Praktik i veckan, fan vad det var kul! Jag var på socialkontoret i Bjuv. Jaja, inte världens metropol precis men missbrukare och fattiga så det räckte till mig också, haha.
På måndagen träffade jag en föredetta missbrukare som just nu sitter inne för grovt rån. Ändå kunde jag inte låta bli att tycka om honom, kanske på grund av hans faktiskt ödmjuka attityd och han dessutom var slående lik någon jag tycker väldigt mycket om.
På tisdagen träffade jag något så ovanligt som en spelmissbrukare som vi var iväg till en expert med och på eftermiddagen satt jag på sjukhuset och var med på en vårdplanering för en heroinmissbrukare som ville bli inskriven på metadonprogrammet, och det kan jag säga att det är inte lätt att bli beviljad. Ser dock ut som han ska få det men jag får ju aldrig veta.
På onsdagen åkte jag och en av socialsekreterarna ner till behandlingshemmet Jabboks vad recovery i Hörby med en annan missbrukare. Jag hade blivit galen om jag skulle leva fyrkantigt på en gård mitt i skogen där det dessutom var kristen inriktning (därav namnet på stället) men så är jag ju inte missbrukare heller. På eftermiddagen fick jag lära mig allt om hur man räknar ut vem som ska få försörjningsstöd (socialbidrag). Så lätt och snabbt, men vilken makt man har över människor om man sitter på pengarna... scary egentligen.
Jag lovar, jag ska aldrig ens testa droger. Inte för att jag varit så sugen innan men jag har sett vad de kan ställa till med nu, särskilt heroin. Vilken jävla drog, tar verkligen över hela livet och förstör det för alltid, det är sorgligt att se.
Under hela onsdagen hade jag feber men det var bara att bita ihop om ett par Panodil. Torsdag och fredag valde jag dock att stanna hemma, det fick tyvärr bli så. Fan, när man har en stackars vecka praktik och det dessutom är skitkul!

Inatt sov jag hos Christoffer fast det inte var planerat. Men jag gjorde det inte med mindre än krav på dubbelsäng, garage och bögafrukost, haha. Min gentleman gick till och med själv och handlade den på morgonen. och på kvällen fick jag pizza av hans pappa som vi käkade med honom och hans sambo. Sen stack dem och vi fick roa oss själva. Ingen fara, det gör vi enkelt. Vi kan ju alltid snacka, vår specialitet. Vi kan snacka i timmar och ändå ha så mycket mer att säga när det är dags att lägga på eller gå hem. Det är ovanligt att man upplever det så. Samtalsämnet är inte ens det viktiga. Och vi kan snackar om allt, även om det är svårt eller jobbigt att säga, för vi tror båda på ärlighet. Ibland kan vi kanske till och med vara ärliga i överkant.
Imorse körde jag honom till Zurka när jag stack hem. Haha, tro inte att du får hjälpa mig med något om jag inte själv är säkert på att jag inte klarar det eller så säker att det är tråkigt att göra det. Haha, han vet kanske inte riktigt vem det är han har att göra med än. Det är en överraskning jag gillar att ge. Ah, han börjar kanske ana i alla fall.

Jag tappar tidsbegreppet och kontrollen när jag är med dig. Jag vet att du känner dig likadan. Som att vara full, sa du. Ja, något åt det hållet. Härligt men en aning skrämmande.

Ikväll är det party party hos Ina. Med prinsesstema, gud så snuttig jag ska bli då i rosa och vitt och med krona på huvudet! Suck, jaja man får väl ställa upp då, haha! Förkyld som man är så är fest kanske inte som mest motiverande just idag, men vem vet, vem vet? Vi får se vad kvällen kan bjuda på. Det ska bli kul i alla fall!