Då och nu

Jag sitter här och tittar på bilderna som hänger på väggen, och en av dem är på Christoffer framför moppen vi hyrde och utanför hotellet i Agios Gordios på Korfu. Jag tänker att jag knappt kände den människa jag valde att åka flera hundra mil iväg med. Visst älskade jag honom redan då över allt annat, men med facit i hand så kände vi inte varandra särskilt väl, vi hade bara varit tillsammans i några månader. Faktum är att jag minns att jag till och med längtade hem någon kväll, hem till tryggheten. Löjligt kanske, men ni får tänka på att jag inte varit på charter på fjorton år då och aldrig utomlands utan mina föräldrar (det kom jag på nu). Man tittar alltid tillbaka, minns att man tyckte man var mogen och inser att man inte var det. Undrar just om jag kommer att göra detsamma tre-fyra år framåt i tiden också? Antagligen och förhoppningsvis.

Vi har varit på ganska många mindre resor tillsammans efter den här första och inte på någon av dem har jag längtat hem, långt ifrån! Jag kan resa vart som helst i världen, bo där om det skulle vara så, om jag bara får ha min Christoffer med mig! Att resa till Paris och vara ifrån Christoffer en hel vecka var däremot inte lika kul. Tala om hemlängtan! Det blev dyra samtal vi ringde till varandra mellan Berlin och Paris.

Det är dags för vår andra charter tillsammans nu och om man tänker tillbaka på Korfu känns det otroligt avlägset, men vi pratar fortfarande om den resan ibland. Nu har vi dock blivit så stora att vi kan ha våra föräldrar med igen, om ni förstår vad jag menar. Det stör mig absolut inte att Klas ska med, det ska bara bli roligt! Jag känner mig dessutom stolt över att jag räknas så mycket till familjen att han bjuder mig också på det här. När man tittar ut, klockan är innan fyra och det börjar redan mörkna, kan man bara längta. Drömde till och med om det inatt, men då hade jag glömt att vi skulle åka och bara tagit med mig en kamera och mobilen, inget annat, haha!

Nu ska vi iväg och vaccinera oss. Ingen grispest här, inte när vi ska på semester!




Min lilla älskling på bilden som hänger i köket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback