... definitivt. Både ute på gräsmattan som liknar en afrikansk savann mer än en frodig fotbollsplan (som väl är idealet?) och på bloggen. Det ligger nära till hand att skylla på värmen, så det gör jag; det är för varmt och soligt för att blogga. Så var det med det. Räkna med en revival när det blir höst.

Idag ska vi ta första steget mot att planera för något ganska stort som komma skall i vår/sommar. Nej, jag är inte gravid och det är ingen klädkollektion heller. Så vad kan detta vara? Inte alltför svårt att gissa kanske.

...sees you. Inte för att jag brukar syssla med saker jag inte ska på arbetstid, utom möjligen att skicka ett eller annat sms, men fick i veckan veta vad jag redan anat; de har full koll på allt man gör på datorn på jobbet. Klart som fan att de kollar vilka internetsidor man är inne på, men tydligen har de full koll på vilken minut man går in på vilket vårdtagare i omsorgssystemet och om man är aktiv eller passiv... helt full koll med andra ord. Jag känner mig skyldig fast jag bara gör vad jag ska. Jag hatar att vara övervakad, men det är man ju i alla fall nästan varje sekund utan att ens alltid veta om det. På bussen från stationen till jobbet är man exempelvis kameraövervakad, och antagligen på tåget också. På jobbet har de koll på vilken bil jag kör, när och vart, vad jag gör på datorn och vilka samtal jag ringer/tar emot. Det registreras varje gång jag drar mitt kontokort någonstans i världen eller när jag tar ut kontanter. Mina mobiltelefonsamtal kan avlyssnas hur lätt som helst och grannarna hör vad jag säger när jag pratar i min egen trädgård. Man ska inte gå runt och tro att man är anonym och hemlig på något sätt. Det gäller bara att hoppas att det inte är någon som är intresserad av mina förehavanden eftersom man lämnar digitala spår efter sig vart man än går.

Och för att då riktigt toppa detta så skaffar man en blogg och skriver ner det som den som är nyfiken möjligen kan ha missat. Man är rätt dum. 

Kanske ett av världens bästa festställen? I vilket fall hade vi en helt grymt härlig heldag i lördags. Den hade allt, fan ta mig! Först lyckades vi inte hålla ihop den skara med helt, totalt olika människor som vi hade släpat med oss fast vi befann oss på ett högst begränsat område; mitt kära gamla jobb Aurora. Jag tänkte i mitt stilla sinne att detta skulle komma att bli en mycket jobbig dag, men den blev istället perfekt. Inte minst för att jag hade i stort sett alla mina vänner där. Närapå i alla fall.

När vi väl kom till Bakken försvann bara Dennis och hans kompis Kaj för att tömma ett flak liggande på rygg i solen i skogen. Vi andra åkte karuseller för fullt. Eller ja... de som nu gillar sånt. En annan stod mest som en förälder med tjugotalet väskor på axlarna, men det var ju självförvållat. Skönt att Emelie hade en mage som hindrade henne att följa med så jag slapp stå där själv. God lord så jävla varmt det var! Sedan blev det buffé som jag toppade med sockervadd. Äntligen sockervadd, efter Lundakarnevalens misslyckade försök att få tag på lite! Däremellan var det förstås massor av öl åt alla och när Dennis och Kaj hade tömt flaket så mycket att det inte var lönt att behålla kartongen joinade dem oss också på Bakken... lite lagom lulliga förstås. Sedan blev det fotboll för somliga och andra tog en promenad. Det var dock så hett att Emelie höll på att få bära mig tillbaka. Därav föddes idén med att leta efter kusten och havet. Vi tog med en jättelik "volleyboll" som Dennis inhandlade för dyra pengar och begav oss iväg för att leta efter vattnet, och hittade det utan missöden. Inte illa gjort!

Det var nu bara jag, Christoffer, Dennis och Matos som vågade oss på att hoppa i plurret och de sistnämnda tre gjorde det i underkläderna. Bara jag hade varit klok nog att ta på mig bikinin under men å andra sidan hade jag inga underkläder att ta på mig sen, så det var en aning kallt när vi återvände till Bakken för rond två. Då kastade Emelie och Jan in handduken och begav sig hemåt och Zurka och Emelie hade gett sig av redan på eftermiddagen, men annars var gänget intakt ända till stängning när vi alla hoppade på tåget hem. Innan dess hann vi med mera öl och shotbrickor, karuseller och dansk allsång på någon av barerna. På tåget hem började Dennis montera ner det skruv för skruv. "Man måste ju ha något att göra på jobbet imorgon!" När vi kom till Helsingborg igen var det min och Christoffers tur att ge upp och vi hoppade in i en taxi medan resten fortsatte hos Dennis till gud vet när på morgonen.

Låter det inte som en härlig dag? Det var det. Den kommer troligen att gå till historien som sommaren 2010 års roligaste dag, i alla fall för mig. 




Tack alla fina vänner för en underbar dag!

Har varit en ganska tuff vecka på jobb och jag har haft för lite ork att ta tag i saker där har det känts som, men idag var det en riktigt bra dag. Till att börja med fick jag förlängt lite till, jag har fått mycket gjort och sedan har jag varit på Ven igen. Helt rätt väder för det! Tog min cykel och gav mig ut bland fälten och längs grusvägarna för att leta efter hus som saknade nummer. Snälla, inför husnummerobligatorium på Ven, det skulle göra mitt liv lättare! Eller i alla fall mitt jobb. Fick vänta en stund på båten hem så då passade jag på att äta min lunch på stranden och sedan kunde jag lägga mig och sola lite. Det kallar jag en bra dag på jobbet! Förvisso kan man nog säga att det var min lunchrast men ändå... turisterna betalar för att cykla runt på Ven och jag får betalt för det. Inte fel!

Ikväll har mamsen hållit mig sällskap medan Christoffer är och festar loss med jobbarkompisarna. Trevligt, trevligt. Men nu är det dags för sängen, för imorgon ska jävlar i det också bli en bra dag! Då drar hela gänget till Bakken. Soligt och varmt skulle det bli, helt perfekt. Fram med solkrämen, ölen och sockervadden!