The world is spinning and I can't keep up with it känns det som.
Igår var jag med Cn hela dagen. Han kom och hämtade mig och så körde vi en runda innan vi bestämde oss för att gå istället och sedan satt vi och snackade i flera timmar i bilen medan det mörknade. Dagens bästa kommentar:
"Jag hatar att göra sånt man måste göra och som aldrig ta slut, typ som att tanka eller borsta tänderna. Men vet du vad det allra tråkigaste är att göra? Klippa tånaglarna. Så trist!"
Hahaha, fatta som jag skrattade! Tänk som många fler gånger i livet vi måste göra det. Bara att vänja sig, Christoffer!
Sen blev det driven på BK och så satt vi och snackade lite till innan jag stack hem och fixade praktikplats av en av mammas väninnor som var här. Hon är nämligen socionom. Så vecka 49 ska jag tillbringa i Bjuv.
Jaha, sen körde Cn Jonas och co. ner i stan och så satt han och jag i Jonas lägenhet. Trevligt. "Love, passion, flower, hejdå". Konstig kommentar, men om man vet att Cn och Mattos tänker i termer som "frukostbrud" och sånt så kanske man inte ska bli så chockad ändå, haha. Men vad som dock gjorde mig förvånad var att jag fick vara i lägenheten eftersom jag "hittar på saker" och så som Jonas säger, men han gjorde väl Cn en tjänst, inte mig. Whatever.

Vi var med Zorina i ridhuset idag och hoppade. Jag hoppade en 1 meters oxer med henne, lite stolt är jag ändå. Inte för att det var så svårt för henne, men jag är rädd för att hoppa egentligen, haha.
Sedan var vi hos Alex och drack öl/oboy/inget alls och sedan gick Alex med oss till Eskilsminne så jag fick sällskap hem med min cykel också sen. Trevligt, ut och gå ska man helst inte göra ensam.
Christoffer ringde och sa att han var ute och gick för att han var rastlös. Han skulle ha ringt innan han gick ut och gick? Haha, oj, han skulle bara veta att det var vad jag gjorde för några helger sedan (ut och gick)när jag kände likadant. Fast då ringde jag inte honom för jag hade inte numret. Tanken fanns dock. Jag säger bara Lars Winnerbäcks "En av alla dom". Har aldrig sett en text som stämmer så perfekt på känslan av hopplöshet och rastlöshet som man får en kall och mörk söndagkväll när man är ensam och bara vill bort.

Ja, jag har hört det sägas att jag "skriver ner hela ditt liv här" och "varför ska det alltid handla om mig?". Nej, jag skriver inte ner hela mitt liv här, bara de viktigaste händelserna eller kul grejer som händer. Vad jag känner skriver jag bara om jag inte kan säga det på något annat sätt till den jag syftar på. Därför är "alltid" du inblandad. Prata med mig så slipper jag dra det här...? Ja, min blogg, mitt liv och jag bestämmer. Det är skönt i alla fall.

Det här känns bra. Och dåligt. Bra för att jag för mindre än en månad sedan äntligen fick klart uttryckt vad det är som gäller. Det var det som behövdes och nu har jag kommit en bra bit på väg ändå. Men samtidigt är minnen allt jag har kvar nu. Minnen gör en till den man är och därför är de guld. Jag vet att jag inte borde tänka så och att det går över men ändå känns ibland det nya som att trampa på minnen. Ge mig bara tid. Det viktiga är att jag inte ångrar något, varken gammalt eller nytt! Man lär sig att stå för sina handlingar i den här umgängeskretsen.

 

Haha, och detta minns endast jag. Både fotografen och Cn var för fulla för att minnas att de ens sett mig den kvällen (därav suddigheten i bilden). Men det var balkvällen om ni undrar. Saker förändras...