och kära. Fyra par vänner har redan tackat ja, så vi blir i alla fall tio stycken på bröllopet. Haha. En god början! Imorgon ska vi träffa det tilltänkta cateringföretaget och till helgen blir det bröllopsmässa, precis som nästa helg. Förhoppningsvis kommer vi hinna åka och titta på ringar också i helgen, känns som att det börjar bli dags.

Idag kom klänningen äntligen! Nu ska jag bara snabbt ha tag på ett par vita skor (hur ska det gå till mitt i vintern?!) så att jag kan komma in till butiken och börja göra ändringar. Ska bli kul att få se sin klänning efter så lång tid. Jag hoppas att jag kommer tycka att den är lika vacker nu som jag tyckte då!

Frisör har jag fortfarande (och ännu mer nu) panik över. Ska gå och klippa mig i nästa vecka tänkte jag, så kanske att jag pratar med den frisören om uppsättning också.

Jag måste börja tänka på och prata om annat också... helst. Bara det att igår träffade jag Emelie och pratade med henne om bröllop och idag träffade jag Anna och Annika och pratade om bröllop. Det är ju så kul att det är omöjligt att låta bli att prata om! Dessutom måste jag skylla lite på mina fina vänner som hemskt gärna vill höra också.



40 stycken kort... á minst en timmes arbete, blir... en hel arbetsvecka! Inte kontigt att det har tagit tid att få iväg dem. Men nu är det på allvar alltihop! No retreat, no surrender.

...som ni kanske väntat på. Håll koll i brevlådan, ni som tror ni förtjänar det. Haha!

Det blir mycket tjat om bröllop snart, jag tror att jobbet med att få ihop detta kommer att intensifieras en under tid framöver, med början imorgon. Det kommer också snart ett inlägg med titeln "Day 03 - Your parents", men just nu är det inte riktigt läge att skriva det inlägget känner jag.

Käkade förresten sushi till kvällsmat idag - från sushibutiken på Badhusgatan som enligt tips ska vara bäst. Och det var bra! Sushi är något jag aldrig trodde att jag skulle fastna för, men det är faktiskt gott! Kuriosa: Sushi betyder "smaksatt ris".

...är det här året. Över en vecka sedan vi kom hem från Sälen då också, uppenbarligen. Vart tar tiden vägen? Bara 51 veckor to go, och sedan är det 2012 och jorden ska gå under. Himla trist om det vore sant!

Sälen var helt fantastiskt! Christoffer blev också biten av snömonstret och har börjat drömma om skidsemester i Österrike. Ja, inte mig emot, det har jag sagt länge! Vi hann med sjukt mycket också trots att vi bara var borta söndag till torsdag. Skidor (a fan), snöskoter, hundspann, icekart (gocart på is) och middag hos Christoffers farbror och hans familj som också var i Sälen och åkte skidor. Kul är det också att man börjar bli bra på att åka skidor. Märkte att jag och Christoffer plötsligt åkte om de flesta andra även i de röda backarna och hängde med bra i de svarta förutom vid de verkliga stupen. Det var dock mer feghet är problem med skidåkningen, i alla fall för min del. Jag tycker inte om att titta ut över kanten och konstatera att det bara finns en väg att åka, och det är ner för något som ser typ lodrätt ut...




Min julklapp; hundspann rakt ut i ett helt orört naturreservat. Så... mysigt är rätta ordet! Var imponerad av hundarnas ork och styrka. De såg inte mycket ut för världen, men åtta hundar drog med lätthet mig, Christoffer och hundföraren (vilken borde bli en bra bit över 200 kg) även i motlut och i nästan två timmar utan att stanna.



De ställde sig att yla av otålighet eller glädje (?) innan vi skulle iväg. Man såg ivern när de fick börja jobba!




Haha, svårt det är att fota någon som åker skidor! Blev många misslyckad bilder, och någon halvbra som den här.




Haha, fin outfit va?



Rysk spion på fjället! Skämt åsido, kolla vad vackert det är! Soluppgång över Hundfjället och -22 grader. Det gällde att täcka ansiktet så man inte såg ut som somliga danskar som fick gå med plåster på kinderna efter köldskadorna, men annars var det bara att njuta!




Snöskoter! En bild fick jag, sedan immade kameran igen. Så häftig upplevelse det var! Kändes dock som om man antingen skulle flyga av eller köra och välta mest hela tiden, vilket var precis med verkligheten överrens stämmande. Vi körde inte och trillade, men det gjorde andra på vår tur och dessutom sa guiden att det varje dag är någon som ramlar av eller välter. Fort gick det också, men man vågade aldrig prova full gas. 50 mph räckte för mig.




Vår skitsöta lilla stuga med bilen framför! 22 kvm räckte precis till oss!

Jag minns Lunarstorm. Nej, nej, jag vet att det inte är samma sak, det är vuxna människor också och inga fjantiga statusuppdateringar etc. Men det är likaväl en community, och ett sätt att hålla koll på varandra även om det så fint heter "hålla kontakten". Med folk man inte träffat på åratal och inte skulle bry sig om, om det inte vore för facebook... Nej, tack, jag låter det gärna vara upp till mig själv hur mycket folk ska hålla koll. Ja, jag vet också att man ger folk tillträde själv medan till exempel den här bloggen är helt öppen, men allt är inte till för alla. Period. Sen får man på fan på ett annat sätt när man är öppen i sin blogg (se bara kommentar till föregående inlägg), men sånt får man ta. Jag vet i alla fall vad jag gör här.

Updateringen har varit obefintlig ett bra tag, men jag har knappt ens varit hemma sedan dess! Helgen innan jul var jag i Köpenhamn med Christoffers familj, bodde på Tivoli-hotellet och gick på julmarknad på Tivoli. Hur mysigt som helst!



Vi åt sushi på en riktig sushirestaurang där det var en hel vetenskap att bara beställa. Det syns inte, men vi sitter på golvet i badtofflor till och med. Christoffer, Isac, Helena.

Läskig bild, kolla i spegeln! Svävande barnet!

Sedan var det den vanliga julpaniken med sena kvällar på Väla för att få tag i alla julklappar. Lika hemskt varje år! Jag älskar att ge, men helst en i taget! På juldagen var vi fullt upptagna med att ordna allt inför vår ganska spontant planerade Sälenresa. Berättar mer om den i ett senare inlägg när jag har lagt in alla bilderna i datorn! Sedan var vi hemma en natt innan det var dags för nyår i Köpenhamn. Man kan säga att jag utnyttjat min ledighet till max, men det är ändå nästan en underdrift. 

Om inte detta betyder något (förutom att det är gott om meteorer kring jorden just nu) så måste jag sluta tro på alla typer av händelser som sägs ge tur! Idag, på väg hem från jobbet, fick jag just när jag svängde av motorvägen och ut på den mörka landsvägen se ännu ett stjärnfall! Vad händer? Jo, meteorskuren Geminiderna drar förbi. Sådana tillfällen brukar jag alltid missa, och natten då Aftonbladet påstår att det skulle vara som mest intensivt (mellan måndagen och tisdagen) var den natten jag mycket riktigt inte såg ett enda stjärnfall.

Även om det "bara" är ett astronomiskt fenomen är det ändå magiskt! Nu har jag önskat samma sak för fyra stjärnfall sammanlagt, varav tre stycken inom loppet av några dagar. Det måste ju helt enkelt slå in!

...väntar kanske ibland för länge. Jag har märkt ett visst intresse av fortsättningen på "Introduce yourself". Det kommer, men det kommer antagligen att bli ett långt inlägg om första kärleken också, så det krävs tid.

Hela den här helgen har bestått av bordshockeyspelande. Fredag med Matos och Björn, lördag med Isac och Helena, söndag med Klas, måndag med Zurka. Det är så kul att vara barn på nytt! Minns att det blev en hel del bordshockey på fritids efter skolan i lågstadiet.

Jag brukar vara hyfsat bra på att fatta mig kort i skrift, men på bloggen är det fan omöjligt... det jag egentligen ville berätta var om den vackra kvällen igår. Vi körde ut till Klas på kvällen och himlen var alldeles klar och luften nästan krispigt kall. Eftersom det inte finns en enda gatlykta på vägen mellan Kattarp och Norra Häljaröd (förutom i Utvälinge) såg man varenda stjärna. När vi var mitt ute bland fälten dök någonting upp i högra delen av framrutan. Ett stjärnfall så tydligt att jag aldrig sett något liknande gled över himlen med en svans av ljus efter sig. Christoffer och jag utbrast samtidigt "Ett stjärnfall, titta!". Det varade i flera sekunder och vi var tvungna att stanna bilen en liten sekund, pussas och önska oss något. Så fortsatte vi. Ända framme i Norra Häljaröd, mindre än femton minuter senare, föll nästa stjärna! Återigen samtidigt sa vi "Kolla, ett till!". Vi bara tittade på varandra och Christoffer sa "Det måste betyda någonting!" och gav mig utterligare en puss och vi önskade oss ytterligare en sak. Nu är det så, att när jag önskat mig något vid ett stjärnfall, så har det alltid slagit in. Kanske för att jag aldrig berättat vad jag önskade. Ingen av oss ville säga det rakt ut, men vi insåg att vi önskat oss samma sak igår. Den vackraste önskan jag kan tänka mig.




Stjärnfall inträffar en vanlig natt mellan fem och tio gånger. Jag har sett kanske fyra stycken sammanlagt tidigare i mitt liv. Vad är då oddsen att få se två stycken under loppet av mindre än en halvtimma? Magiskt!

Var som jag sa att jag skulle på Make Up Store idag med Gabriella (som skulle på Sensation White i Köpenhamn ikväll) för att se om de var så mycket bättre än jag själv på att sminka mig. Ja och nej. Vissa saker hade jag kunnat göra lika bra eller bättre själv, som foundation/puder, concealer och mascara. Ögonskugga/ögonpenna var hon däremot riktigt skicklig med och ögonen blev jättefina. Hur jag ska göra med läpparna vet jag däremot inte riktigt. Minsta färg på dem och det syns väldigt mycket. Hon la läppenna och läppstift och det blev helt klar okej, men det skulle kanske kunna bli ännu bättre. Bara läppglas kanske? Ska nog ta en runda till Make Up Store här i stan också och se om de har några begåvade förslag på hur jag ska göra med det där. Vet fortfarande inte om jag ska sminka mig själv till bröllopet eller inte, får fundera på det. Ska nog ta och köpa en eyeliner i samma stil som den hon använde i alla fall, en mörkbrun som ger mindre skarpa konturer och som inte blir så hård som min svarta blir. Klart att det ska synas att man har smink på bröllopet, men det får absolut inte bli för mycket. Man fick handla för de 495 kr konsultationen kostade, men jag hade smink för 785 kr med mig hem, och än är det några saker till jag behöver köpa...

Girly-girly det där ↑ blev, men inför sitt bröllop kan man väl få vara riktigt tjejig emellanåt, även om det kanske egentligen inte är riktigt min stil?

Fick goda nyheter på jobbet. Först och främst kommer Inger tillbaka eftersom det ser ut som hon börjar bli frisk. Det var den bästa nyheten, även om det råkar vara så att jag sitter på hennes vikariat. Chefen sa dock att jag får stanna ändå under våren eftersom det kommer att finnas mycket att göra nu när vi inför LOVen, lagen om valfrihet (att man kan välja utförare av hemvård). Hon berättade även att hon tänkt sig att jag skulle stanna över nästa sommar. Vi får se, men det verkar ju i alla fall som att vi gjorde helt rätt som började planera vårt bröllop. Christoffer säger alltid att man förtjänar tur genom att försöka åstadkomma det man vill. Med andra ord; fast vi inte riktigt visste hur det skulle bli med jobb och om vi verkligen skulle kunna hinna spara ihop alla de pengar som behövs, så förtjänade vi den tur som jag nu hade genom att helt enkelt våga försöka. Det hade troligen löst sig på något sätt även utan jobb för mig, men det skulle kunnat bli riktigt kämpigt. Jag längtar så till den 14 maj! Imorgon är det ett halvår kvar...

Kass uppdatering kan man kanske säga att jag har bjudit på. Såg själv att senaste inlägget var för över två veckor sedan. Illa, illa! Förra helgens mest uppseendeväckande händelse var ZZ-topkonserten på fredagskvällen. Hade kanske hoppats på lite mer engagemang från deras sida, men de levererade helt klart! Tyvärr har jag blivit en riktig kontorsråtta och hade så ont i ryggen av att stå upp i tre timmar att jag faktiskt inte riktigt kunde njuta av sista delen av konserten. Någon som bjuder på ett gymkort?

I helgen blev det en riktig helkväll ute. Vi började med middag med Göran och Zurka på den nya grekiska restaurangen vid Mariakyrkan. Ja, det kändes underligt att sitta och titta på kyrkan och tänka att om ett halvår så... Sedan blev det verkligen en klassisk krogrunda. Vi hann med Bishops, Mogwai (trevligt ställe faktiskt), Gyllene Prag, Utposten och Bara Rock. Eventuellt fler ställen, eller nej, det var nog alla. Tror jag... På Mogwai mötte Björn och Matos upp och när Zurka och Göran övergav oss för sina tjejer fortsatte vi andra och hamnade till sist i Björns nya lägenhet. Och ja, för tillfället är den väl även Matos lägenhet. Där drack vi öl och whiskey och käkade Maxburgare och choklad till morgonen. Vi tänkte ta första tåget hem halv fem, men det blev ju på årets längsta dygn klockan halv sex istället. Då hade både Matos och Björn somnat i varsin hörna och jag och Christoffer försökte hålla oss vakna genom att slåss om vem som skulle bestämma musik.

Gårdagen blev med andra ord en lugn dag. Vi lyckades ändå vara lite nyttiga och åkte ut till Norra Häljaröd. Christoffer bytte till vinterdäck på Saaben medan jag försökte, och lyckades, lösa Klas datorproblem. Han blev riktigt tacksam eftersom det besparade honom mycket huvudbry på jobbet idag och jag vara bara glad att kunna hjälpa till. För en gångs skull kunde jag göra något för att betala tillbaka lite av allt det han har gett oss!

Bröllopsplanerna fortskrider långsamt, jag börjar nästan bli lite otålig. Vi letar band till festen, vilket visat sig vara svårt. Några är för dyra, andra har inte riktigt den musik vi tänkt oss på spelschemat, en tredje är upptagen det datumet etc. Men ett band ska vi bara ha tag på! Jag har också börjat på det tidsödande arbetet att skapa inbjudningskort. De blir faktiskt riktigt fina (även om jag inte kan skryta med att helt och hållet ha designat dem själv), men det kommer att ta evigheter att göra närmre fyrtio stycken, så ni behöver inte börja leta i brevlådorna ännu!

Det var det verkligen i helgen. I fredags var det bara mys i soffan framför Idol(!) efter det obligatoriska helgbesöket på Premiere. Inte trodde jag att jag skulle bli en idoltittare på gamla dar, men till mitt försvar så är det faktiskt Christoffer som vill se det, vilket egentligen är ännu mer chockerande. Men Jay "mormorströjan" Smith var visst anledningen.

I lördags gick vi upp i tid (! igen) och körde till Göteborg helt spontant för en sväng till Universeum och Naturhistoriska muséet. Universeum kunde verkligen varit riktigt kul, om det inte vore för att det fullkomligt kryllade av småbarn som inte tog utställningarna på allvar såklart. Svåra spel som gick ut på att klara saker som hjärnan liksom komplicerade för en blev underhållning för barn i förskoleåldern. Jävligt trist måste jag säga, för det var verkligen en bra utställning om hjärnan annars. Och de stackars små aporna som var i "regnskogen" måste också blivit hörselskadade för det var ett jävla liv där. Etcetera. Jaja, det var rätt trevligt ändå, men kunde blivit så mycket bättre. Naturhistoriska gav däremot vuxenpoäng så det räckte! För det första var det gratis, sedan fanns det massvis av text att läsa om nästan varje sak. Intressant blev det dessutom med alla hundratals uppstoppade djur, bland annat en blåval, en kalv med två huvuden och mänskliga siamesiska tvillingar på burk. Synd var att vi bara hade ca 45 minuter på oss eftersom de skulle stänga. Man kunde gått där i flera timmar om man, som vi, är lite nördig.

Söndagen var faktiskt allra bäst. Jag började med en tur hem till Emelie, Jan och lilla Lovisa. Tänka att något så litet en dag kommer att bli en skrikig och obstinat tonåring, sedan själv kommer att bli mamma och till sist kanske en gammal tant på ett hem någonstans... Tala om naturens under. Kul att träffa dem i alla fall och se med egna ögon att både mamma och dotter mådde bra. Ska bli kul att se vad det blir för en liten person. Kanske en tekniknörd som pappa? Man vet aldrig!

Därefter körde jag direkt och plockade upp Matos och Björn och sedan Christoffer och så åkte vi ut till Kullens fyr och käkade våfflor innan vi påbörjade en något riskabel vandring, eller snarare klättring, ner till havet. Så härligt att vara ute och röra på sig på vackra Kullaberg!

Ett åldertecken att man ägnar helgen åt att gå på museum, äta våfflor och gå på söndagpromenad? I så fall ser jag fram emot att bli äldre!




Det började med en lätt promenad.





Björn och Matos på klipporna.




Vackert värre! All of it!




Men titta, en rätt hyfsad bild på mig. Det händer inte alltför ofta. "Den lille havfrue", som Matos sa.

Det finns så många söta kattbilder på den här datorn. Måste bjuda på några av dem!



En liten Cisco är det på den här bilden. Ni ser vad jag har försökt göra va? (Tips: ett märke.) Han var dock inte helt sammarbetsvillig vill jag minnas, så använd fantasin lite.





Husse och Cisco sover. Bild från igår.




Ren ondska! Det där är inga snälla ögon... Cisco sitter längst upp i vår tvättkorgslösing.





Sötnosen i trädgården.





Och så gammelkatten, Dylan! Synd att jag inte har en bättre kamera, tänk vad bra den här bilden kunde ha blivit!

Tredje gången gillt, säger man ju. Äntligen kom jag faktiskt iväg. Hade vissa funderingar på om planet möjligen skulle bestämma sig för att störta för att hindra mig att komma dit den tredje gången men nej, faktiskt inte. Avskyr dock verkligen att flyga, särskilt starten.

Rom hade mycket vackert att titta på, men i övrigt var jag inte helt impad av stan. Den kändes som en enda stor turistattraktion utan minsta spår av något genuint. Det skulle vara själva turistgrejerna då, ironiskt nog. Colosseum var mäktigt, och det var Peterskyrkan också! På Colosseum kostade vi på oss en dyr guidning som faktiskt kändes värt det. I Peterskyrkan hoppade vi över kryptan och gick upp i kupolen istället. Fruktansvärt jobbigt. Jag skrattade när jag läste "ca 550 steps, if you are elderly or have heartproblems - be aware" och tyckte inte att det var värt att ta hissen halva vägen och sedan ändå gå, men det var nästan så jag ångrade mig. Faktum var att vi hoppade över många andra turistgrejer, men det enda jag kände att jag kanske missade var Sixtinska kapellet, det hade jag faktiskt velat se, men det var så mycket folk i Vatikanen. Och inte bara där förresten, överallt! Det kryllade av turister och tiggare. Romarna själva var så vitt vi kunde bedöma mycket trevliga (en snäll kvinna hjälpte oss på rätt tåg när vi åkte fel första kvällen vilket innebar att hon fick gå åtminstone en kilometer åt fel håll själv), men servicefolket; fy fan! Otrevliga så det att det knappast var möjligt att vara värre! Beställde vi en biljett fick vi den mer än en gång verkligen framkastad utan ett ord. Glöm inte att det är turisterna ni lever på era idioter, bit inte den hand som föder er!

Varmt var det också, riktig "kommuvärme" som man säger; närmre 30 grader och nära 100 % luftfuktighet, och så avgaser till det. Och högljutt till tusen, det var underbart att komma in i tystnaden på hotellet efter en dag på stan. Hotellet var ju också en historia för sig. Inte så illa som Los Salmones på Gran Canaria, men lika hemska sängar! Man fick dessutom ringa på två klockor för att överhuvudtaget komma in. Hälften av tiden satt en man i receptionen som inte kunde engelska och tittade på TV till långt in på natten på högsta volym så man inte kunde sova. Tur att hans dotter var himla trevlig och vägde upp det hela lite. Och centralt var det, bara ett par minuters gångväg från Termini - stationen.

Maten var nästan värst. Näst efter otrevligheterna från servicefolket. Ingen frukost på hotellet (eller ok, du kunde gå till en närliggande bar och få en sockrad eller syltad croissant och ett glas juice/kaffe för en mindre förmögenhet, men vem står sig på det?) så efter tre dagar betalade vi 90€ för två grönpepparbiffar med pommes och en halv flaska vin. Vi stod helt enkelt inte ut med mozarella och bröd i någon variant mer. Herregud, äter de inget annat?! Pizza, baguette... samma innehåll, olika form. Dessutom hade de till och med mozarella i hamburgare på McDonald´s, vad sägs om det? Jag som trodde att italiensk mat skulle vara god. Bertil Hagberg - du har fan lurat mig! 

Rom var en otroligt fin stad att titta på, men verkligen inte människovänlig! Nu låter det som om jag ångrar den här resan och det gör jag verkligen inte! Det var både mysigt och trevligt på många sätt och jag är verkligen glad att jag har sett Rom, men man gör det nog helst med en hundratusen eller så på fickan. Då skulle man kunna undvika mycket av det som var hemskt. Servicefolket i Rom fjäskar för pengar, det var också tydligt. Usch.

Det var inte utan att man var lite glad att vara tillbaka hemma i kylan och det artiga, välordnade Sverige! Mycket glad för att vara hemma hos min killar var jag förstås också! och för att ha överlevt ännu en flygresa tur och retur...




Turist? Javisst!




Colosseum, faktiskt mäktigt! 700 000 människor har uppskattningsvis fått sätta livet till här - för underhållningens skull. För att inte tala om hur många "wild beasts".




Forum Romanum sett från Colosseum (med en del park och annat emellan).




Har jag inte lyckats bra med den här vykortsbilden av utsikten från Peterskyrkan? När vi kom dit var det söndagsmässa och påven på storskärmar.




Varmt! +28 och 92% luftfuktighet en av dagarna. Tro ni man var svett efter att ha tagit sig upp för alla 550 trappstegen från kyrkan till kupolen då?




Och det var inte direkt gott om plats på vägen upp... bitvis riktigt klaustrofobiskt med lutande väggar.




Sista biten tog ändå priset! Ett vertikalt rep som räcke i mitten och när man var i mitten undrade man om man någonsin skulle komma ut. Lägg 35 graders värme och andfåddhet på det...




Vackert! Inne i kyrkan, kupolen längst bort. Notera ljuset som faller in från fönstret till vänster, det är nästan så man blir lite religiös! Här skulle man gift sig ju...




Om inte mamma hade stannat och sagt "Här har vi dem!" skulle jag helt ha missat spanska trappan antagligen. Terasstrapporna med Kärnan på toppen är mer imponerande om du frågar mig. Ser du mig på bilden? Jag är där, men bilden blir för liten här för att du ska kunna hitta mig.




Fontana di Trevi var mycket större än jag trodde!




Jag blev inte helt impad av Rom, därav mitt avmätta sätt att slänga myntet. Vi får väl se om jag återvänder. Den snygga minen bjuder jag på...



Lite lätt trötta på planet på vägen hem. Jag är dessutom full, och det planerar jag att vara på alla flygresor jag företar mig i framtiden också!

Det känns som ett rätt billigt knep för att slippa skriva så mycket. Men vissa listor förtjänar faktiskt lite uppmärksamhet. Här är min favorit som jag plockar fram i huvudet i vissa situationer, och jag har tänkt dela med mig av den länge. Den är jävligt lång, men jag tycker den är värd tiden den tar att läsa. Du måste inte hålla med!

LIVSINSTRUKTIONER:

·   Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det.

·   Lär dig din favoritdikt utantill.

·   Spendera inte allt du får och sov inte så mycket som du skulle vilja.

·   När du säger: ”jag älskar dig”, säg det på riktigt.

·   När du säger: ”förlåt”, se personen i ögonen.

·   Tro på kärlek vid första ögonkastet.

·   Driv aldrig med andras drömmar.

·   Älska djupt och passionerat. Du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett.

·   Om du inte håller med/har samma åsikt, förbli ändå lojal. Förolämpa inte.

·   Döm inte någon p.g.a. dennes släktingar.

·   Tala långsamt men tänk snabbt.

·   Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: ”Varför vill du veta det?”

·   Kom ihåg att den största kärleken och de största framgångarna innebär de största riskerna.

·   Ring dina föräldrar.

·   Säg ”prosit” när du hör någon nysa.

·   Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap.

·   När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast.

·   Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler.

·   Gift dig med en man/kvinna som tycker om att konversera. När ni blir gamla, kommer er förmåga att konversera vara viktigare än något annat.

·   Välj din partner mer med öronen än med ögonen.

·   Spendera lite tid ensam.

·   Öppna din famn för ombyten/förändringar, men släpp inte på dina värderingar.

·   Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret.

·   Läs fler böcker och se mindre på TV.

·   Lev ett bra och värdigt liv. När du blir gammal minns det som varit, då kan du njuta av det en andra gång.

·   En kärleksfull atmosfär i hemmet är livsviktigt. Gör allt du kan för att skapa en lugn och harmonisk miljö.

·   Om du inte är överens med din käraste, se på situationen som den är nu, inte som den varit.

·   Läs mellan raderna.

·   Dela med dig av allt du vet och kan. Det är ett sätt att uppnå odödlighet.

·   Var vänlig mot vår planet.

·   Be, det finns en obeskrivlig kraft i en bön.

·   Avbryt aldrig någon som håller på att visa dig sin tillgivenhet.

·   Lägg inte näsan i blöt.

·   Lita aldrig på en man/kvinna som inte sluter ögonen när du kysser honom/henne.

·   En gång om året, åk till ett ställe du aldrig varit på.

·   Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan du fortfarande lever. Detta är den största tillfredsställelsen rikedom kan ge.

·   Kom ihåg, att inte uppnå det du vill är ibland en lyckoträff.

·   Lär dig alla regler, och bryt en del.

·   Kom ihåg att det bästa förhållandet är det där kärleken mellan två personer är större, än behovet den ena har av den andra.

·   Bedöm din framgång i förhållanden till det du måste avstå ifrån för att uppnå det.

·   Närma dig köket och kärleken med djärvhet.

·   Gift dig inte med en man/kvinna som du kan leva med, gifta dig bara med en du inte kan leva utan.

·   Döm inte allt du ser. Tro inte allt du hör. Säg inte allt du vet.

·   När du förlåter oförrätter, ska du också glömma dem.

·   Dröm som om du skulle leva för alltid, lev som om du skulle dö imorgon.

·   Om du gör ditt bästa kommer det som sker också bli till det bästa möjliga.

...här händer det mycket! Jag tycker bra mycket bättre om att skriva ofta och lite så folk verkligen orkar ta sig igenom, men vad gör man? Ju mer man har att skriva om, desto mindre tid att skriva det, eller hur?

Till att börja med min lilla olycksfågel. Dags igen för akutbesök på djursjukhuset förra söndagen, suck. Cisco hade feber och jätteont av ett sår som var helt läkt (antagligen efter ett bett). Tydligen hade det bildats en varböld under såret när det läkte som de fick snitta upp och lägga dränering. Det innebär att min lilla kille fortfarande går med tratt och att man måste leka veterinär och skölja rent såret dagligen trots att dräneringen nu är tagen. Han som verkligen hatar tratt! Tydligen hade de upptäckt det på djursjukhuset också för han fick en jättetratt på sig för att inte komma runt den. Fick ett brev från Agria idag om att de direktreglerat skadan och att man kan skicka in fler kvitton och så eftersom man slipper den fasta självrisken (3000 kr) om man är på djursjukhuset igen inom 125 dagar. Det hade gått 126 dagar sedan förra gången han kom in för en skada. Min vanliga tur.

Förra måndagen och tisdagen var jag på internat med jobbet. Vi var på Barsebäcks resort och åt mängder av god mat. Det kallar jag jobb det! Sedan gick vi och sov i varsitt lyxigt dubbelrum. Gott om plats att vräka sig! Det som utgjorde "jobbet" var en massa teambuildingövningar som så småningom skule leda fram till att vi formulerade mål för vår verksamhet, vilket vi också gjorde. Och vi hade jävligt kul på vägen! Eller kul är kanske fel ord, det var en del ganska känslomässigt krävande inslag, men det blev lyckat. Vi gjorde bland annat porträtt av varandra, fick lyckokakor, ritade upp Myndighetsenhetens historia på ett jättepapper, intervjuade varandra om personliga saker och gjorde Meyer Briggs personlighetstest. Det sistnämnda var verkligen kul att se resultatet av! Min profil (det fanns 16 olika) hade en så träffande personbeskrivning att det nästan var skrämmande! Det enda negativa var att jag saknade mina älsklingar, varav den ena dessutom var skadad!

Måste också berätta att jag fick en bröllopstidning av min chef efter att hon på internatet fått veta att jag skulle gifta mig. Jag blev riktigt glad faktiskt. Dessutom var tidningen (BRIDES) riktigt bra!

Helgen var helt perfekt, fler sådana tack! Vi smygstartade med Rögle i torsdags och åt i restaurangen med Zurka och Emelie medan vi tittade på matchen. Tur det var god mat för matchen var pinsamt dålig från Rögles sida. Kanske för att man vant sig vid elitserieklass, men också för att de förlorade med 0-5... I fredags tog vi en riktigt myskväll och lagade ostpaj och tittade på film. I lördags var vi hos Matos och Björn - det perfekta paret att umgås med, haha! Vi åkte till Maxi och handlade ingredienser till egen pizza och sedan gjorde vi den medan vi kollade på freakshowvidoer på youtube och åt vi den framför AFV innan vi avancerade till chips, choklad och öl till Yatzy'n! Vuxenpoäng på den kvällen kanske? Saken var att vi hade jävligt roligt och trevligt. Det är så okomlicerat. Kommer verkligen sakna att umgås med Matos och Björn när Matos sedan flyttar till Mexico i december! Igår var vi hela dagen i Norra Häljaröd och gjorde vid bilen både in- och utvändigt. Ett dåligt samvete avbockat och som Klas sa; det är ju faktiskt en trevlig syssla om man kan umgås lite samtidigt. Sedan blev det självklart Premiere till kvällsmat, mm, mm, mmm!

Och idag är det måndag, alltså bara fyra dagar kvar tills jag åker till Rom! Återigen, om jag bara inte hade behövt lämna mina killar hemma... Men jag ska försöka njuta ändå.

Om du orkade läsa ända hit så grattis, det är för långt för att jag ens ska orka läsa igenom det. Men jag fick mycket sagt, visst?

...har varit septembers projekt. Var och provade klänningar i lördags... vilken konstig känsla! Det var svårt att hålla leendet tillbaka när man såg sig i spegeln och inte riktigt kände igen sig själv bakom alla vackra tyger. Tala om att känna sig som en prinsessa! Hittade en klänning i en butik här i Helsingborg som jag blev fullständigt kär i. Redan den första jag provade. Åkte ner till Malmö också och tittade på fler klänningar, men det fanns liksom ingen som kunde mäta sig med den första, framförallt inte i kvalitétskänsla. Hittade i och för sig en i Malmö som hade varit perfekt om den inte varit "sjöjungfrumodell" som satt tajt även om höfterna. Det är inte något som ser särskilt bra ut på mig visade det sig. Jag kunde i alla fall förstå så mycket efter min runda att vilken klänning jag än kommer välja i slutändan så kommer det att vara en axelbandslös klänning med korsett som sedan går ut i en lite vidare kjol från höfterna ungefär. Och sedan måste det vara en klänning med släp! Jag hade innan tänkt att det bara var opraktiskt, och det är det, men nej, det gjorde det där extra verkligen. Detta har varit det lätt roligaste med hela den här planeringen hittills. Det kändes plötsligt så verkligt när andra utomstående (alltså butikspersonalen) tog det hela på allvar och pratade klänning som om det vore det naturligaste i världen. Jag bara stod där som en stenstod i de olika klänningarna och vågade iknappt röra mig, men jag kan berätta att brudklänning faktiskt är ett ganska bekvämt om än aningen opraktiskt plagg! När jag väl valt klänning ska jag visa en bild, men om det blir den jag fastnade så för i lördags så ser den inte mycket ut för världen på modellbilden på affärens hemsida, mycket på grund av halternecken som jag kommer beställa den utan.

Jag fasade inför att behöva välja fotograf, men nu har vi preliminärbokat en som verkligen känns bra. Som sagt; smakar det så kostar det jävlar i det, men hon känns mycket proffsig och tillmötesgående. Vi får se om det intrycket består när vi sedan träffar henne och tar lite provfoton och diskuterar närmare. Jag kan bara säga att jag är mycket imponerad av de bilder hon har på sin hemsida!

Att planera bröllop är verkligen grymt kul, och när de jobbigaste sakerna sedan är bokade (lokal, kyrka, catering, frisör, makup? och fotograf) kan man ju börja njuta av att planera detaljer. Vi är på god väg!

...mot bröllop. Tiden går vansinnigt fort. Snart måste allt som ska vara bokat bokas och det är mycket kvar att ta ställning till. Ser i alla fall ut som om jag har nosat upp en bra bröllopsfotograf, och dyr! Men smakar det så kostar det. Gillade verkligen känslan i hennes bilder, inte så uppstyltade och stela, och väldigt personliga. Som Christoffer faktiskt sa: hellre lägga x tusen och bli helnöjd än att lägga lika många tusen på en nödlösning senare. För vi är nog ute i sista minuten verkar det som. Ska kolla upp lite priser på andra också, men tror inte att vi ångrar oss.

Har också hunnit komma på ett färgtema för bröllopet och fixat hobbyfotografen som ska dokumentera från och med det att vi lämnar kyrkan. Det är jag nämligen säker på att Jan kan sköta lika bra som fotografen som ska ta porträttbilderna och bilderna från vigsel och kyrktrappa. Spånar lite kring inbjudningskorten också, lika bra att vi skickar ut dem i år. Man känner sina nära och kära - vi umgås en hel del med folk som tycker om att planera en stund i förväg...

Har också funderat lite på själva vigseln, det vill säga hur man går in, tärnor/bestmen, musik och så. Vi skriver inga egna löften, de måste ändå innehålla samma sak som de traditionella så vad man egentligen säger spelar inte så stor roll när innehållet ändå är detsamma. Ingångsmarchen är självklar; Wagners bröllopsmarsch. Hur vi sedan ska göra med egen musik i kykan och vad vi ska gå ut till samt vilka psalmer vi ska ta... det är mindre enkelt.

Vilka vi ska bjuda vet vi också redan, och det var enkelt. Alla. Alla som betyder något och som vi träffar på någorlunda regelbunden basis och så några släktingar som vi kanske önskade att vi träffade oftare.

På lördag börjar klänningsjakten. Jag vet inte alls vad jag vill ha egentligen, men jag vet att jag kommer att veta när jag ser den rätta klänningen på. Jag vill inte ha med för mycket "krafs" som pappa hade sagt, men jag vill samtidigt inte att klänningen ska vara alltför enkel heller. Och enbart vit, inga detaljer i andra färger. Det ska vara en prinsessklänning men ingen gräddbakelse helt enkelt!

För några dagar sen slog det mig för en kort sekund att detta verkligen är på riktigt... vi ska verkligen gifta oss. Det är stort, precis som Viktor sa. Jag tror inte att jag riktigt greppat att vi verkligen ska stå där i kyrkan och säga "ja" så snart som om nio månader... Det är verkligen inte det att jag höll på att få kalla fötter under den där sekunden när jag insåg att det var på riktigt, jag blev istället helt varm om hjärtat. Men jag kan liksom inte förstå att det händer mig, oss, fast det är vi själva helt och hållet som planerar detta... Det ska bli så kul!