Ja, som sagt, saker och ting är både mycket positivt och mycket negativt just nu. Vi kan ju börja med det tråkiga, för att ni ska slippa känna er deppiga när ni läst klart (som om ni skulle det). Jag har verkligen inte en aning om vart jag ska få pengar ifrån nästa gång. Har sökt en hel del jobb i veckan, nästan i panik... jag bara måste ha ett. Skit i all taktik, skit i att jag vill ha ett socionomjobb och att det i längden faktiskt skulle vara klokare att vänta tills man får ett. Jag måste ha pengar. Tydligen kan man inte få ersättning från a-kassan efter studier om man har gått direkt från gymnasiet, även om jag har jobbat tillräckligt under tiden jag pluggat, om man räknar bort den studietiden (och det får man bara göra om man fyllt 25). Helt sjuka regler, och kunde inte arbetsförmedlingen upplyst om det förövrigt? Rörigare än rörigast, men det går i alla fall ut på att jag inte kommer få några pengar. men söka tänker jag såklart göra ändå. Ytterligare ett minus är att vi ska upp sju imorgon.

Det är ett minus eftersom vi ska på fest ikväll. Zurka och "suveräna gänget" ska ha födelsedagsfest, och det kommer nog gå vilt till. Ska till Haket först och äta med Jessica och hennes boyfriend och naturligtvis Charre då. Emelie skulle också med både till Haket och till festen men hon avstod, av goda skäl. Nästa plus är Tyskland imorgon. Och sedan fick jag en mycket trevlig nyhet per telefon också i eftermiddags. Det var tyvärr ingen som ringde om ett jobb, men det var nästan lika roligt, haha.

Läser Narniaböckerna nu, som vanligt efter alla andra. Mycket bra, men jag hade nog uppskattat dem mer om jag hade varit tio år yngre. Ändå har jag fått anstränga mig för att inte läsa ut mer än en om dagen för att ha kvar ett par stycken tills imorgon kväll om jag skulle behöva underhålla mig själv ett tag.

Haha, öppnade nyss dörren för att släppa in Cisco som varit ute på en runda. Så halvvägs in vänder han igen och sticker iväg efter grannens dubbelt så stora gula hankatt som springer för livet. Good boy! Det är synd att säga att Cisco är rädd av sig! Grannens andra katt är en honkatt (eftersom den är trefärgad måste det vara så) men hon blev inte bortjagad, bara förföljd med intresse. Jag har en liten katt med stort mod, hoppas bara att det inte innebär att han blir överkörd en dag...

Dagen har börjat bra, nu har vi fått en ny blandare i köket så att vi kan koppla in diskmaskinen igen. Den har varit minst sagt efterlängtad! Man sparar ju en halvtimme om dagen i alla fall på att ha den. Så satte han som kopplade in den även ner temperaturen på pannan och därmed halverade vår elräkning också om man får tro vad han sa. Hur ska man veta att man ska göra så? Vi har inte rört den sedan vi flyttade in, men nog har elen kostat... fick en mindre chock av elräkningen i veckan. Typiskt Hbg-hem att inte informera om något. De skickade nyligen ut en enkät där de frågade vad vi tyckte om företaget, och de fick svar också kan jag ju avslöja...

I eftermiddag blir det shooopping! Och nej, jag tänker verkligen inte fota det jag har köpt och lägga upp bilderna här, men jag hoppas att det blir en god fångst. Tur jag har shoppingexperten Charre med mig (och Emelie med förstås) för jag tror jag har glömt hur man gör när man shoppar. Har inte handlat ett enda plagg förutom min vinterjacka (och tacka gud för den med tanke på den här vintern!) sedan i september. Jag har också överlevt längre än jag trodde var möjligt på mina pengar. Jag tänkte inte shoppa förrän jag hade ett jobb, men jag fick pengar i examenspresent, större delen av dem med förbehållet att jag spenderade dem på något kul. Detta blir enda shoppingen tills första lönen som jag inte har en aning om vart den ska komma ifrån... så jag ska njuta. Sjukt, detta behov av att äga saker, men skit i det. Idag i alla fall.




Man ska inte fota en svart katt med blixt... han ser grå ut. Men blicken är inte att ta fel på, när han får den gäller det att akta sig!

...det var ju inte ett dugg roligt. Jag vet inte hur det ser ut i stan just nu men här är full snöstorm och det har trillat i alla fall en decimeter snö sedan i förmiddags. Jag som ville ha vår nu! Ser ut som att man kan glömma det ett tag till, ska bli -10 på lördag. Meeen, å andra sidan är ju jag på lite sydligare breddgrader då. I Tyskland i alla fall, haha. Längtar efter sommaren, kan inte fatta att det inte ens var en månad sedan vi kom hem från Gran Canaria, hela resan känns som en härlig dröm. Solbrännan är ett minne blott och det känns inte som om man har sett sommar på ett jäkla bra tag! Faktum är att vi inte har sett helt barmark här sedan veckan innan vi åkte iväg, det måste vara vinterrekord i Skåne. Man har till och med hunnit tröttna på snö.




Jag vill ha väder till såna här äventyr! (När vi cyklade till Köpenhamn från Guldsmedsgatan men inte riktigt trodde själva att vi skulle palla ända fram, därav att jag inte riktigt är klädd för Ströget...)

Var nere på Arbetsförmedlingen på möte idag, usch. Jag antar att jag borde vara stolt över min examen men istället skäms jag för att behöva gå in dit. Får hoppas att detta inte blir långvarigt! När jag sedan kommer ut därifrån och kommer gående utanför Söderpunkten blir jag (som man alltid blir på stan nu för tiden tycker jag) stoppad av någon som vill att jag ska stödja Rädda Barnen. "Nej du..." sa jag och skrattade. Rädda mig istället, jag vet inte ens varifrån jag ska lyckas få pengar nästa gång!

Även om det känns så fel att släpa sig till Arbetsförmedlingen och känna mig som en av alla de som på något vis står utanför samhället så kunde jag köra därifrån i en nästan ny bil (inte min förvisso, men till mitt förfogande) och lämna Söder bakom mig. Jag tycker att det är ett sorgligt ställe. Där satt en uteliggare på trottoaren och matade duvorna och försökte få dem att äta ur handen på honom medan folk klev över både honom och duvorna, där gick folk som inte såg ut att ha varken mål eller mening med sin promenad och där stod "tuffingar" och hängde, rökte och såg sig nervöst omkring så som de alltid gör. Hade man bott någon annanstans hela sitt liv och kommit in och sett detta hade man reagerat på stämningen där och på allt som försiggår där varje dag, men nu gör man som alla andra, kliver över uteliggaren eller tränger sig förbi alkisarna utanför Systemet, tar sin bil och kör ut till härliga lilla Kattarp. Det är en ofattbar kontrast mellan denna lilla skyddade håla där det aldrig händer någonting och myllrande men i mina ögon sorgliga Söder som är fullt med folk även på tider då alla borde vara på jobbet. Konstigt att jag egentligen aldrig har tänkt på detta. Bara att man känner sig lugn så fort man kommer ut på landsvägen bortanför Väla. Jag är nog menad att bo på lannet!

Efter en hel dags Tv-tittande och slöande vid datorn började jag känna mig kreativ och på g runt midnatt igår. Jag ville starta ett projekt, det brukar bli så när jag har för mycket tid. Alltid på kvällarna/nätterna; är man nattdjur/b-människa/extremt morgontrött eller vad det nu kan tänkas heta så är man. Jag vet inte vad jag ville göra, måla om förrådet kanske? Lite svårt när det är helt täckt med snö, haha. Eller så ville jag skriva något djup i bloggen... Tyvärr (och kanske thank god) är detta ingen dagbok utan en helt öppen och offentlig blogg och jag skriver inte ner mina djupaste personliga funderingar precis. Så det var inte heller ett alternativ. Skriva en novell då? Nej, för tråkigt och tar för mycket tid. Teckna då? Det är väl i alla fall kreativt. Jag borde göra det oftare, det är det enda jag känner till att jag faktiskt har talang för och inte är bra på för att jag har bestämt mig för det, som att skriva. Att ha talang är att ha ett helt orättvist försprång framför alla normalbegåvade i ämnet. I alla jävla idrotter/fysiska aktiviteter jag provar på brukar jag vara ovanligt talanglös och inte ens normalbegåvad, utom i ridningen kanske, där jag är just normalbegåvad. Att jag sedan ger mig tid att förstå hästen är en inställning och attityd, inte en talang. Teckna är jag faktisk bra på, för varje teckning producerad de senaste fem åren (typ tre stycken eller så...) ser man utveckling. Tänk om jag skulle kunna bli riktigt bra och bara slösar bort det? Det beror helt enkelt på två saker i så fall: det tar en sån jääävla tid att bli klar med en teckning och jag är rädd för att inte bli nöjd med den. Det är bara att sudda och göra om, men man vill ju inte misslyckas med det enda man inbillar sig att man har talang för. Bättre att inte försöka då...

Jaha, då vet ni vilka praktiska saker jag tycker jag är bra och dålig på. Jättespännande. Så vad gjorde jag då med all denna kreativitet mitt i natten? Som vanligt: hittade på en historia i huvudet som aldrig kommer att nå ett papper, redan är nästintill glömd och slutade mitt i för att jag somnade. Bästa sättet att inte tänka på saker man inte vill tänka på. Som allt tråkigt man ska sköta och att man somnade med sängen bredvid fortfarande tom. Prova, det är effektivt!

Ja, faktiskt. Känns inte rätt mot Cisco att kastrera honom imorgon, så det tänker jag inte göra. Det är min katt, och så kan veterinären tycka vad han vill. Det är emot alla rekomendationer också att kasterera en katt som inte är könsmogen. Man ska lyssna till magkänslan och inte köpa allt bara för att det råkar vara en veterinär som säger det. Detta har känts fel redan från början trots att i stort sett alla jag pratat med (utom Christoffer som kanske vill slippa vara enda man i huset) tycker att det egentligen är en bra idé. Så det första jag ska göra imorgon är att ringa och avboka. Cisco litar på mig, hur skulle jag då kunna göra fel mot honom? Visst, det är "bara en katt", men han är min lilla prins ju! När han väl bli könsmogen är det operation nästa, här ska inte kissas inne, men tills dess ska han få vara kattunge! Känns redan bättre.

...om jag tvingas tillbringa flera månader såhär. Jag har verkligen inte gjort ett piss idag. Eftersom jag lika gärna kan ta tag i saker imorgon, så varför göra dem idag? Borde ringt till a-kassan och kollat vad de egentligen kräver. Har jag gjort det? Nej. Borde åkt och handlat så att vi slipper det imorgon. Har jag gjort det? Nej. Vad har jag gjort för nytta idag? Ingen. Plockat undan lite. God I'm exhaused. Kommer antagligen sitta uppe hela natten och spela meningslösa spel på internet. Imorgon blir det dock lite bättre, men inte för stackars Cisco som ska kastreras. Vi ska få diskmaskinen installerad också vilket i och för sig ska bli underbart. Och jag ska ringa till a-kassan. Känns ju motiverande, det här. En jävla tur att man inte bor ensam i vanliga fall, då hade jag blivit deprimerad på nolltid.

Just nu rör sig livet rätt långsamt. Visst, det har kanske sina fördelar, men det är sjukt tråkigt. Jag hatar redan att vara arbetslös! Var och lämnade av Christoffer på Ängelholms flygplats igårkväll eftersom han är på kurs i Sthlm nu. Som jag saknar honom! Egentligen kanske jag borde tycka att det är rätt skönt att vara ifred, eller åtminstone att det är helt okej eftersom vi trots allt varit tillsammans i över tre år nu, men nej, jag vill ha honom hos mig jämt, jämt! Inte sedan november -06 har vi varit ifrån varandra mer än en natt... Cisco fick sova i hans säng inatt fast det egentligen är förbjudet område. Det fick jag också ångra eftersom det med jämna mellanrum kommer en katt och slickar en i ansiktet och ska sova på huvudkudden eller biter en i tårna, men det var inte lika ensamt då.

Detta nu oh so famous familjebråk har även spridit sig vidare till syrran och mig nu tydligen (läs kommentarer under "Äntligen plugg..." från december. Tala om dysfynktionell släkt. Som sagt, jag undrar om inte alla vore lyckligare om vi hoppade över de där spända släktmiddagarna. Det ska vara så som det var på examensfesten där alla skrattade och pratade, inte långa tystnader. Tur att man har annat att jämföra med så att man inte tror att det ska vara så. Det enda jag kan göra åt det är att se till att det inte kommer att se ut så i min familj när vi skaffar en egen.

... okej, då var man socionom nu då. Och arbetslös. + & - blir -, det lärde ni er väl på matten? I torsdags var det ju då avslutning i aulan i Lund med tal och musik och en liten present (en penna som det står Socionom 2009 på, undrar just om de blev över efter förra kullen nyutexade socionomer?). Sedan var det mingel och champagne i Socialhögskolans lokaler i Lund men eftersom det var så jävla trångt så gick det inte att mingla och dessutom skulle jag köra hem och kunde därmed inte dricka champagne heller, så jag lämnade stället rätt fort. Fick egentligen inte sagt hejdå till någon av de som jag verkligen skulle vilja säga det till, men hey, ses vi inte på Arbetsförmedlingen så gör vi väl det i yrkeslivet! Insåg att jag faktiskt kommer sakna några få av mina klasskompisar ändå. Resten av den dagen gick ut på att städa och handla, woho. Kändes himla overkligt att man inte ska tillbaka till skolan igen alls.

I fredags hade jag egentligen tänkt gå till Arbetsförmedlingen, men någon rast och ro kan man väl ändå få. Fick gå dit igår istället, usch. Såg någon till från klassen så man behöver inte känna sig ensam i alla fall... Mamma och jag ägnade fredagen åt att sätta ihop bord och hämta mat o.s.v. eftersom mamma hade bjudit hit 24 "hemliga" personer för att fira min examen. Största överraskningen var lätt att Charre, Emelie och Jan kom, det hade jag inte anat! Kändes verkligen roligt att även hela Christoffers släkt kom och firade mig, och jag fick verkligen fina presenter; pengar, armband, presentkort, choklad och en massa blommor. Blev en mycket lyckad examensfest. Vi tar varianten med mer sprit och lägre medelålder lite längre fram!



Tar emot pennan från prefekten innan vi ställde oss 20 och 20 där framme och blev applåderade och fotograferade.



One moment of glory... Står inte med min klass utan med dem med efternamn på F och G, både från Lund och Helsingborg.

... i Lund. Klockan 15 i och för sig. Helt sjukt. Nästa gång jag bloggar är jag socionom, så då får ni passa er... här ska analyseras!

...känner jag mig faktiskt! Pluggade klart igår, var hos pappa och stod ut med de lååånga tystnaderna (varför anstränger sig ens släkten med att komma till varandra när det bara blir hemskt?) och vaccinerade Cisco för andra gången idag. Nu slipper han det för ett år. Den stackaren ligger helt utslagen på sin filt och sover efter morgonens äventyr. Veterinären tyckte att det var dags att boka tid för att kastrera honom eftersom han är utekatt så att han inte springer bort i sin jakt på töser när han snart blir könsmogen. Kan jag väl hålla med om. Det behöver inte bli fler som han heller, oönskade kattungar är världen redan full av så jag behöver inte bidra. Fast lite synd är det om honom att förlora sin manlighet redan innan han har fått upp ögonen för kattflickor. Inte lätt. Men nästa torsdag är det klippt (fyndigt va...?). Eftersom jag har skött allt jag ska, ska jag belöna mig med lite Age of Empires II. Jag vet, det är ganska nördigt och jag vinner varje gång även på högsta svårighet (eller så stänger jag av och börjar om...) men det dödar tid som inget annat. Härligt att kunna slösa med tid!

Känns det inte lite, lite, lite som vår idag? Det kanske är ljuset? Eller är det jag som är helt vilse i årstiderna? Får sån lust att gå ut och se att folk har tagit av sig vinterjackan och vantarna, att solen faktiskt värmer lite grand och att ljuset har återvänt till kalla Norden. Det kanske helt enkelt är ångest?

Jag vill gå i högstadiet igen. Eller nej, det var jobbigt, men mellanstadiet kanske? Slippa ta ansvar för hur mitt liv ska bli ännu, bli slussad runt i systemet utan att få bestämma själv. Det var grejer det. Jag är inget vidare bra på att bli arbetslös, vilket jag kommer vara om... hm, tre dagar. Hur fan gör man? Jag vet, jag är socionom (också om tre dagar i och för sig), men jag har aldrig jobbat på arbetsförmedlingen. Är det ens lönt att skriva in sig eller ska man bara chansa på att skaffa ett skitjobb snabbast möjligt? Nej, det vore ju dumt. Ska jag ha ett skitjobb, ska jag ha ett trevligt skitjobb, eller så ska det ha med socionomeriet att göra.

Ordet "ångest" präglar min blogg just nu. Och för den delen livet. Nej, nej, jag är inte olycklig. Men arbetslös!

... jovisst har man det. Var ute och åkte skridskor med Christoffers familj igår och sedan pulka, eller snarare "rövlappar" med Emelie. En livsfarlig uppfinning, ge er inte på det! Som alltid när jag ska hitta på något dumt så straffade det sig direkt med en stukad tumme. På kvällen uppvägdes dock det barnsliga av mycket vuxna aktiviteter i form av att vi bjöd Göran och Hilda på gulaschsoppa och sedan hembakad rulltårta till kaffet. Vi är mogna nog att diskutera pension tror jag...



Magnus, Isac och Christoffer spelar hockey.

Haha... jag & Emelie.

Om man är riktigt tuff... Men inte stukade han någon tumme! Orättvist!

För att avsluta med något mycket mindre roligt hade de visst skjutit alla vargarna i Skånes Djurpark. Konstigt, vi som var där i onsdags... Verkar som om vi på sistone dragit till oss "sista-gången-upplevelser". Vi åkte med Acelink också bara en och en halv dag innan sista turen, också utan att veta något. Stackars vargar, bara för att de ville vara fria. Jaja, jag förstår också att man inte kan ha vargarna springande hur som helst, men kunde man verkligen inte hitta någon annan lösning än att döda dem?

Jag fick den frågan under semestern och visste inte vad jag skulle svara. Jag lyssnar mycket på musik, men vad lyssnar jag på om jag själv får välja? Jag vet inte, och det svarade jag också. Vad som helst utom dansband eftersom det framkallar stark söndagsångest och dödsmetall därför att det bara är ljud utan ett sammanhang som jag orkar sätta mig in i. Klas analys: Du vill ha en text som betyder något och mycket känsla i musiken. Du vill gärna ha musik som man kan sitta och tycka synd om sig själv till. Klockrent där, bara att erkänna. Stämmer otäckt väl. Men en sak; jag tycker inte synd om mig själv ett dugg för tillfället och har inte gjort det heller sedan jag blev dumpad för evigheter sedan. Dock tycker jag fortfarande om musiken. Hittade gammal musik som jag hade i min mp3 på gymnasiet and guess what? Jag gillar fortfrande Shakiras "Illegal" fast att man inte kan erkänna sådant 2010. Skiter jag i. Man kan dessutom uppskatta både Dream Theater och gamla sliskiga popballader. Så det så! Haha.


Oj, vad jag är flitig på att blogga! Såklart borde jag plugga nu, det är väl därför. Men varför göra det idag när jag kan göra det sen? Har ju till måndag natt 24.00 på mig.

Just nu är jag beredd att sälja monstret till högstbjudande. Han inledde med att kissa ner mitt duntäcke för tredje gången för att sedan toppa med att välta ner en blomma från fönstret så krukan gick i tusen bitar. Därefter leker han med jorden som redan ligger över hela vardagsrumsgolvet så att den ligger över hela lägenheten istället. Sedan går han med jordiga tassar i vattnet i badkaret och lämnar söta spår efter sig överallt. Slänger jag då ut honom sitter han bara och jamar utanför dörren. Någon som blev sugen på ett köp? Ni har nog inte råd i alla fall, för han är ändå rätt charmig... men någon får så gärna hyra honom tills han har växt till sig och fått lite vett i huvudet!



Han har växt som ni ser. Kan man se mer kaxig ut?

...någonsin, om katten själv får välja (jag då alltså). Då har man varit på sin allra sista lektion idag, i alla fall på Socialhögskolan. Om jag någonsin skulle få hjärnsläpp och bestämma mig för att sätta mig i skolbänken igen så skulle det troligen vara en stegettutbildning, men just nu vill jag bara jobba. Sure, om jag hade velat hade jag kunnat söka en kurs eller så nu på våren för att slippa vara arbetslös, men nää, jag är sjukt trött på plugg nu och det får man vara efter 15 ½ år i sträck! Då tar jag hellre ett kneg! Säger jag nu... vänta en månad och se hur det låter då. Att sista lektionen är över innebär inte att plugget är det, så jag ska sätta igång med det nu. Eller kanske imorgon... Det är inte mycket, tar kanske en timme, men det är jävligt motigt. Jag vill bara bli klar. Nästa torsdag är det dags för examen, om en vecka alltså. Åh, herregud, det var nyligen tio veckor kvar... Ångest och glädje på en gång, jag vet inte vilket jag har mest utav. Vill bara så gärna ha ett jobb!

...för att ha en trevlig dag. Snön kan man inte göra någonting åt, och desstom tycker jag att den är ganska trevlig, men man måste inte åka flera hundra mil bort för att hitta på något kul. Vi tog bilen till Höör idag och gick en sväng på Skånes Djurpark. Trodde inte att man skulle få se ett enda djur men förutom de som går i ide så såg vi nästan alla, något jag vill minnas att man inte gör på sommaren när där är fullt med folk! Vi var nästan själva i hela parken och kunde gå och snacka och titta precis som vi ville. En snöpromenad med krydda, med andra ord! Kallt som satan, men med skyhög mysfaktor. Särskilt när man avslutar med picnic. Jag låter bildena tala och bjuder på vinterutflyktstipset!



Kallt som sagt, och mycket snö!


En helt orädd stork som kom promenerande.


Vargarna låg precis vid stängslet och vilade. De hade dock stenkoll på vad vi gjorde.


Lodjuret låg också och vilade och bevärdigade inte oss med en blick ens.


Inte lätt att vara älg? Han såg lite ledsen ut faktiskt, men det gör kanske älgar? Det gick i alla fall bra att klappa honom på mulen, så nu har man klappat en älg. Det har inte ni gjort idag!


Kolla vilken sötnos! Jalle hette han visst. Han satt där och tiggde som en annan katt när en familj sidan om matade barnen.

Tog inte så många bilder på en här resan faktiskt, men några blev det. Det finns många fler bilder från quadsafarin som guiden tog, men dem har inte vi utan Klas. Här är några av mina bilder:

I öknen utanför Playa del Inglés. Jag tror att Christoffer försöker hålla undan mitt hår, eller så ger han mig en örfil, haha...



Jag kör fyrhjuling.



Klas och Christoffer kör också fyrhjuling.



Semesterns bästa bild, hahaha. Christoffer äter kaktusfrukt i pausen.



Jag och Klas har kul åt något på stranden i Las Palmas.



Christoffer kör jetski vid "Lyxstranden".



Sista dagen på Playa del Inglés. En dryg vecka sedan bara...



Puss på balkongen.

"Det finns människor som blir allt gåtfullare ju mer uppriktiga och öppna de är. Ju ärligare de är desto mindre vet du om dem. /.../ Det finns människor som väcker ett behov i dig. Något behov. Kosmiskt obegripligt behov."

Författaren Kimhi i "Stackars Susanna", en vanlig roman, en i övrigt ganska trist bok jag läste på semestern. Visst är det så, har ni aldrig mött en sådan person?

Jaha, till sist så satte man sig ner då. Har haft helt fullt upp sedan jag kom hem så det har helt enkelt inte funnits tid till något bloggande. Var i skolan idag och blev godkänd på den sista jävla uppgiften! Woho! Har också hunnit vara på nyårsfest hos Anna (städat och trevligt till skillnad från förra årets polis- och ambulansshow med krossade lampor) och varit en kväll hos Viktor och Emma med Zurka, Danne och dem. Det var inte igår man såg dem... utan i förrgår... men ja, ni fattar nog vad jag menar. Och så har jag förstås pluggat! Tack och lov hade jag snälla människor som hjälpte mig att lämna in arbetet den 28 december när jag var på Gran Canaria, vad skulle jag gjort annars? Så var det då den där resan:

Anna, Annika och Gabriella var här kvällen innan vi åkte och Gabriella sov till och med över. Mamma kom och hämtade Cisco som fick vara hos surtanten Dylan och lära sig slåss och så fick vi köra ut Gabriella innan Klas kom och hämtade oss. Pappa ringde och önskade trevlig resa, en glad överraskning! Allt flöt smidigt med flyget på vägen ner fast att vi bytte plan i Madrid och vi roade oss (när jag hämtat mig från min ångstattack) med att fylla mig med screwdrivers och leka associationsleken. Ni vet, någon säger ett ord och sedan ska man säga ett annat som börjar på sista bokstaven i det ordet. Hoppas att det bara var vi som pratade svenska på planet.

Hotellet var... crappy är väl förnamnet. Alla tre hade ont i ryggen efter tio nätter på spiralfjädrar, man frös hela nätterna eftersom man bara fick ett lakan till täcke, två lampor var sönder i vårt rum och en till pajade vi sedan. I Klas rum fungerade dessutom inte spolknappen på toaletten utan att man lyfte hela locket och han sa att han fick sitta ner och duscha eftersom slangen var för kort. På frukostbuffén serverade de ruttna ägg och möglig müsli och stället var fullt av folk som bara satt i hotellbaren under lysrören hela resan. Vi träffade en galen irländare som hävdade att Bono var ondskan själv och hade komspirationsteorier om allt och alla. Men vi fick en upplevelse att minnas. Inte fan kommer man ihåg alla de där trestjärniga hotellen som man bott på där allt var bra? Vi hade ganska kul åt hotellet, det gjorde inte mig någonting alls att bo där egentligen.

Det första dagarna var det lite molnigt men eftersom vi hade bil körde vi och letade upp solen! Med fyra klimatzoner är det lite som världen i miniatyr. Vi besökta alla de större ställena inklusive Las Palmas som var en stad som jag verkligen gillade! Särskilt Las Canteras, strandpromenaden! Hbg är fint, men detta var något annat. Helt jävla underbart att gå där på kvällen i linne och tänka på snöblasket här hemma! Vi solade och badade förstås massor på dagarna och på kvällarna var vi ute och åt, tre av gångerna (bland annat julafton) på Cueva Pirata. Kolla upp det om ni ska dit någon gång. Såg lite shower och sjöng med irländska trubadurer. Sedan måste man ju aktivera sig lite på semestern också så vi körde jetski och fyrhjuling vilket var jävligt roligt! Eftersom det hade regnat mer i Playa del Inglés nu än det gjort de senaste tio åren enligt vår guide så var hela dalgången där vi skulle köra på "quadsafari" fylld med vatten. Det blev alltså lite mer action än vad vi, eller guiden för den delen, trodde det skulle bli.

På hemvägen var vårt första plan försenat så vi missade anslutningsflyget i Barcelona och fick en natt på fyrstjärningt hotell av flygbolaget. Man tackar! Då fick man en chans att vänja sig vid 15 grader också istället för att gå direkt från +30 till -10. Ingen av oss hade brått hem heller och vi blev bjudna på både middag och frukost, så det gjorde absolut ingenting. Se Barcelona hann vi dock inte, men jag är inte säker på att jag vill det, eftersom spanjorerna både på hotellet och flygplatsen var extremt överlägsna och otrevliga. Vi åkte igenom i taxi och det får nog räcka för min del.

Det var väl resan i korthet tror jag. De roliga detaljerna som man kommer att minnas, som Klas bögimitation (jag skrattade så jag grät), skithotellet, den maxade middagsshowen på den brazilianska restaurangen och så vidare, kommer ni ändå att få höra till leda senare antagligen om ni träffar mig den närmsta tiden så det kan vi spara på tills dess. Jag skulle kunna skriva ett tre gånger så långt inlägg om allt jag inte har kunnat blogga om under de senaste två veckorna (jag insåg att jag faktiskt saknade det!) men det kommer. Eller kanske inte. Antar att de ändå är resan ni ville veta mer om. Ska lägga upp bilder också, men hinner inte just nu! Mormor & morfar nästa!