...varierar verkligen med livssituationen, hur man mår och hur mycket tid man har. Tid är inget jag har i överflöd precis nu för tiden. Att vara hemifrån i knappt elva timmar om dagen tar ut sin rätt också i trötthet och jag brukar vara mer död än levande när jag kommer från jobbet. Inte för att jag jobbar så hårt, eller gör så fruktansvärt mycket eller stressar så hemskt, men jag jobbar verkligen med huvudet. Hela dagen ska man hålla småsaker i huvudet; ring till den ena, ring till den andra, skriv det, var där och där på bestämda tider och ta med det och det. Jag som mer än allt hatar att ta kontakt med människor, som satt och grät vid altandörren när jag var liten därför att mamma tyckte att fyra år var gammalt nog att gå in till bästa kompisen i huset bredvid och fråga om vi skulle leka, samma jag sitter nu i telefon dagarna i ända och gör inget annat än tar kontakt med folk. Tusen gånger om dagen slår jag ett telefonnummer jag aldrig har slagit förr och pratar med människor jag aldrig har träffat. Undrens tid är inte förbi...

När jag var arbetslös var helgerna tiden för att leva. Nu är helgerna tiden för att vara med de jag väljer och för att koppla av, men jag känner verkligen att jag lever på jobbet... Om bara heltid inte innebar så många timmars arbete om dagen skulle jag äntligen ha hittat den perfekta balansen mellan arbete och fritid. Helgen till exempel, var perfekt. Fredagen spenderades i Norra Häljaröd där vi käkade svindyr oxfilé och kollade på skräckfilm med Klas och Lena. På lördagen skulle vi på inflyttningsfest hos mitt kära ex som tydligen hade ångrat sig och inte svarade i telefon. Typiskt honom, thank god att man inte behöver bry sig om honom längre. Dessutom hade vi ett ess i rockärmen i form av inflyttningsfest hos Emelie. Riktigt trevligt faktiskt. Viktor med sin brutna fot och sina morfintabletter fällde kvällens kommentar. Jag: "Du ser inte så glad ut, Viktor." Han: "Nej, men är det så konstigt? Jag går ju på neråttjack." Så sant så.

Well, behovet av en blogg var det. Jag tycker det är roligt att läsa bloggar och det gör jag oftare än jag skriver. (Wow, unikt...). Numera har jag förutom för lite tid inte så mycket att skriva om. Jag skulle vilja skriva om jobbet eftersom det till stor del upptar min tankevärld just nu (märks nog), men så finns det ju något som heter sekretess. Jag får vara med om saker genom jobbet som jag aldrig skulle fått annars. Jag får prata med så många intressanta personer. Jag skulle gärna vilja skriva om det, men det går ju naturligtvis inte.

Bloggandet har redan avtagit rejält, men så länge det är kul så tänker jag fortsätta. Så ge inte upp, rätt vad det är kanske det finns ett inlägg där...