So much to to

Ja, herregud. Man jobbar på Scandlines (vad får man för det förresten förutom massa gnäll från sura tanter?), man letar lägenhet, man försöker hinna ha kul däremellan och så ska man hinna träffa sina vänner. Har blivit alldeles för lite av det på sista tiden... men aj vad jag saknar dem! Träffade Charre för nån helg sen och drog med henne på inställd grillning och inställd utgång, haha. Det blir aldrig som man tänkt sig! I alla fall så fick vi både mat och dricka och kom ner till stan, så det får väl bli ett väl godkänt betyg i alla fall. Tycker jag åtminstone, haha. Ska/skulle träffa henne och Emelie ikväll men sjukskrev mig från jobb idag (gjorde jag rätt i, det hjälpte att sova bort feber och hosta) men då kan jag ju inte bara dra ner i stan och springa på alla personalplanerare, anställda, extringar och chefer... åh! Vi får se vad det blir.

Usch, det är så mycket man ska hinna med. Man jobbar jämt, helger och vardagar i en salig blandning, fast man ska väl vara glad att man har ett jobb. Sen är vi som sagt på allvarlig lägenhetsjakt. Vi fick en visning förra veckan av Akelius. En 3:a på Norra Husensjö, stor och fin, skulle nyrenoveras och låg på 5100 kr/mån. Inte farligt alls kan tyckas, men vi fick den hur som helst inte eftersom det var någon mer som fått denna visad och redan bodde i Akelius, vilket ger förtur. Annars skulle vi ha flyttat på onsdag, haha. Men, det var kanske bra att vi inte fick den, för ekonomins skull. Har sökt lite annat som varit billigare, då 5000 verkligen är smärtgränsen för mig... Men, samma dag som vi fick veta att vi inte fick lägenheten berättar Klas (Christoffers pappa) att han har fixat en lägenhet åt oss. En 1:a, vilket är lite litet och därför ska vi fortsätta leta tills 1:a november då vi får den, men helt nyrenoverad och fräsch... Han såg till att hans egen hyresvärd tjänade på affären, men dock kommer få bära piano och tvättmaskiner åt Klas då han ska flytta tvärs över trappan i samma hus, haha. Så gör man när man skaffar lägenhet. Det är så det går till, you know. Tyvärr, för inte fan är det rättvist.

Ah, sen jobbet. Det är en plåga ibland, och riktigt trevligt ibland. Själva arbetsuppgifterna har jag inget emot, men tydligen har en del tanter något emot mig. Jag kallas lat har jag hört. Mhm! Så här är det: Jag arbetar (om något) hårdare detta året än förra, men jag börjar 8 eller 9 på morgonen och de flesta andra 6 eller 7. Alltså får jag ingen av de kassor där det är mest folk. På morgonen är där inte mycket folk alls, så jag öppnar ingen av de andra förstås, förrän senare under dagen. 15 pers på 3 kassor är mer än nog måste jag säga. Så jag går runt och fyller på och plockar i ordning, men långsamt, för att spara på det där är att göra så jag slipper stå och glo. Då ser jag tydligen drömmande ut och "jobbar inte med dem". Nej, det tror sig fan... grr. Jaja, vi får väl se om jag blir kvar där eller söker nåt annat. Det är frestande med något annat då man jobbar omöjliga tider utan ob.

Nej, men nu ska vi vara glada. Det regnar snart, men det är ändå sommar, och festival! Imorgon blir det Joddla, det kan jag i alla fall garantera. På fredag blir det säkert Svenska Akademien och förhoppningsvis grillning hos Matos innan.

Nu har det gått ett år. Eller ett livstid? Ett år sedan jag träffade Matos, Zurka, Dennis och den underbaraste människan på jorden. Så jävla annorlunda allt var då! På lördag är det exakt ett år sedan jag pratade med Christoffer första gången. Det får vi nästan fira... Men träffat honom har jag gjort innan har vi kommit på. När jag var tillsammans med Navel och träffade honom hemma hos André för 100 år sedan och han tyckte synd om tjejen vars pojkvän högljutt instämde i "Hellre full än knull". Haha, ja, vem vet vad Navel verkligen tyckte, men instämnde gjorde han. Asch, finns viktigare saker att bry sin hjärna med nu. Nu har jag en människa vid min sida som alltid tar mitt parti, liksom jag hans. Du och jag mot världen, om det skulle krävas. Men det gör det oftast inte. Jag älskar dig i vilket fall som helst!