... är vad jag är just nu. Kom nyss hem från Norra Häljaröd. Jag vill bo där! Har haft en helt sjukt stressig dag som började med plugg, sedan stack jag och Christoffer och handlade i tre affärer på under två timmar (mat till släktfesten på lördag) och sedan var det direkt till skolan och där var det handledning för uppsatsen. Sorry, men vår handledare är värdelös. Så osäker själv att han inte kan svara på en enkel fråga. Och det ska vara vårt stöd? Jag känner mig som snarare som hans, som att jag får styra upp samtalen. Vi har dessa två dagarna denna veckan och sedan tre veckor till, that´s it. Sedan ska vi vara klara. Har en klump i magen av stress kan jag bara säga, fattar inte hur det ska gå till. Råplugg imorgon alltså. Kan vara säker på att ett rejält migränanfall väntar efter uppsatsexaminationen, när spänningen släpper. Men sedan är jag ledig en vecka innan jag börjar jobba. Det kommer behövas.

Men så kom jag och Christoffer ut till Norra Häljaröd, Klas hade grillat hamburgare och fläskfilé, vi satte oss och åt och diskuterade vem som hade haft värst dag. Tror att Klas vann i och för sig, men det hjälper inte min stress. Fast det gjorde däremot platsen, jag älskar att vara där. Knappt 200 meter till Skäldervikens spegelblanka yta. Ska ta en bild på det någon gång så ska ni få se. Man blir bara lugn där ute, långt ifrån stans stress. Jag tål nästan inte att vara i lägenheten, det har börjat betyda plugg och stress i form av städ, tvätt och matlagning för mig. Jag lever inte hemma, jag bara bor här. Sover och äter. Och sköter saker. Jag vill flytta till ett hem. Inte ett tillfälligt boende i väntan på en annan ekonomisk situation som här, utan till ett hem som jag vill satsa på och där jag planerar att verkligen bo. Självklart tillsammans med min älskling.

... är inte bara namnet på en gammal såpa. Det kan också vara våren som aldrig var vår utan bara plötsligt blev sommar... 25 grader på torsdag, det är ju juliväder! Var ute och sprang idag med Emelie och Charre. Helt slut blev jag! Charre hade laddat upp med träningskläder för 2500 kr. Själv letade jag fram mina jympaskor, ett par träningsbyxor och ett linne ur garderoben och gav mig ut. För det första blir man ju ändå bara svettig, och för det andra vågar jag inte tro på att jag ger mig ut och springa varje vecka nu framöver, även fast det såklart är planen. Vis av erfarenhet så vet jag att det oftast slutar med att man ägnar tiden åt att käka onyttigheter i soffan hellre än att ge sig ut på joggingtur... Det är i alla fall riktigt skönt så länge det varar, och så mycket roligare om man slipper springa själv. Mycket bra initiativ Emelie! Beach 09 närmar sig, det märktes i spåret. Sist jag och Emelie var ute och sprang för två veckor sedan var där inte hälften så mycket folk, för att inte tala om när jag och Christoffer var där i våras. Jag tror inte på mirakel och jag är hyfsat nöjd, så jag springer för konditionens skull.

Var på fest(er) i lördags. Kom fram till att det inte var så mycket festerna i sig som var kul (jag gick till och med och gömde mig under bordet, se bilder hos Charre) men jag hade roligt med Charre och Jessie. Och med Gustav, Lina och Naffie också för den delen. Men Charre i köket, jagandes ballonger i niocentimetersklackar, är ett minne som inte kommer att lämna min näthinna i första taget. Och skulle det göra det finns det ju alltid på film! Jag hoppas att inte festfixarna läser detta men Jessie kan konsten att dra en vit lögn en bra bit längre än nödvändigt; "Såååå rooooooooligt vi hade här, tack såååå jäääättemycket för att vi fick komma, det var verkligen skiiiiiiiiiitkul!!" Ta inte i, haha. Ja, men det var ju i alla fall ingen som blev ledsen. Sedan hade det visst varit fest här hemma också, såg ut som kriget, eller kanske snarare havet, när jag kom hem. Dags igen på torsdag!

... nya tankar. Jag läste just ett väldigt sorgligt inlägg. Hon menade att människan var egoistisk. Javisst är vi det, till 100% om man ska hårddra det. Varför gör man generösa och snälla handlingar? Jo, därför att man själv mår bra av det. Varför är man tillsammans med den man älskar? För hans eller hennes skull? Nej, naturligtvis inte, man gör det för att själv må bra. Samtidigt är det skillnad på egoism och egoism. Om man gör något för någon annan och själv hamnar ikläm så gör man det för att det känns rätt, och hamnar man inte själv ikläm är det bättre för båda. Det är inte samma sak som att göra något enbart för egen vinning, det vi till vardags kallar egoism. Däremot finns det många som är självupptagna men inte egoistiska. Så självupptagna att de ibland trampar på andra utan att veta om det förrän efteråt, men som inte menar illa med det de gjorde i alla fall. Oj, detta är onekligen invecklat.

Vad som var så sorgligt var att hon menade att hon aldrig mer kan vara lycklig fullt ut. Hur kan jag veta? Ändå är jag helt säker på att man så småningom, efter att i åratal ha känt just så, plötsligt upptäcker en dag att man faktiskt är fullt ut lycklig. Den dagen kommer man få dåligt samvete. Men så tillslut kommer man inse att det inte är att glömma, utan att gå vidare med sitt liv på riktigt. Man tar med sig erfarenheten och sorgen, men den är inte längre en börda utan ett fint minne som man alltid kommer att ha kvar. Då har man kommit hela vägen.

Detta är bara min teori, men det finns stöd för den i otaliga böcker om krishantering. Jag vet inte varför jag överhuvud taget lägger mig i, men det lät så sorgset att jag inte kunde låta bli att fundera.

Svensk tv:s näst bästa reklamfilm, minns ni den? Bästa är Åhléns reklam för bävernylonoveraller från nittiotalet, men den finns inte ens på youtube.

Charre, titta här! Problemet är bara att om jag berättar hur jag gjorde så kommer det att hamna pinsamma filmer på mig i berusat tillstånd till allmän beskådan på din blogg. Haha... får se om jag vill vara såå snäll! 

...att det finns folk som faktiskt kan leva på det som jag gör just nu. Sitta här och skriva, kallat att blogga. Tänk om jag, som skapade min blogg strax efter att Blondinbella satte igång och långt innan Kenzo som är blogg.se:s mest lästa, hade insett vad hon och de andra bloggstjärnorna insåg och haft ett varumärke värderat till ca fem miljoner. Haha, rolig tanke. Nä, skulle aldrig hända och aldrig att jag skulle vilja ha det måstet med mig vart jag än åkte och vad jag än gjorde. Tala om att ta jobbet med sig hem. Det hade ju inneburit ekonomisk katastrof att åka på semester och glömma laptopen. Fast ändå, det hade ju knappast varit fel att få freebees (eller hur fan man nu stavar det) för att göra sig det lilla besväret att lägga upp en bild på det på bloggen sen. Eller att bli bjuden till kändisfester, bli stylad av Sveriges bästa och tjäna riktigt mycket cash! Så jo, jag kanske är lite avundsjuk ändå, haha. Nej, knappast något för mig. Det känns dock sjukt att företag skickar gratisgrejer till dessa tjejer (varför är det bara tjejer som blir riktigt stora bloggare?) och att de blir inbjudna till diverse galor och evenemang bara för att folk vet vilka de är. Kändisskap är så falskt. Om de skulle sluta blogga skulle de återgå till att vara helt normala människor som inte fick något gratis, precis som vi andra. Mycket underligt egentligen.

... i lördags. Började redan på fredagskvällen/lördagsnatten med grattis från de jag råkade vara med just då, det vill säga Viktor, Emma, Zurka och så förstås Christoffer. Vaknade på morgonen av den vanliga morgonpussen och då hade min söta älskling åkt till Väla när de öppnade och köpt två böcker i födelsedagspresent till mig och sedan hade han fixat frukosten framför andra; bullar och chokladmjölk! Därefter åkte vi hem till mamma där mormor och morfar väntade. Där fick jag en dubbelmadrass som jag hade önskat mig, en ögonskugga, ett nagellack, en film och så förstås silverbesticken från mormor och morfar. Man vet att man inte har blivit alltför gammal när man fortfarande samlar varje födelsedag! Så åt vi lite påskmat och sedan åkte vi hem och bytte till vår nya madrass. Äntligen slipper man den irriterande skarven i sängen; nu kan man sträcka ut sig åt alla håll och även smyga över på "fel" sida mitt i natten. Mys!

På kvällen började jag, Charlotte och Emelie vår nya tradition; ut och äta på födelsedagen. Jag ville förstås även ha med mig Christoffer. Alex fick också följa med, han är trots allt också en av mina vänner och det hade faktiskt känts fel att inte bjuda honom. Han kom dessutom med en födelsedagspresent; en enorm klocka! Fia tänkte jag naturligtvis också ta med men för att vara ärlig trodde jag att hon hade glömt min födelsedag. Det hade hon inte, men eftersom hon ringde så sent satt vi redan på restaurangen så det blev till att möta upp henne på Bishop´s sedan. Även Göran tittade förbi en sväng där, men det var knappast för min skull förstås. Hade en underbart rolig kväll med mina vänner, min syster och min älskling. Kunde knappast ha haft en bättre födelsedag! (Bilder finns hos den som tog dem, på Charlottes blogg.)

Sedan ska resten av min och Christoffers släkt vara med och fira den andra maj, härligt att det inte riktigt är över på en dag. Jag tycker om att fylla år, även om det inte är lika spännande som när man var liten. Och på tal om att fira, vad säger alla vännerna om en valborgsfest här?

...ville jag bara säga. Tack alla ni som vill fira mig på min födelsedag på lördag. Det är inte så viktigt med födelsedagen, men däremot att ni bryr er och anstränger er.

...nu då? Ja, det har som vanligt hänt en del sedan senaste inlägget och jag orkar som vanligt inte skriva ner allt. Men det finns ett par saker jag har funderat över så pass mycket att de kan anses värda att slänga in här.

Var på The Sounds på Tivoli i helgen. Bra konsert även om jag inte kan skryta med att ens ha hört alla låtarna som spelades. Började med förfest hemma hos Fia där hon och jag tillsammans med Emelie försökte bli fulla på under en timme och lyckades ganska bra. När man blir berusad brukar man prata om ytliga saker, och så förstås sex. Nog för vi hann avhandla det också, men samtalet kom bland annat att kretsa kring knark och döden, och så förstås den självklara kopplingen däremellan. Kom igen, vilken förfest! kan jag gissa mig till att ni tänker. Det var dock en över medel, och jag brukar gå på jäkla bra förfester. Och Emelie blev lite berusad! Det ni! Ändå är det jag som framstår som full och dum på facebook nu har jag hört, klättrandes uppför en grässlänt. Ja, men det bjuder jag på! Däremot hade jag ätit gammal dipp eller något i den stilen vilket innebar att jag vaknade extremt illamående klockan 4 på natten. Sedan gick jag och Christoffer upp halv åtta och var flytthjälp åt hans pappa. Har haft bättre lördagsmorgnar.

Har kommit igång med vår C-uppsats nu, haft första intervjun redan idag och den gick över förväntan. Kan kanske bli en riktigt bra uppsats. Kanske kan vi faktiskt ge en rättvis bild av adoption, som är vårt ämne. Men vi måste fortfarande ha fler intervjupersoner. Så känner du någon som känner någon som är adopterad och vill ställa upp på en intervju så be dem höra av sig. Ragga intervjupersoner är ett heltidsarbete... haha.

Så fyller jag år på lördag, som råkar vara självaste påskafton. Det händer då och då, men vad som inte brukar hända är att jag inte ska fira med släkten på rätt dag utan den 2:e maj. Ja, mamma slipper man förstås inte undan men hon har lovat att jag ska få gå därifrån redan på eftermiddagen. Vad jag ska göra sen återstår att se. Konstigt att inte veta det. Charlotte kom med ett bra förslag när jag sprang på henne på Kullagatan igår. Ta med vännerna, och så Christoffer förstås, ut på restaurang. Ett bra förslag men jag vet inte... vi får se, vilket kommer att innebära att det inte blir så eftersom att alla (tre) tilltänkta troligen redan har bokat något annat om jag inte snabbar på med att fråga. Aja, det löser sig nog.