Hur kommer det sig att varje gång jag ska sätta mig ner och plugga (typ nu) så slutar det alltid med att jag skriver blogg istället? Bra för bloggen, men mindre bra för magsåren som jag snart kommer att ha av all stress med den sista uppgiften på hela utbildningen. Sex dagar kvar att arbeta med den, om jag räknar bort helgen. Jag har skrivit snart tre sidor, slutresultatet ska hamna på ca femton = ångest. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer ska sitta på en föreläsning! Vi har några seminarium, däribland sista examinationen, men inga mer föreläsningar. Fyra veckor till i skolan. Fattar ni, någonsin (om jag inte känner för det igen någon dag)! Woooho! Mamma har planerat in en examensfest med hemliga gäster hos oss i januari. Varför man nu ska fira att man blir arbetslös... igen. Studenten all over again. Förra gången ringde de från Scandlines och ville att jag skulle komma och jobba när jag var tio minuter ifrån att gå in igenom dörren på arbetsförmedlingen. Tror knappast på samma tur en gång till. Som arbetslös socionom får jag först gå till arbetsförmedlingen och sedan söka ekonomiskt bistånd... vilken ironi, den som i så fall sitter på andra sidan skrivbordet kan ju med lite otur vara en klasskamrat. Haha. Nej, nu ska vi tänka glada tankar, något skitjobb kan man väl alltid få. Behövs ju alltid städare på Knutpunkten...

Åter till pluggandet, eller nej, saved by the bell! Bokstavligen. Charre och Emelie ringer på om någon minut. Snabba, snabba... så jag inte behöver återgå till plugget. Jag skriver en mening till, och en till, om ingenting, så ringer det på dörren snart...