Vaknade av en puss från min prins, precis som i sagorna! Sedan blev det en mycket mysig morgon när jag släpat mig ur sängen trots att klockan bara var 8. Naturligtvis gick jag och la mig igen efter bonusgos, när han stack till jobb. Ska träffas igen någon gång ikväll/natt. Bara för att gosa lite till. Det är lika nödvändigt som att sova eller äta, vad gjorde jag innan jag träffade honom? Jag kan bara säga att mitt liv inte skulle vara detsamma utan honom. Det skulle aldrig mer bli såhär bra. På något skrämmande sätt vet jag att jag inte kan resonera som att "det kommer fler killar" för den stackare som i så fall skulle komma efter Christoffer skulle aldrig kunna bli nummer 1. Han skulle alltid bli jämförd, och säg vem som skulle stå ut med något sånt? Jo, någon mes som jag aldrig skulle falla för just därför... Om detta inte skulle hålla är jag med andra ord mycket illa i det. Men varför i hela världen skulle inte detta kunna hålla hela livet? Jag kan inte se någon anledning!

Har ägnat min dag åt att gå upp sent, slöa i soffan, prata med älsklingen i telefon när han hade lunch, släpa mig in i duschen för att sedan sätta mig här. Det regnar ju ändå och jag är ledig! Och sedan få reda på att Zandro tänker svika och jobba i Lund i sommar istället... åh, då kommer ju Scandlines vara så mycket tråkigare! Jaja, han verkar svår att övertala, hahaha! Förresten så fick för övrigt jag jobb på Scandlines igen fick jag veta igår. Inte helt oväntat, men skönt att inte behöva tänka på det och kunna resa med gott samvete och "slösa" upp sina sista slantar!

Sedan satte jag mig ner och lärde känna mina klasskamrater lite närmare. Jag startade med Helens blogg, sedan Hannas, Linas, Sussis eller någon sådan ordning. Blogg är en underbar uppfinning. för en själv och för andra. Det är ju härligt att höra att alla hade lika svårt som jag att ta tag i sina tentor... och att liksom läsa att de också krattar löv och festar, haha. När man bara träffar människor i en enda miljö har man svårt att föreställa sig dem i en annan. Jag fattar ju att alla andra också har ett liv såklart, men på något sätt så tänker jag bara på dem som i skolan... ja, konstigt men sant.

Nä, jag blev tillräckligt sugen på popcorn av att läsa Sussis blogg att jag ska gå och poppa en påse nu medan jag väntar på mamma som kommer snart och sen Gou. Jag längtar efter honom varje minut vi inte är tillsammans. Ändå träffas vi varje dag. Lika bra att vänja sig vid det ändå, för vi ska ju bo ihop snart. Längtar efter det också!