Det känns som ett rätt billigt knep för att slippa skriva så mycket. Men vissa listor förtjänar faktiskt lite uppmärksamhet. Här är min favorit som jag plockar fram i huvudet i vissa situationer, och jag har tänkt dela med mig av den länge. Den är jävligt lång, men jag tycker den är värd tiden den tar att läsa. Du måste inte hålla med!

LIVSINSTRUKTIONER:

·   Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det.

·   Lär dig din favoritdikt utantill.

·   Spendera inte allt du får och sov inte så mycket som du skulle vilja.

·   När du säger: ”jag älskar dig”, säg det på riktigt.

·   När du säger: ”förlåt”, se personen i ögonen.

·   Tro på kärlek vid första ögonkastet.

·   Driv aldrig med andras drömmar.

·   Älska djupt och passionerat. Du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett.

·   Om du inte håller med/har samma åsikt, förbli ändå lojal. Förolämpa inte.

·   Döm inte någon p.g.a. dennes släktingar.

·   Tala långsamt men tänk snabbt.

·   Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: ”Varför vill du veta det?”

·   Kom ihåg att den största kärleken och de största framgångarna innebär de största riskerna.

·   Ring dina föräldrar.

·   Säg ”prosit” när du hör någon nysa.

·   Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap.

·   När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast.

·   Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler.

·   Gift dig med en man/kvinna som tycker om att konversera. När ni blir gamla, kommer er förmåga att konversera vara viktigare än något annat.

·   Välj din partner mer med öronen än med ögonen.

·   Spendera lite tid ensam.

·   Öppna din famn för ombyten/förändringar, men släpp inte på dina värderingar.

·   Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret.

·   Läs fler böcker och se mindre på TV.

·   Lev ett bra och värdigt liv. När du blir gammal minns det som varit, då kan du njuta av det en andra gång.

·   En kärleksfull atmosfär i hemmet är livsviktigt. Gör allt du kan för att skapa en lugn och harmonisk miljö.

·   Om du inte är överens med din käraste, se på situationen som den är nu, inte som den varit.

·   Läs mellan raderna.

·   Dela med dig av allt du vet och kan. Det är ett sätt att uppnå odödlighet.

·   Var vänlig mot vår planet.

·   Be, det finns en obeskrivlig kraft i en bön.

·   Avbryt aldrig någon som håller på att visa dig sin tillgivenhet.

·   Lägg inte näsan i blöt.

·   Lita aldrig på en man/kvinna som inte sluter ögonen när du kysser honom/henne.

·   En gång om året, åk till ett ställe du aldrig varit på.

·   Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan du fortfarande lever. Detta är den största tillfredsställelsen rikedom kan ge.

·   Kom ihåg, att inte uppnå det du vill är ibland en lyckoträff.

·   Lär dig alla regler, och bryt en del.

·   Kom ihåg att det bästa förhållandet är det där kärleken mellan två personer är större, än behovet den ena har av den andra.

·   Bedöm din framgång i förhållanden till det du måste avstå ifrån för att uppnå det.

·   Närma dig köket och kärleken med djärvhet.

·   Gift dig inte med en man/kvinna som du kan leva med, gifta dig bara med en du inte kan leva utan.

·   Döm inte allt du ser. Tro inte allt du hör. Säg inte allt du vet.

·   När du förlåter oförrätter, ska du också glömma dem.

·   Dröm som om du skulle leva för alltid, lev som om du skulle dö imorgon.

·   Om du gör ditt bästa kommer det som sker också bli till det bästa möjliga.

...här händer det mycket! Jag tycker bra mycket bättre om att skriva ofta och lite så folk verkligen orkar ta sig igenom, men vad gör man? Ju mer man har att skriva om, desto mindre tid att skriva det, eller hur?

Till att börja med min lilla olycksfågel. Dags igen för akutbesök på djursjukhuset förra söndagen, suck. Cisco hade feber och jätteont av ett sår som var helt läkt (antagligen efter ett bett). Tydligen hade det bildats en varböld under såret när det läkte som de fick snitta upp och lägga dränering. Det innebär att min lilla kille fortfarande går med tratt och att man måste leka veterinär och skölja rent såret dagligen trots att dräneringen nu är tagen. Han som verkligen hatar tratt! Tydligen hade de upptäckt det på djursjukhuset också för han fick en jättetratt på sig för att inte komma runt den. Fick ett brev från Agria idag om att de direktreglerat skadan och att man kan skicka in fler kvitton och så eftersom man slipper den fasta självrisken (3000 kr) om man är på djursjukhuset igen inom 125 dagar. Det hade gått 126 dagar sedan förra gången han kom in för en skada. Min vanliga tur.

Förra måndagen och tisdagen var jag på internat med jobbet. Vi var på Barsebäcks resort och åt mängder av god mat. Det kallar jag jobb det! Sedan gick vi och sov i varsitt lyxigt dubbelrum. Gott om plats att vräka sig! Det som utgjorde "jobbet" var en massa teambuildingövningar som så småningom skule leda fram till att vi formulerade mål för vår verksamhet, vilket vi också gjorde. Och vi hade jävligt kul på vägen! Eller kul är kanske fel ord, det var en del ganska känslomässigt krävande inslag, men det blev lyckat. Vi gjorde bland annat porträtt av varandra, fick lyckokakor, ritade upp Myndighetsenhetens historia på ett jättepapper, intervjuade varandra om personliga saker och gjorde Meyer Briggs personlighetstest. Det sistnämnda var verkligen kul att se resultatet av! Min profil (det fanns 16 olika) hade en så träffande personbeskrivning att det nästan var skrämmande! Det enda negativa var att jag saknade mina älsklingar, varav den ena dessutom var skadad!

Måste också berätta att jag fick en bröllopstidning av min chef efter att hon på internatet fått veta att jag skulle gifta mig. Jag blev riktigt glad faktiskt. Dessutom var tidningen (BRIDES) riktigt bra!

Helgen var helt perfekt, fler sådana tack! Vi smygstartade med Rögle i torsdags och åt i restaurangen med Zurka och Emelie medan vi tittade på matchen. Tur det var god mat för matchen var pinsamt dålig från Rögles sida. Kanske för att man vant sig vid elitserieklass, men också för att de förlorade med 0-5... I fredags tog vi en riktigt myskväll och lagade ostpaj och tittade på film. I lördags var vi hos Matos och Björn - det perfekta paret att umgås med, haha! Vi åkte till Maxi och handlade ingredienser till egen pizza och sedan gjorde vi den medan vi kollade på freakshowvidoer på youtube och åt vi den framför AFV innan vi avancerade till chips, choklad och öl till Yatzy'n! Vuxenpoäng på den kvällen kanske? Saken var att vi hade jävligt roligt och trevligt. Det är så okomlicerat. Kommer verkligen sakna att umgås med Matos och Björn när Matos sedan flyttar till Mexico i december! Igår var vi hela dagen i Norra Häljaröd och gjorde vid bilen både in- och utvändigt. Ett dåligt samvete avbockat och som Klas sa; det är ju faktiskt en trevlig syssla om man kan umgås lite samtidigt. Sedan blev det självklart Premiere till kvällsmat, mm, mm, mmm!

Och idag är det måndag, alltså bara fyra dagar kvar tills jag åker till Rom! Återigen, om jag bara inte hade behövt lämna mina killar hemma... Men jag ska försöka njuta ändå.

Om du orkade läsa ända hit så grattis, det är för långt för att jag ens ska orka läsa igenom det. Men jag fick mycket sagt, visst?

...har varit septembers projekt. Var och provade klänningar i lördags... vilken konstig känsla! Det var svårt att hålla leendet tillbaka när man såg sig i spegeln och inte riktigt kände igen sig själv bakom alla vackra tyger. Tala om att känna sig som en prinsessa! Hittade en klänning i en butik här i Helsingborg som jag blev fullständigt kär i. Redan den första jag provade. Åkte ner till Malmö också och tittade på fler klänningar, men det fanns liksom ingen som kunde mäta sig med den första, framförallt inte i kvalitétskänsla. Hittade i och för sig en i Malmö som hade varit perfekt om den inte varit "sjöjungfrumodell" som satt tajt även om höfterna. Det är inte något som ser särskilt bra ut på mig visade det sig. Jag kunde i alla fall förstå så mycket efter min runda att vilken klänning jag än kommer välja i slutändan så kommer det att vara en axelbandslös klänning med korsett som sedan går ut i en lite vidare kjol från höfterna ungefär. Och sedan måste det vara en klänning med släp! Jag hade innan tänkt att det bara var opraktiskt, och det är det, men nej, det gjorde det där extra verkligen. Detta har varit det lätt roligaste med hela den här planeringen hittills. Det kändes plötsligt så verkligt när andra utomstående (alltså butikspersonalen) tog det hela på allvar och pratade klänning som om det vore det naturligaste i världen. Jag bara stod där som en stenstod i de olika klänningarna och vågade iknappt röra mig, men jag kan berätta att brudklänning faktiskt är ett ganska bekvämt om än aningen opraktiskt plagg! När jag väl valt klänning ska jag visa en bild, men om det blir den jag fastnade så för i lördags så ser den inte mycket ut för världen på modellbilden på affärens hemsida, mycket på grund av halternecken som jag kommer beställa den utan.

Jag fasade inför att behöva välja fotograf, men nu har vi preliminärbokat en som verkligen känns bra. Som sagt; smakar det så kostar det jävlar i det, men hon känns mycket proffsig och tillmötesgående. Vi får se om det intrycket består när vi sedan träffar henne och tar lite provfoton och diskuterar närmare. Jag kan bara säga att jag är mycket imponerad av de bilder hon har på sin hemsida!

Att planera bröllop är verkligen grymt kul, och när de jobbigaste sakerna sedan är bokade (lokal, kyrka, catering, frisör, makup? och fotograf) kan man ju börja njuta av att planera detaljer. Vi är på god väg!

...mot bröllop. Tiden går vansinnigt fort. Snart måste allt som ska vara bokat bokas och det är mycket kvar att ta ställning till. Ser i alla fall ut som om jag har nosat upp en bra bröllopsfotograf, och dyr! Men smakar det så kostar det. Gillade verkligen känslan i hennes bilder, inte så uppstyltade och stela, och väldigt personliga. Som Christoffer faktiskt sa: hellre lägga x tusen och bli helnöjd än att lägga lika många tusen på en nödlösning senare. För vi är nog ute i sista minuten verkar det som. Ska kolla upp lite priser på andra också, men tror inte att vi ångrar oss.

Har också hunnit komma på ett färgtema för bröllopet och fixat hobbyfotografen som ska dokumentera från och med det att vi lämnar kyrkan. Det är jag nämligen säker på att Jan kan sköta lika bra som fotografen som ska ta porträttbilderna och bilderna från vigsel och kyrktrappa. Spånar lite kring inbjudningskorten också, lika bra att vi skickar ut dem i år. Man känner sina nära och kära - vi umgås en hel del med folk som tycker om att planera en stund i förväg...

Har också funderat lite på själva vigseln, det vill säga hur man går in, tärnor/bestmen, musik och så. Vi skriver inga egna löften, de måste ändå innehålla samma sak som de traditionella så vad man egentligen säger spelar inte så stor roll när innehållet ändå är detsamma. Ingångsmarchen är självklar; Wagners bröllopsmarsch. Hur vi sedan ska göra med egen musik i kykan och vad vi ska gå ut till samt vilka psalmer vi ska ta... det är mindre enkelt.

Vilka vi ska bjuda vet vi också redan, och det var enkelt. Alla. Alla som betyder något och som vi träffar på någorlunda regelbunden basis och så några släktingar som vi kanske önskade att vi träffade oftare.

På lördag börjar klänningsjakten. Jag vet inte alls vad jag vill ha egentligen, men jag vet att jag kommer att veta när jag ser den rätta klänningen på. Jag vill inte ha med för mycket "krafs" som pappa hade sagt, men jag vill samtidigt inte att klänningen ska vara alltför enkel heller. Och enbart vit, inga detaljer i andra färger. Det ska vara en prinsessklänning men ingen gräddbakelse helt enkelt!

För några dagar sen slog det mig för en kort sekund att detta verkligen är på riktigt... vi ska verkligen gifta oss. Det är stort, precis som Viktor sa. Jag tror inte att jag riktigt greppat att vi verkligen ska stå där i kyrkan och säga "ja" så snart som om nio månader... Det är verkligen inte det att jag höll på att få kalla fötter under den där sekunden när jag insåg att det var på riktigt, jag blev istället helt varm om hjärtat. Men jag kan liksom inte förstå att det händer mig, oss, fast det är vi själva helt och hållet som planerar detta... Det ska bli så kul!